Carolina Gynning och dottern Alicia, 9 månader.
Niclas Brunzell

"Jag har aldrig varit så lycklig i hela mitt liv som när jag fick Alicia."

Carolina Gynning: "Det var skitskönt att slippa amningen"

Konstnären och programledaren Carolina Gynning, 34, har mött sin överkvinna. Sedan dottern Alicia föddes i somras har energifenomenet Gynning upptäckt att det både kan vara skithäftigt och sjukt jobbigt att vara mamma.

Carolina Gynning

Ålder: 34.

Familj: Sambon Alexander Lydecker, 32, ­annonsdirektör på Expressen och dottern Alicia, 9 månader.

Gör: Främst konstnär med färgstarka självporträtt som signum. Slog igenom i ”Big brother” 2004 och har varit programledare för flera tv-shower, skrivit böcker och hyllades förra året för rollen i filmen ”Blondie” av Jesper Ganslandt.

Bor: I en vit villa på 250 kvadratmeter med ­sjöutsikt strax utanför Stockholm.

Aktuell:
Nyligen haft konstutställning på Ystad saltsjöbad, ny ­utställning
i Göteborg i höst.

Bloggar på: gynning.net.

Den kom på posten, första värken. En höggravid Carolina Gynning (”alltså, jag var så stor då”) skulle lämna ett paket och plötsligt hugger det till i magen av en alldeles speciell smärta.
– Jag tror hon där i kassan bara tänkte: ”Vad i helvete håller hon på med?” minns Carolina med sin smattrande Gynning-retorik av lika delar rättframhet och svor­domar.
Hon lägger ned postpresenten, niomånaders Alicia, på golvet i ateljén, och dottern sätter rask fart i smidig krypteknik. Hon har just varit med mamman hos frissan och den ­senare har nu fullt upp med att färdigställa tavlorna till sin återkommande stora utställning på Ystad saltsjöbad. Efter ett tag knackar det på dörren och in kommer ett par kompisar och en gullig minihund som mycket stolt tar Justin Bieber-nallen (spelar ”Baby” när man trycker på den) som byte. Söker du stillheten står den så att säga inte och osar runt Carolina Gynning.

Sist vi träffade mångsysslaren – fotomodell, skådespelare, programledare, affärskvinna, författare, fenomen, i dag framför allt konstnär – var hon ungefär i mitten av graviditeten och hade äntligen börjat stå ­stadigt efter ett inledande fruktansvärt ­illamående.
– Men sedan mådde jag bra, förklarar Carolina, nu med Alicia på armen.
– Jag hade en jättebra graviditet och jag var faktiskt här i studion och målade fram till att jag födde. Förutom att jag gick upp jävligt mycket
i vikt, 20 kilo. Jag stoppade i mig vad som helst. Det skulle jag aldrig göra om jag skulle ha ett barn till, det är sjukt jobbigt att banta bort sedan. Sedan kom hon två veckor för tidigt, vilket jag också var skitglad för, precis då man känner att nu orkar jag inte mer.

"Man får hela tiden tala om hur gullig och söt och fantastisk hon är", säger Carolina Gynning.
"Man får hela tiden tala om hur gullig och söt och fantastisk hon är", säger Carolina Gynning.


Hade du stressat mycket?

– Det gör jag väl alltid! Nä, men ärligt ­talat, efter första värken på posten kom de hela tiden med jämna mellanrum, så jag hade en rätt jobbig vecka där faktiskt. En natt kom de jättetätt hela tiden, då blev jag orolig, men sedan stannade de bara av. Då ringde jag min barnmorska och hon sa: ”Så kan det vara, det är bara att vänta hemma, för det kommer att komma i gång igen.”

Frustrerande.

– Ja, sjukt irriterande. Sedan kom det i gång igen jättemycket. Då kände jag: nu ska jag till att föda. Jag ringde min sambo som var på väg ut på golftävling, så han var inte speciellt intresserad av att jag skulle föda just den dagen. Han trodde väl kanske inte heller att jag skulle föda, för han var så där, ”men det är två veckor kvar, det där är nog ­ingenting”.

