Sluta

Idag är sista dagen jag bloggar. Det har varit fantastiskt roligt och det känns som om jag har fått tusentals nya kompisar, men jag MÅSTE satsa på boken nu. Allt annat måste skalas bort, annars har jag inte en chans att hinna klart. Jag kommer säkert att ta upp bloggandet igen, dock inte här på mama. Var och när bestämmer jag när jag är färdig med boken. Så om man går in på Piratförlagets hemsida efter den 18:e juni så får man se om:

1. Jag hann eller inte.

2. Var och när jag fortsätter med bloggandet. Eventuellt blir det först i höst.

Varm kram så länge och tack för all hjälp! På återseende / Martina

Nya boken!

Såhär ser den ut! Nya boken. Nu har jag påsklov och återkommer efter lovet.

Glad påsk! Kramar / Martina

Sista chansen

Sista chansen nu för er som vill bli tackade i slutet av boken.

Snart går den till tryck (om jag hinner skriva klart). Och kommer ut i affären den 18:e juni.

Påskläsning

Snart är det Påsklov. Då ska man äta godis och ta det lugnt. Läsa böcker och
gömma ägg. Här kommer mina boktips till påskens läsning.

För den intellektuelle: Caipirinha med döden.

För den som ska ligga med huvudet i solen och ändå fatta handlingen: Bekantas bekanta.

För den som vill ha påskspänning: Krigsbarn.

Ska vi fika?

Vakna. Får iväg barnen till dagis och skola. Amma. Skriva på boken. Amma. Skriva på boken. Amma. Skriva på boken. Etc. Det känns lite ensamt.

Ska vi fika? Om vi sätter oss vid datorn med en kaffe och bulle prick klockan 14.00 till 14.15 (får inte fika längre, ligger efter med boken) så kan vi dricka kaffe tillsammans, så får jag lite sällskap. Vi ses kl 14 i eftermiddag.

Hejhej / Martina

Barnens tv-tittande

När Jackson var liten fick han bara titta på tv på helgerna. Då satt jag och Erik på varsin sida om honom och vi såg tillsammans en högst halvtimme på Bolibompa. Sen pratade om vad vi hade sett.

Nu sitter Dino bredvid när Jackson skjuter huvudet av olika James Bondfiender. Och teven står på dygnet runt. Det känns som om jag någonstans på vägen har tappat mina Var-rädd-om-barnets-lilla-själ-principer.

Därför har jag bestämt mig för att styra upp det här hemma med tevetittandet och tvspelandet. Vad har ni för regler?

Svar på frågor

Postad av: Brysselcatarina,
Hej martina, vad har du for långtidsplan? Efter nästa bok, vad kommer då? Hur ser din 10-årsvision ut? Kram

Hej, jag har ingen direkt plan, men jag hoppas att min nya bok passar som film. Och sen ska jag skriva en till bok om Isabella, det ska bli 3 böcker totalt om henne. Och sen i framtiden någon gång kanske en om hennes tonår och hur hon lärde känna Kajsa, men det är en fristående bok, en tonårsbok, liksom. När jag har gjort dessa böcker och ev filmer om Isabella har jag ingen aning om vad jag ska göra.Det här är ju mer vad jag hoppas än vad som ska hända. Jag är glad om alla är friska och om jag kan fortsätta att skriva. Sen vill jag ju lära mig Italienska flytande och ha en skitdyr garderob med MarcJacobs som bas och så vill jag väga 64 kilo hur jag än äter och så vill jag inte skrika högst av alla mammor inne på ICA osv.

Planer - jag tycker mest att man kan planera hur mycket som helst, det är ändå LIVET som bestämmer åt en.

Postad av: Annika,
Hej Vad var det där med brandlarmet? Ja vi bodde på samma ställe som ni och skulle till Snögubben på middag och passerade receptionen när larmet började tjuta (och det var inte lite) och Eric kom springande och erkännde att det var han....???

