Annons
Bingo Rimér

Bingo Rimér: "Kejsarsnittet var så läskigt"

Bingo Rimér: "Kejsarsnittet var så läskigt"

Bara man planerar så. Efter att ha kärat ned sig i bloggaren Katrin Zytomierska gick det snabbt för flickfotografen Bingo Rimér att gå från bad boy till driven storfamiljsfar.

BINGO RIMÉR

Ålder: 35

Yrke: Slog igenom i slutet av 1990-talet som gladlynt och rubriktörstande flickfotograf ("Kameran har gjort mig till miljonär"), startade herrtidningen Moore och driver nu flera olika företag, bland annat klädmärket Sexy by Sweden.

Familj: Dottern Nova, 7,5, med Erika Moen, sambon Katrin Zytomierska, 33, som driver pr-byrå och en av Sveriges största bloggar, "Fuck you right back" och deras gemensamma son Ringo, fyra månader. Bingo var tidigare gift med "Big Brother"-deltagaren Angelica Bremert och hade ett uppmärksammat förhållande med glamourmodellen Natacha Peyre.

Bor: I Katrins hyresrätt på Östermalm i Stockholm.

Aktuell: Självbiografin "En flickfotografs bekännelser" (Lind & co) och bloggar på beingbingo.com.

En av gångna sommarens osannolika svenska soldagar och det är inte bara vädret, utan hela tillvaron surrar på i en surrealistisk känsla av att vara med i en film när Bingo Rimér väntar på bryggan med sin ganska så nyfödda kerub, Ringo, på armen och i raska steg stiger upp mot drömvillan på skärgårdsön de hyr av Ingmar Bergman-skådespelerskan Bibi Andersson. Rakt nedanför ligger en fläskigt vit motorbåt som skulle – champagne! – platsa i vilken Puff Daddy-video som helst.

Inne i sekelskifteshuset möter Bingos sambo Katrin Zytomierska, en av Sveriges största bloggare som tvärsäkert sluggar och svär utan urskillning, på nära håll en charmerande ekorresöt uppenbarelse med kärnkraftsutstrålning. Nu ganska stukad efter en svår förlossning och Katrin kämpar med att gå ned sina graviditetskilon, skämtar rått och förtjust med sig själv om att, haha, hon som mobbat så många tjockisar, nu är hon själv en fetknopp. Hennes släktingar steker sig i strålarna där ute, Bingo garvar sitt smittande kluckskratt och berättar att de tänkte låtsas att de är besökare från Amerika och bara prata engelska, flams, trams, kärlek, lycka… I vinter ska de hyra hus i Los Angeles, Bingo och Katrin är, som man säger, living the dream. Och vi känner till varenda detalj av den. Eftersom båda flitigt bloggar om minsta livshändelse har man redan varit med om allt och nu är man alltså här, mitt i… allt. Parallell verklighet eller verklig verklighet?

Bingo, är det inte en förvirrande känsla, hur förhåller man sig till sig själv när man samtidigt oavbrutet visar upp sig själv?
– Man lever i sin lilla bubbla, så jag reflekterar inte över det på det sättet. Inte förrän man blir konfronterad tänker man, ”Fan, vad sjukt”. Som när Johan Pråmell sa till Katrin: ”Du behöver inte berätta! Jag vet allt! Jag har läst på din blogg!”

Katrins graviditet har således varit väldigt offentlig, men hur var den för dig?
– Jag relaterar lite till tidigare erfarenheter då såklart… och det jag främst konstaterar är att det är mycket bättre att vara äldre. Man har ett mycket mera moget förhållningssätt. Stabilare ekonomi, jobb och hem. När jag skulle bli pappa första gången delade jag vindsvåning med en polare och hade liksom inga direkta planer på att skaffa något eget. Katrin är otroligt strukturerad, ambitiös och framgångsrik, så att allt det praktiska den här gången var som natt och dag. Barnvagnar och skötbord, allt det där bara flöt på.

– Sedan har Katrin en ganska tuff sida också när hon blir arg, och den sidan blev ibland tio gånger värre. Av de där hormonerna och den här frustrationen att hon blev så tjock och orörlig och hon blev så förbannad. Hon var ju fullständigt odräglig att vara med ibland.

