Joachim tycker att jag är besatt av pengar. Det är inte sant. Eller, jo, det är det. Men det är inte pengarna i sig som får mitt hjärta att krama
sin egen omkrets. Jag är besatt av trygghet. Det finns inget självändamål med att ha en hög med pengar. Men pengar är härligt.
Om man har mycket pengar kan man köpa ett ruttet torp på spekulation. Man kan måla om, ställa in en fin soffa och budgetrenovera köket. Sedan säljer man vidare det och tjänar femtiotusen som man kan sätta i en miljöfond som barnbarnen sedan får ärva och använda till ett torp som de kan köpa på spekulation.
Om man har mycket pengar kan man köpa en gård med kontanter i plånboken som Sven Wollter försökte göra i Änglagård. Bara häva upp sin enorma plånbok av nött skinn storlek takbox och prassla upp tusen tusenlappar med ett frasande fluff.
”Tjena, har du växel på en guldtacka?” kan man säga när man står vid pizza-livset och ska hämta ut sin familjepizza margerita med pommes frites på.
Jag vill inte att pengar ska förändra mitt liv från grunden. Jag vill inte bo i ett slott av guld och jag vill inte torka mig i stjärten med hundralappar. Jag vill inte vara rik så att jag kan köpa en Chanelväska för åttatusen. Det ligger halvsmälta tuggummi i botten av mina väskor, och därför är det av yttersta vikt att mina tuggummin ligger i en väska från H&M för 199 kronor.
Jag drömmer inte om ett annat liv. Jag vill ha exakt det liv som jag har nu men med ett par miljoner på banken. Så att jag vet att om Joachim halkar ihjäl sig på en fotboll så kan jag sluta arbeta och bara sätta mig i en pedagogisk ring med barnen och se dem dygnet runt för att kompensera för den avlidna pappan. Jag måste ha råd att vara mild och god och täcka upp för två. Jag måste hyra in en tant som kan städa deras rum åt dem så att jag aldrig någonsin behöver skrika på dem igen.
Jag tänker vidare att jag en dag ska bli gammal och sitta i en gungstol med senaste numret av Allers (eller Amelia Adamos nystartade tidning GrandMama) och nybakade vaniljbullar på en antik assiett med engelskt mönster. Jag ska ha en purrande katt i mitt knä och en undulat på gardinstången. Jag ska lyssna på Chess på min gamla repiga cd-skiva och barnbarnen ska vara väldigt många och bo väldigt nära, ideligen ringer det på dörren eftersom någon vill hälsa på lilla mormor eller farmor och berätta hur de har haft det i skolan och vilka betygsrekord de har slagit den här terminen.