Eh, ja, det var vi som fick igång brandlarmet på hotellet, det blev lite osigt när vi stekte pannkakor, hehe. Folk kom utrusande från sina rum och vi fick gå till receptionen och berätta. Men brandkåren kom ändå, av säkerhetsskäl. När vi satt och åt kom det massa brandmän in i vårt rum, Dino tyckte att det var superspännande, men Jackson tyckte det var så pinsamt att han gömde sig i badrummet tills de hade gått.

Postad av: gummiboll,
Hej Martina, jag undrar om/ hur du tänkte när du skaffade syskon. Var det liksom meningen att det skulle vara 3 år mellan Jackson o Lucia. 4år mellan Lucia o Dino..etc? Hur gick tankarna med ålderskillnaden på barnen

Nej jag hade ingen plan alls, det bara blev som det blev. Jag är glad att jag kunde bli gravid så många gånger trots att jag är över 40. Många av mina vänner har inte haft lika lätt och de får tänka om nu när de närmar sig 50. Man kan säkert ha ett jättebra liv utan barn, men jag är väldigt glad att jag fick uppleva att få alla mina ungar. Sen vad det gäller åldersskillnaden tycker jag att varje spann har sin fördel. Som nu med långt emellan Jax & Diana, han kan ju verkligen hjälpa till med henne. Och tätt, då leker dom ju jättebra med varann. Det är så lyxigt med syskon!

Snart drar träningen igång!

Snart drar det igång, den 1:a april. Jag kommer att ha med mig Diana dit, men hon kommer att få sitta i loungen med en flicka som passar henne. Det ska bli så kul! Flera som har anmält sig via bloggen har inte fått svar för mailet har typ fastnat i rymden, så här kommer en hälsning från Johanna:

Hej alla träningssugna!
 
Någonstans har det blivit fel i anmälningsmailen till Balance, om du inte fått någon mail bekräftelse så är det ändå inte för sent!
 
Ta på dig; Bekväma kläder och gympaskor
Ta med dig; Barnpassare då Balance inte har barnpassning och då detta inte är en "mamma barn gympa".
 
Vi ses på Balance Training den 1/4 kl: 09.45, även om du inte är anmäld. Om du har frågor så kan du ringa till anläggningen eller kontakta Johanna Larsson på Balance.  
 
 
Med vänliga hälsningar
Balance på Stureplan AB
 Johanna Larsson
Säljare
 
E-post: johanna@balancetraining.se 
Telefon: 08-4074404
Mobiltelefon: 0702-206667

Dianas tre outfits

Isbjörn-, arg i finkläder- och rockabilly-style.

Hälsningar

signatur: Fick hon aldrig leka med Barbiedockor när hon var liten?

1 kilo kött - så gick det!

Vi skickar ut köttet för att få det uppvärmt igen. När man är proppmätt är det helt omöjligt att få i sig en enda bit till om det dessutom är kallt. Jag ber att få kolla på tröjan. Den finns inte i damstorlek. Minsta är x-large. När ska jag använda den? Jag tuggar och tuggar som en maskin medans jag tänker på att folk kommer inte ens bli imponerade. De kommer bara tycka att man är dum i huvudet, det som kändes som en så rolig idé känns just nu bara som det dummaste vi har gett oss in på. Måste gå en liten promenad för att få ner köttet i benen. Blä. Det är fortfarande kvar på min tallrik. De andra har ätit upp för länge sen. Jag tar en stor klunk vin och sen tuggar jag som JärnJätten tuggtuggtugg. När personlaen applåderar hör jag det inte. Jag mår bara illa. Jag sätter på mig min tröja och går ut i vinterkvällen. Mår inte helt hundra.

Dagen efter sms från min kusin Henrik: Såg din namnteckning på tavlan. Fan vad Coolt!

1 kilo kött - hur gick det?

