Emma Åström blev mamma till dottern Engla-May när hon var 30.

Caroline, 31: "Att bli gravid var en chock"

– Det var inte meningen att jag skulle bli med barn och det var en stor chock när jag upptäckte att jag var gravid, berättar Emma Åström, 31, som då hade ett på-och-av-förhållande med en kille.

De hade just bestämt att de skulle bryta helt. Vid något tillfälle innan dess slarvade de lite med att skydda sig och då blev Emma gravid. Emma förstod direkt att hon skulle bli ensamstående mamma med sitt barn, som hon inte tvekade att behålla.

Hur resonerade du när du beslöt att behålla barnet?
– Jag hade längtat efter barn i flera år och mitt i paniken kände jag en groende, sprittande glädje. Dessutom ser jag det som att det är ett liv redan vid befruktningen. Därför skulle jag mått dåligt av att ta bort barnet bara för att det inte passade mig just då att bli mamma.

Hur reagerade killen när du berättade att du var med barn?
– Han blev också chockad, men samtidigt glad. Han ville stötta mig och pratade inte om att ta bort barnet. Först kanske han trodde att barnet skulle binda oss samman, men en period under graviditeten sparkade han bakut och vi hade ingen kontakt.

Emma hade tidigare föreställt sig att tillvaron skulle se helt annorlunda ut den dag hon fick barn. Då skulle hon ha ett fast förhållande, eget hus och allt som hör familjelivet till. Nu blev inte mammalivet som hon tänkt sig.
– Men jag hade i alla fall flyttat från en etta och köpt en trerummare vid skogen innan jag blev gravid. Jag har alltid funkat bra med barn, jobbat på förskola och umgåtts med ett bonusbarn, säger Emma.
– Det var dottern till en kille jag var tillsammans med före Engla-Mays pappa. Med honom var jag beredd att skaffa barn. Jag ville bara avsluta min utbildning, men relationen tog slut innan vi kom så långt som att
bilda familj.

Vad sa andra i din omgivning när de fick veta att du skulle bli ensamstående mamma?
– Eftersom jag är uppväxt i en kristen familj och är med i en församling så var det lite tabu. Jag var orolig för de andra församlingsmedlemmarnas reaktioner, men de har stöttat mig till hundra procent. Mina föräldrar likaså, säger Emma.
– I framtiden vill jag jobba med själavård och att hjälpa människor som har det svårt. Jag har lagt bort mina tankar att det skulle vara svårt för att jag skulle vara en dålig förebild när jag ”syndat” och fått barn som ensamstående. Nu tänker jag att det tvärtom kan vara en styrka och en vishet.  

Både Emmas mamma och Engla-Mays pappa var med på förlossningen, som var helt utan smärta. Emma dansade mellan värkarna och barnmorskorna tittade gapande på.
– Ja, det var bara härligt att föda barn! Mamma stannade hos mig i tre veckor efter Engla-Mays födelse och hjälpte mig.

Hur funkar kontakten med hennes pappa?
– Jag har vårdnaden om Engla-May, men han träffar henne några gånger i veckan. Jag ammar fortfarande och hon är ännu för liten för att sova hos sin pappa. Han vill vara med om hennes uppväxt och det vill jag såklart också att han ska vara. Lite orolig är han väl för att jag ska träffa någon som bor långt borta och flytta med Engla-May.

Har du förändrats sedan du blev mamma?
– Ja, jag har fått ställa om livet helt. När jag blev gravid hade jag just fått ett nytt jobb med bra lön. Jag var jätteeffektiv, produktiv och stressad och undrade vad det skulle bli av mig när jag fick barn. Skulle jag bara bli mamma sedan och skulle barnet vara ett hinder att nå dit jag ville i karriären? Nu vet jag att jag kan fortsätta sträva mot mina mål.

Emma säger att hon samtidigt har hittat ett lugn och förstått att det viktiga inte är att prestera. Kärlek och relationer är numera viktigast, och att leva efter sin övertygelse.

Hur ser du på framtiden med en man?
– Jag vill ha fler barn med den man jag kommer leva resten av livet med. Jag hade inte planerat att ha ett eget barn i bagaget när jag bildar familj, men ser det inte längre som ett hinder. Jag har ju själv dejtat killar med barn tidigare. Och oavsett om jag träffar någon eller inte så har jag fått den dyrbara gåvan som Engla-May är.

