Vanligt uttalande (framförs med plågad ­stämma):
”Vårt barn åt INGENTING fram till att han började skolan.”

Närmare sanningen:
Inget barn svälter frivilligt ihjäl i Sverige.

Ja, jag borde verkligen veta, som har en helt egen matvägrare hemma hos mig (han fyller 12 i höst). Ändå kan jag reta ihjäl mig på att så många envist hävdar att deras barn ”inte äter nånting”, sen när man ser deras ungar och lugnt kan konstatera att de proppar i sig både korv, chips och en och annan makaron.

Med andra ord: Räds inte kombon barn och mat! Visst är många barn kräsna och gnälliga – men för det mesta så är det rätt enkelt, barn blir hungriga, barn äter. (Kom ihåg att skepticismen mot nya smaker är en överlevnadsinstinkt för barn – de måste vara ­misstänksamma mot oliver, stinkostar och ­béarnaisesåser eftersom de inte kan veta om imundigandet av dessa matvaror faktiskt ÄR bra för dem eller om det kan leda till förgiftning och döden.

Alltså håller sig många barn till ­beprövade klassiker som spaghetti och köttfärssås, köttbullar och mos samt industrismakande fiskpinnar, istället för att jubla över din sjötunga Walevska). Gör inget drama av maten. Hur illa din unge än äter i dag kan du vara övertygad om att han kommer att sitta med kompisarna på McDonalds när han är 15 och klämma en BigMac.