När köttet kommer in blir vi lite bleka. Det är ungefär tre gånger så mycket som jag hade trott. Det ser inte så gott ut, det är en klump lika tjock som min underarm. Men vi har ju bestämt oss, och alla andra i vårt sällskap blev så imponerade när vi beställde, då kan man ju inte banga nu. Jag börjar äta, fort, så jag inte hinner känna om jag blir mätt innan det är uppätet. Efter halva klumpen är det tvärstopp. Jag äter lite till. Jag äter upp majskolvsbiten som man tydligen också måste få i sig för att resultatet ska räknas.

Två köttgiganter i startgroparna. (lägg märke till den chockade frun/lillesystern i bakgrunden).

Det är jättemycket kvar på min tallrik. Schyffert kämpar på. Efter ett tag frågar han: Varför gör vi det här? Jag har inget svar.

1 kilo kött

På en restaurang i Sälen sitter en stor tavla med olika namnteckningar i guld. Det är de personer som har lyckats äta upp 1kg kött. Vi kollade lite avundsjukt på alla namnen och jag konstaterade att det bara var snubbar som hade ätit. Jag har inga problem med att äta mycket. Särskilt inte när jag ammar. Och 1kg, vad kan det vara, typ 3 entrecote, det borde man kunna moffa i sig om man bara tar lite sallad till, särskilt när man dessutom får en röd tröja märkt: Jag gjorde det! Åt 1 kg kött. Alla andra i vårt sällskap beställer in goda maträtter som cajunkyckling eller pasta. Men jag och Schyffert kan inte sluta titta på den röda tröjan på väggen, så vi beställer in 1kg kött var. Jag har dessutom försökt att hålla igen några dagar nu med mitt ätande eftersom vågen går åt fel håll, så jag är tok-hungrig.

Omslagsplåtning

Så många outfits, så lite tid...

Idag plåtade vi omslaget till nya boken. Vi var i Karolina Henkes studio. Alltid samma lilla gäng när vi plåtar: Karolina (som är fotograf) Jag (som blir fotograferad) min syrra Bea (som bestämmer) Lotta (som formger böckerna, det är hon som har hittat på det där med tejpen som är på alla omslag och glitternamnet osv) Jessica (som sminkar) Dennna gång hade vi en liten gäst också (Diana, som mest sov) och Erik! (vi behövde en kille på detta omslaget). Det gick snabbt och var trevligt. Vi fick sushi till lunch. Hur omslaget blev och vad boken ska heta kommer att avslöjas på denna blogg inom kort. / M

Vinnare!

Och nu mina damer och herrar.... Trumvirvel... Vinnaren i tant-tävlingen! Valfri talbok av mina böcker har plockats hem av Malin Helena med motiveringen:

...När man är 40 och drar en vits för 25 åringar och de inte förstår vitsen och i värsta fall inte ens förstår att man försökte säga något roligt..

Grattis, maila lottis@piratforlaget.se så kommer talboken med posten. Tack för alla roliga förslag! Nya tävlingar kommer snart! / M

Fjäll-logistik

Eftersom vi är så många i familjen och Erik prompt skulle ha med sig hunden till fjällen så frågade jag om inte Eriks mamma Gunilla ville följa med till Sälen. Hon var helt ointresserad av alpinsport men väldigt intresserad av att gå ut och gå med Diana i vagnen. Så på morgonen ammade jag Diana och sen gick Gunilla och Diana ut och promenerade. Så hade jag tre timmar på mig att få åka skidor eller ta nåt barn till skidskola. Helt superbra med en till vuxen som hjälper till, annars vet jag inte hur vi skulle ha grejat det. Om Erik är ute och går med Hjortfot och jag ska passa Dino på skidskolan och Diana måste samtidigt byta blöja osv. Dessutom bråkar man inte lika mycket när det är en till vuxen i samma rum.

Jag är så glad att vi kan åka till fjällen. När jag var liten hade vi inte råd och jag var så avundsjuk på mina klasskompisar som fick åka. Särskillt eftersom varenda kotte i min klass var i Charmonix osv på loven och kom hem och ballade sig om hur mycket stråhrom de hade kräkts upp genom näsan och hur coola killar de hade träffat i backen.