Hur var Erika då, Novas mamma?
– Erika var också aggressiv, men då gled jag undan mer på ett annat sätt. Då var jag lite mer som en hal ål, som när det blev jobbigt så bara, äh! Så satt jag kvar lite på jobbet. Men det var fel av mig. Då tog jag den enkla vägen och det kan man inte. Det inser jag i efterhand. Man måste ta tag i problemen och framförallt finnas där.

Är Erika bitter på dig?
– Nä, nu är vi jättebra vänner och allt är sedan länge utagerat och vi umgås med henne, Ludde (Erikas kille) och Harry (deras gemensamma barn). Men jag tror tyvärr att om man gör de misstagen som jag gjorde, så sårar man den kvinnan lite för alltid. För att det är en sådan känslig period. Att inte finnas där till hundra procent, eller inte förstå… jag var ju bara omogen och dum. Nu är jag mycket mer närvarande i allting som händer.

Därtill parade Erika ihop dig och Katrin?
– Ja, exakt. Hon tyckte väl att vi båda två är ganska galna personligheter och skrupelfria och dumma i huvudet.

Äsch, du är snäll innerst inne! Katrin verkar vara fantastisk.

– Jo, hon är ju det. Sedan är hon så fruktansvärt ärlig ibland, hon säger alltid vad hon tycker och där är jag inte lika skrupelfri (skratt), för jag lägger lite band på mig själv.

Det kanske har med uppfostran att göra.
– Ja, hennes pappa är likadan. Han (pekar), ”Vilken tjockis!”, man bara, ”Men herregud, sådär säger man inte”. Katrins blogg är en kombination av att hon är en briljant skribent och att hon har ett flöde och en åsikt om allt som hon aldrig viker från en sekund.

Hennes verbala sluggande är inte en pose?
– Exakt. Så Erika planterade ett litet frö i mitt huvud, så då började jag messa med Katrin och skojade lite att vi kanske borde ta en dejt och så träffades vi ute. Man blir alltid glad när man träffar henne ute, det är sådan energi runt Katrin. Hon är framgångsrik och snygg och det blir attraktivt.

Intressant, framgångsrika män vill ofta inte ha en kvinna som tävlar om utrymmet.
– Nej. Och jag ville nog inte det för några år sedan. När jag var yngre så var det väldigt viktigt för mig att vara… den som var…

The man.
– Ja, ”The man”. Men man har kommit till insikt och känner sig starkare själv, nu tycker jag bara att det är så jävla underbart. Det är väl en kombination av att jag är så trött på mina tidigare låtsasförhållanden, där jag bara skulle vara något slags sugar daddy.

Big brother-Angelica?
– Kanske inte specifikt henne, men det klientelet tjejer som jag har umgåtts med. Erika, Novas mamma, hon var ju en bra tjej och ville få lite ordning på mig. Att vi skulle äta middagar och att jag inte skulle prata så mycket i telefon och att jag inte skulle jobba så mycket. Men det som blev fel var att vi inte hade planerat. Jag var mitt uppe i att försöka göra något slags karriär. Hon missade ett sådant där minipiller. Jag hade tänkt att det skulle bli svårt för mig att hitta någon som ville ha barn med mig. För jag visste själv att jag var lite, det var liksom snurrigt i mitt liv…

Du var fladdrig?
– Ja. Sedan var det jävligt tufft, graviditeten, separationen när Nova bara var åtta–nio månader gammal. Det var en fruktansvärd period i ens liv. Man förstod inte vad man gjorde fel. Jag hade precis lanserat tidningen Moore och vi hade ett förlag och det var 20 anställda och jag skulle verkligen gå in i den här rollen som en svensk Hugh Hefner för marknadsföra Moore och fota tjejer och så var jag nybliven farsa. Det var ju en USEL kombination.

Bingos badbaby!

Men nu är ni en modern storfamilj?
– Mm, vi umgås och det är fokus på BARNEN. Många föräldrar är missunnsamma mot sin före detta partner, det är stolthet och ”hon ska fan inte”. Men lägger man det lite åt sidan så märker man ju, fan, alltså: Nova är så glad när både Ludde och jag är här och vi sitter och tar en bärs på bryggan, det är ett jävla drömscenario. Varför ska man inte unna sina barn det? Man får stå till svars för att man har skaffat de där ungarna. Man kan inte straffa dem.