Cool inställning för en förstagångspappa.

– Han insåg att vi skulle få barn när vi var på typ bb, tror jag. Han fick en chock när det väl blev av. För då sa barnmorskan: ”Okej, du är öppen fem centimeter, vi kör i gång nu.” Och han bara: ”Vad i helvete!” 

Hade vattnet gått?
– Nä, så då tryckte de hål på den här bubblan och då började de riktiga värkarna. Jag hade sagt till min barnmorska att jag inte ville ha något bedövningsmedel alls och skrivit det i mitt förlossningbrev och så. Och det var väl inte så väldigt smart, för det var för jävligt. Det var så fruktansvärt att jag trodde jag skulle dö i tio timmar.

När vi sågs förra gången trodde du att förlossningen skulle bli en enkel match, bebisen skulle ”bara ploppa ut!”
– Jag vet, jag skulle spela cool där, men man var inte så kaxig när man kom dit sedan.

Karriärkvinnan Carolina Gynning, men alltid med Alicia närvarande. "Jag har blivit beroende av henne."
Karriärkvinnan Carolina Gynning, men alltid med Alicia närvarande. "Jag har blivit beroende av henne."


Beskriv smärtan?
– Det är som att någon tar tag i ditt ben och någon tar tag i dina armar och sliter dig mitt itu. Så exakt är det. Fruktansvärt. Jag hade ingen bedövning, när jag var öppen åtta–nio centimeter kom läkaren och gav mig ryggbedövningen, men det var bara för att jag skulle kunna sova, för jag var så slutkörd från det här första värkarbetet. Då sov jag en timme tills bedövningen var slut och jag skulle börja med det sista, så jag hade ingen bedövning under hela min förlossning. Personalen bara: ”Shit, vad strongt.”

Är du inte stolt att du är så stark?

– Jo, jo! Jag känner mig jävligt cool som ändå klarade det, men … det var som min sambo sa: han såg döden i mina ögon. Jag var beredd att ge upp så många gånger. ”Nä, nu går jag hem, jag orkar inte mer.” För det var verkligen så. Jag kastade mig på golvet, du vet, man skulle stå i så många olika ställningar, det är så modernt. Jag stod över en stol och höll på att göra det sista, men det gick liksom inte, jag kastade mig på golvet hela tiden. Min sambo är väldigt stark, så han fick slänga upp mig på britsen igen.

Hur var det när hon till sist kom ut?

– Jamen, då säger alla: ”Åh, det är så fantastiskt.” Ja, dels är det fantastiskt, man blir helt chockad och man börjar gråta, men man är så jävla fucked up från alla de här timmarna, så man är rätt apatisk, kunde jag känna. Det var jättemysigt att hon låg på mitt bröst, men jag tyckte det var rätt skönt när hennes pappa tog henne och gosade med henne, så jag bara kunde ligga och vila lite i några minuter.

Har läst på din blogg att du fortfarande är helt knäckt av utmattning.

– Ja, verkligen. Alicia sover typ aldrig. Vissa dagar är man så fruktansvärt trött så man bara vill gråta. Så har jag ett sådant utseende att jag inte ser trött ut. Vilket egentligen ­skulle vara bra ibland, så någon kan tycka synd om en. Men nu tycker de: ”Du ser så fräsch ut.”

Varför ska du ta alla nätter?
– Det hade vi kommit överens om innan. Alexander gör karriär, jobbar till tre på ­nätterna och går upp sex. Så, visst, han är uppe på nätterna i och för sig, men han ­jobbar. Men nu har jag faktiskt tvingat ­honom att ta Alicia en natt i veckan.

Annars drar du hela lasset?

– Ja. Och nu har jag blivit så beroende av henne, så jag skulle inte vilja byta med Alexander.

