Vanligt uttalande:
”Vi har inte fått sova ut på fem år.”
Närmare sanningen:
Det brukar vara struligt de första månaderna, men sen ordnar sig sömnen för de allra flesta.

Det är trendigt att skylla sin trötthet på barn. Det är inne att med gravallvarlig stämma förkunna att man inte sovit ut på fem år. Helt klart ligger det något i det. Inget är mer sömnstörande än barn. Men det MÅSTE inte vara så per automatik. Många barn är besvärliga med sömnen precis i början, men sedan löser det sig. Dessutom så finns det också gott om rena SOVBEBISAR. Aldrig hört talas om? Nä, de skapar inga rubriker (eftersom de sover). Men det finns i stugorna gott om ungar som slaggar gott från det att de föds.


– Jag började ha riktigt tråkigt medan jag var hemma, berättar en nybliven mamma.

– Min dotter bara sov och sov, ibland fyra timmar i sträck.

Jag vet. Jag blev mamma till en sömntuta. Till slut började jag bli orolig. Han kanske var sjuk? Jag gick till bvc. Men nej. Det var en sovbebis. Han sov 18 timmar per dygn. När han var två bytte han om till pyjamas vid sjutiden tiden och gick och la sig. Helt på egen hand. (Vi letade efter honom överallt – ingen kunde förstå att en tvååring frivilligt krypit till kojs! Nu är han tio och sover fortfarande gärna.)

Vad jag vill säga – ja, din unge kan mycket riktigt bli en vrålapa som håller dig vaken. Men chansen är nästan lika stor att den kan bli en sömnälskare. Eller nåt mitt emellan. Oddsen är i alla fall goda att du kommer att få sova om du vill.