1. Var ärlig mot dig själv. Varför vill du att barnen ska hjälpa till? Är det för att du behöver deras arbetskraft eller för att du vill att de med tiden ska bli självgående, självständiga och ansvarstagande? Det avgör hur du agerar och om du lyckas. Den som vill ha arbetskraft tjatar, lockar och pockar dag för dag, den som vill att barnen ska växa uppmuntrar deras inre drivkrafter på längre sikt.

2. Jo, därför... Alla måste ha ett svar på frågan varför de ska anstränga sig och ditt barn kommer att fråga: ”Meh, varför ska jag?” Svaret är att ni är en rättvis och solidarisk familj där alla är viktiga, behövs och hjälps åt.

3. Hitta inre triggern. Alla behöver ett svar på frågan ”what’s in it for me”. Det betyder inte att du ska muta utan att du ska lära barnen att hitta sin egen inre trigger. Det gör du genom att få dem att upptäcka glädjen i att ha klarat av något tråkigt och att ha gjort ett väl utfört arbete. Se till att de får slutföra sysslor och var noga med att du själv visar glädje när barnen eller familjen har gjort något bra, särskilt om det är en tråkig uppgift.

4. Gnata inte. Tjat får ofta motsatt effekt, det gör att barnen anstränger sig ännu mindre. Barn som får för lite positiv uppmärksamhet triggas nämligen av att få skäll. Att bli sedd som ”hopplös” är bättre än att inte bli sedd alls.

5. Tänk på savann-faktorn. Att ta ansvar och vara långsiktiga kommer inte naturligt för oss, vi är genetiskt programmerade att reagera här och nu. Det hjälpte oss på savannen, men i vår mer komplicerade värld måste vi lära barnen att om man inte städar blir det ännu mer att städa sedan, pluggar man inte halkar man efter i skolan och håller man inte ordning blir livet struligt.

6. Små steg gör skillnad. Att få barnen att hjälpa till är inte ett projekt som du kan gasa dig igenom på ett par veckor. Det är ett evighetsarbete som varar tills de flyttar hemifrån. Men ansträngningen blir mindre med tiden och ni får det trevligare hemma om du tar tag i det nu, i stället för när de är 15.

7. Orka vara konsekvent. Dina ungar kommer att försöka smita, glömma och ifrågasätta. Då krävs det viljestyrka att orka vara konsekvent. Att curla eller göra deras jobb är den allra enklaste utvägen när du är trött och stressad, men det är också en genväg till tjugo år som familjens galärslav. Dessutom sviker du dina barn. Det är ditt jobb att lära dem att klara sig själva – inte att vara deras butler.

8. Var en förebild. Det duger inte att säga att ”i den här familjen hjälps vi åt” om inte alla drar sitt strå till stacken. Ni vuxna måste göra precis det ni säger och ha en enad front. Annars blir ni genomskådade på ett kick av kidsen som kommer att springa mellan er som pingpongbollar för att utnyttja systemfelet till sin fördel. ”Pappa säger att jag inte måste!”

9. Förhandla rätt. Dagens barn är superförhandlare, varför inte utnyttja det? Allra bäst resultat får ni om ni har ett system. Börja med att sortera in alla sysslor i dessa tre grupper:
Det här får barnen bestämma över själva.
Det här kan ni förhandla om.
Det här är inte förhandlingsbart.
Skriv sedan ned en specificerad lista. Det bästa är om den inte är skriven i sten, utan är ett levande dokument som ni förfinar och förbättrar. Till slut har ni ett system som fungerar därför att alla har varit med om att utforma det.

10. Var tydlig. Ta inte för givet att barnen känner till vad du förväntar dig att de ska göra, hur man städar eller var grejerna finns. Ju tydligare du är desto större är chansen att de gör det du vill. Ta dig därför tid att specificera, visa och instruera. En annan bra metod är att organisera hemmet med märkta lådor för leksaker, vantar, pennor med mera. Då vet alla var grejerna ska ligga.

11. Utnyttja deras intressen. Vad gillar dina barn att göra, eller ogillar minst? Vad är de duktiga på? En tonåring är alltid hungrig, därför kanske han kan laga maten. Den som gillar småbarn kanske hellre hämtar syskon från dagis. Någon annan vill kanske städa bilen eller klippa gräset. Det viktiga är inte att barnen gör vissa uppgifter, det viktiga är att de deltar.

12. Släpp kontrollfreaket i dig. En fälla är att kontrollera om barnen gör saker ”rätt” och att göra om det som blir ”slarvigt”. Kan de aldrig göra dig nöjd ger de garanterat upp.

13. Ordna ett städparty. Det är roligare att städa tillsammans. Varför inte schemalägga – på torsdagskvällar städar alla hela huset. Ett annat bra sätt är äggklocksmetoden: ni städar som galningar sju minuter varje dag, och när klockan ringer FÅR ni inte städa mer.

14. Undvik hot och straff. Hotar du med indraget Gröna Lund-besök måste du ta konsekvenserna. Men vad gör du om hotet inte biter? Straffar hela familjen genom att ställa in Gröna Lund-besöket eller åker ändå? Hot och ”konsekvenser” leder inte till långsiktiga resultat. Uppmuntra positivt beteende i stället.