Väldigt svårt ibland. Hur gör man?
– Men man måste ju svälja sin stolthet och... på allvar bli en bättre människa.

Känner sig Nova sedd i alla nya familjebildningar?
– Jamen, det gör hon. Vi har pratat mycket, jag och Erika och Katrin och mina syrror och hela familjen om just det här, hur vi ska hantera den eventuella problematiken runt Nova. Hon är otroligt självständig och väldigt sådär… lite lillgammal. Det är till och med nästan så att det går att föra den diskussionen med henne själv. Det är små detaljer, som att på min telefon har jag en bakgrundsbild på Nova, Ringo och Harry. När Nova tar upp telefonen är det liksom hennes lilla familj. Och då blir ju hon så glad.

Tänker också på det här hur du försörjer dig och hur man balanserar den informationen till sina barn.
– Min stora mission, det är att Nova och Ringo inte under några omständigheter ska bygga något slags eventuell karriär på sitt utseende. För det är så tomt och ytligt och dumt. Därför försöker jag bejaka Novas konstnärliga sidor. Hon får fotografera. När hon vill måla går jag in i målaraffären och köper hela butiken och stafflier och penslar så att hon bara ska känna att hon kan.

– Man uppmuntrar henne när hon läser, skriver och räknar och dukar undan, att hon känner att hon är BRA på saker. För jag har stött på så mycket unga tjejer back in the days när jag stod och fotade mycket, tjejer som inte egentligen är bra på någonting! Som bara är lite snygga och åker något slags räkmacka på det och så fort de har en dålig hårdag, då är de…

…eller så fort de har fyllt 27…

– …jamen då är det över, det är så jävla deppigt. Där är ju Katrin också en fantastisk förebild. Folk stirrar sig blinda på att hon mobbar tjocka och allting, när hon är en otroligt inspirerande kvinna för många tjejer. För hon har sina egna företag, hon skriver, hon står för vad hon tycker.

Berätta om Ringos förlossning. Katrin gick tolv dagar över tiden, blev igångsatt och så slutade det med akut kejsarsnitt?
– Ja, det var så hjärtskärande. Jag fick så ont i magen och så vill man inte riktigt visa det heller, men jag tyckte det var så LÄSKIGT. Jag ville in i det sista undvika kejsarsnitt. Det är ju en operation och jag tyckte bara det kändes negativt, negativt.

Ville Katrin ha det?
– Ja, till slut var hon så trött. Hon ville väl inte det heller, för hon är spruträdd och tycker det är jätteläskigt att ligga medveten bakom ett skynke och känna hur de sliter och drar inne i magen. Och sedan så var det komplikationer (infektion i livmodern), de skulle sy ihop henne, hon förlorade massa blod och jag satt själv… så fick jag ångest, för jag visste att jag hade lovat att anmäla Ringo till alla skolor. Så jag satt med Ringo med datorn uppkopplad.

Så fort han hade fötts?!

– Ja. Men det hade vi kommit överens om, jag och Katrin. Så fick jag ångest över att, okej, om jag inte gör det här nu, så kommer jag säkert få skit för att jag inte har gjort det. Och gör jag det, så känner jag mig dum som sitter och anmäler till skolor när jag inte ens vet hur Katrin mår…

Ringo var alltså bara…

– Han är anmäld på nolldagen. Till Franska, Banérskolan, Carlssons, alla (som anses tjusiga i Stockholm) skolor. Men det är enda sättet. Så han kan välja när han kommer upp i rätt ålder.

Vad är det gulligaste Ringo hittills har gjort?

– Det är väl när han skiner upp i sina små leenden och man vet inte om det är för han har gas i magen. Man tittar och man bara känner den här värmen. Jag och Katrin är lite fascinerade, för vi var beredda på att vi skulle få en bebis med lite roliga skavanker. Att det skulle bli någon konstig mix, ”Katrin och Bingo, vad ska det bli av det?”. Vi trodde att vi skulle lägga ut honom på bloggen och alla skulle säga, ”Men gud, vilken rolig bebis”, att man skulle garva lite när man kollade på honom, men ändå älska honom.

Nä, det där kan du inte mena.
– …och nu förundras vi över att han är så välskapt och fin, att han är som en liten Pampersbebis. När vi tittar på honom undrar vi, ”Vad fan hände, han är ju helt perfekt!”.

Annons
Annons
Annons