Om någon förut hade sagt  att du skulle få barn ensam – hur hade du reagerat då?
– Jag skulle nog trott att det inte stämmer och ansträngt mig till det yttersta för att förhindra det. Men Engla-May kom egentligen helt lägligt. När jag var tjugo år var jag för ung och absolut inte redo att bli mamma. Och det hade kunnat bli för sent om jag väntat längre. Hon är det bästa som hänt mig och jag har lärt mig att livet inte alltid blir som planerat.

På nästa sida: Jessica, 41: "Vi gjorde ett sexschema"

Jessica Kareliussen blev mamma till dottern Hedvig när hon var 40.

Jessica, 41: "Vi gjorde upp ett sexschema"

– Jag hade stabila förhållanden med män innan jag träffade Leif, men ingen jag kände att jag ville ha barn med.

Det berättar Jessica Kareliussen, 41, som fick dottern Hedvig när hon var fyrtio år.

Att det är en bra bit över genomsnittsåldern för svenska förstagångsföderskor är inget som bekymrat Jessica. Tvärtom.
– Jag hade ingen stark barnlängtan tidigare, utan tänkte att kärleken kom i första hand. Om jag träffade någon jag ville ha barn med så kunde jag tänka mig att bli mamma, annars inte.

Vad var det hos Leif som fick dig att vilja ha barn med honom?
– Han får mig att känna mig lugn och trygg. Han älskar mig som den jag är och då kan jag vara mig själv på alla plan. Förut har jag nog haft lite för mesiga killar som jag behövt ta hand om.

När bestämde du och Leif er för att för­söka få barn?
– Det var sommaren 2010, när vi varit tillsammans i ett och ett halvt år. Vi hade varit på semester och haft roligt när vi hälsade på bekanta som hade barn. Förväntansfulla beslöt vi att jag skulle ta ut min spiral och gjorde upp ett sexschema efter min ägglossning. Det fäste vid första försöket.

Vilka fördelar ser du med att få barn runt fyrtio?
– Förutom en väldigt bra relation med en man så har jag hunnit hitta min plats i arbetslivet, börjar Jessica räkna upp fördelarna.
– Jag är tryggare än när jag var yngre och har bättre självkänsla. En bra ekonomi ger mig möjlighet att ge Hedvig det jag vill. Vi har kunnat köpa en bra bil som Hedvig åker säkert i. Vi kan resa och sparar pengar så att hon exempelvis slipper ta studielån när hon blir stor. Vi har även råd att vara föräldra­lediga längre.

Både Jessicas och Leifs föräldrar är fort­farande pigga och aktiva, så Hedvig har mor-och farföräldrar i livet. Bland parets vänner finns några som har barn som är i tidiga skolåldern. De bekanta som har barn i Hedvigs ålder är yngre och även i mammagruppen på bvc är mammorna yngre än Jessica.

Tycker du det är ansvarslöst av unga tjejer att skaffa barn?
– Nej. Alla mognar olika fort. Jag mognade sent och dessutom mognar vi ju alla när vi får barn.

Tror du att du är tröttare än yngre tjejer som får barn?
– Hedvig sover bra på nätterna. Trötthet beror nog mest på hur bra fysik man har och inte på åldern. Att ställa om mig till livet med småbarn har inte varit svårt, det är bara en rolig utmaning.

Nupptestet (där man undersöker om fostret har ökad risk för strukturella kromosom­­­-av­vikelser) gav väldigt bra siffror och därför fick Jessica och Leif inte fostervattensprov gratis. För att vara hundraprocentigt säkra bekostade paret fostervattensprovet privat, vilket kostade 5 000 kronor.
– Jag respekterar andra som väljer att föda ett barn med Downs syndrom, men vi ville inte det, förklarar Jessica.

Förutom förhöjd risk med skador på barnet om mamman är äldre – ser du några nack­delar med att få barn i din ålder?
– Ja, om vi ska ha fler barn så måste det ske snart. Vi ska försöka, men jag tror inte jag vill gå igenom ivf. Blir det inte fler barn så blir det bra ändå. Vi är så lyckliga över Hedvig!