Du sa tidigare att han får offra sig senare när du ska bli filmstjärna i Hollywood. Men det är svårt att veta hur det blir hemma ­innan man fått barnet.
– Ja, det är väl klart att det är ansträng­ande för ens förhållande att få barn. Och nu har vi dessutom flyttat till hus, vi har gjort väldigt mycket på samma gång. Vi har varit väldigt trötta båda två, med hans nya jobb, barn och nytt hus. Men vi är lite så, vi vill göra allting på en gång. Men det har gått ­jättebra och det funkar.

"Jag var så himla redo att få barn", säger Carolina Gynning.
"Jag var så himla redo att få barn", säger Carolina Gynning.


Så ni ska inte skilja er?
– (Skratt.) Nä, vi ska absolut inte skilja oss!

Har ni samtidigt kommit närmare ­varandra?

– Ja, det har vi verkligen. Sedan har vi lärt känna andra sidor av den andra, så klart. Det är skitmysigt tycker jag, att se honom vara med Alicia. Då smälter man som mamma. För honom var det så naturligt direkt. Det här att hålla henne, gosa med henne, för jag tycker vissa andra pappor håller sina barn så konstigt, förstår du? 

Hur var första tiden hemma?

– Jag har aldrig varit så lycklig som precis när jag fick henne – i hela mitt liv. Ecstasy-känslan man hade var helt sjukt bra. Det var som en drog. Jag var hög. Jag kunde bara titta på henne och börja grina. Jag var så kär i henne. Det är jag nu också, men den där första känslan lägger sig. Kärleken till barnet blir bara starkare för varje dag som går, men ruset stannar av. I början ville jag inte heller att någon skulle pilla på henne. Jag tyckte det var skitjobbigt när det kom släktingar och ville hålla i henne. Jag trodde inte att jag skulle bli så. Jag blev possessive.

Du oroade dig inför amningen eftersom du opererat brösten flera gånger?

– Ja, men jag kunde amma. Däremot tyckte jag det var skitjobbigt, så jag slutade efter några månader. Det gjorde så jävla ont. När man kom hem från sjukhuset var man så ­söndertrasad överallt annars, och dessutom skulle brösten förstöras. Till slut ringde jag bara min barnmorska och sa: ”Du, jag pallar inte det här.” Hon bara: ”Men då ska du ­sluta.” Hon var cool, jag har hört om dem som tvingar folk att amma, vilket jag tycker är för jävligt.

Amning är ofta ett känsligt ämne.

– Jag mådde inte bra och då blir man ingen bra mamma heller. Det var skitskönt att slippa det. Men jag kämpade som fan. Fick ofta mjölkstockning och jättehög feber. Och hon ville ha mat hela nätterna, så att gå upp på nätterna och vara jättesjuk, jag var så sjuk, så sjuk, så sjuk så att … nä, jag pallade inte.

Vad har förvånat dig mest med att bli mamma?
– Att det är sjukt jobbigt.

Vad är jobbigast?
– Det jobbigaste har varit att jag är den här som har tusen bollar i luften samtidigt. I slutet av graviditeten skulle jag skriva klart min senaste bok, då hann jag precis lämna in manuset. Det har varit grejer hela tiden och jag är inte ledig, jag gör karriär samtidigt som jag har barn. Det stod i Aftonbladet att det är vanligt nu, att det är perfekt att kombinera, och jag kände igen mig. Men det är vissa dagar man känner … att det är påfrestande.

Är karriären lika viktig som förut?
– Minst lika viktig, för jag känner att jag ska ta hand om det här barnet. Jag måste tjäna pengar och ha ett bra liv, för att jag ska kunna ge henne ett bra liv. Alexander och jag har uppdelad ekonomi, jag vill betala lika mycket som min man. Jag tycker det är viktigt. 

Har du ingen hjälp?
– Jo, nu har jag en tjej som kommer och hjälper till några timmar då och då, och det funkar jättebra. Jag vill ju inte vara borta från Alicia, så det är mer så att jag står ­hemma och målar och så är det en nanny som leker med henne. Annars är hon nästan alltid med mig.

Och så började du hårdträna precis efter att du fått barn!

– Ja, fast inte precis efter, tre månader ­väntade jag, för det hade jag hört att man skulle göra. Sedan kände jag: ”Nä, den här jävla kaggen ska bort, jag tänker inte se ut som någon bullmamma.” Så då slet jag på gymmet. I tre månader. Och sedan var jag tillbaka. Jag tror att det är träningen och att jag äter så nyttigt som faktiskt gör att jag klarar mig igenom allting. Jag hade inte klarat det här med sömnen och så annars.

Sover hon i egen säng?

– Ja, det gör hon. Det är klart att vissa nätter är värre än andra. Ibland vaknar hon kanske två gånger och då är det rätt okej, tycker jag. Men vissa nätter vaknar hon en gång i ­timmen och då är man ju rätt fucked.

Har ni försökt med någon sömnmetod?

– Nej, och jag tycker den där femminuters-metoden verkar fruktansvärd. Jag är ingen sådan mamma som klarar det. Jag vill inte att hon ska skrika en sekund.

Har Alicia ärvt dina långa fötter?

– Ja. Och långa händer! Det är faktiskt många som har sagt det: ”Åh, vilken lång hand.” Det är jättegulligt. Och mitt ena utstående öra.

Men du har väl inte utstående öron!
– Nej, jag har bara ett som står ut mer än det andra. Det är väldigt marginellt. Då sa mamma, att när jag var liten fick hon alltid stoppa in örat i mössan, för det stack alltid ut. Det är samma med Alicias öra och det är samma öra. Och jag tycker det är så fint.

Ser din mamma fler likheter?
– Ja, hon tycker vi är jättelika när jag var bebis. Men alla på min blogg tycker att Alicia är så lik Alexander. Och jag vet inte … Men jag tror att hon är väldigt lik mig, just i energin, hon har väldigt mycket energi.

Samma sprudlande entusiasm med armarna öppna mot världen.
– Ja, väldigt. Och alltid glad. Förutom när hon gör sig illa så klart. Men vaknar och är så jävla glad, även om hon inte sovit på hela natten.

Hur ska du ge henne bra självförtroende?
– Alltså, redan nu vet jag inte. Det är svårt. Men det är väl att hela tiden tala om hur bra hon är. Och gullig och söt och snygg och ­fantastisk på alla sätt. Det tror jag är jätteviktigt. Det är väl det enda man kan göra när de är så här små. Sedan finns det väl vägledning när man blir lite större, men det är en helt annan sak.

Fast med tanke på ditt tidigare vilda och ibland trasiga liv?
– Men det där föds man lite med och det är tur, för jag tror hon har fötts med samma. Att hon är tuff. Det märker jag att hon är. Hon ojar sig inte. De medium jag pratat med har sagt att hon ska bli världens globetrotter. Hon ska vara översocial och flyga runt jorden. Det vill jag inte, så klart. Jag vill att hon ska vara hemma. Med sin mamma.

Har du själv fått bättre självförtroende sedan du fick ­henne?
– Nej, jag tror inte jag har förändrats så. Det kom väldigt naturligt för mig, jag ville väldigt gärna ha barn. Jag hade ­lugnat ned mig, gjort all den där förändringen innan. Jag var så himla redo. Sedan är det klart att man tycker det är skit­häftigt att vara mamma. Jag älskar henne så mycket att det är … det är väl mer att man blir så där att man inte klarar av att höra talas om hemska saker eller se dem på tv. Det brydde jag mig inte alls om innan, jag var mycket mer kall där.

Men du har förvånats över att till och med Carolina Gynning kan bli trött?

– Så är det nog. Att jag är den starka som klarar allting själv. Jag behöver ingen hjälp. Jag tar inte hjälp. Jag ska klara mig själv. Det är väl en sida hos mig som ibland är lite dum, för man blir trött (skratt).

Och nu har du mött din överkvinna, Alicia.

– Ja, nu har jag mött min överkvinna som har mer energi!

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler