Här kommer hon… passning, bollen, anfall och… Blåmärket Marodören Sandell Svensson skjuter… i MÅL!!!!!!!

Inte riktig än, förstås, hon är fortfarande bara två år, Victorias och Camillas yngsta dotter Saga, men en definitiv klon av sin ena mamma, fotbollsstjärnan Victoria Sandell Svensson, 35.
– Mina föräldrar säger att hon är väldigt lik mig, intygar Victoria.
– Hon är intensiv, hon kör på… ja, det vet väl alla som har storasyskon att man kanske får ta ganska mycket, men nu är det Saga som ger ganska mycket stryk, om man säger. Vi kallar henne ”Blåmärket” och ”Marodören Sandell-Svensson”. Hon är ganska vild.

En liten blondbomb som absolut kommer spela fotboll i framtiden, tror Victoria, däremot är hon inte lika säker på att storasyster Moa, 4, ämnar ägna sig så värst mycket åt att joxa med trasan.
– Jag trodde det när hon var liten, men inte nu längre, fast jag hoppas att hon kommer att hålla på med någon idrott, säger Victoria.
– Moa är ganska blyg av sig. Men hon är väldigt smart. Alltså, hon snappar upp allting. Enligt dagis så pratar hon väldigt bra och jämför man med henne med andra så var hon tidig med talet. Hon är väldigt duktig.

Den stolta tvåbarnsmamman tar emot på ett pampigt mötesrum under snart rivna idrottsarenan Råsunda i Solna, Stockholm, där hon jobbar med pr för fotbolls-EM som går av stapeln i Sverige nästa år, som av en händelse exakt tio år sedan Victoria själv vann VM-silver med landslaget 2003, en i raden av idrottsliga triumfer där hon bland annat kan räkna fyra SM-guld och äran att tilldelas Diamantbollen två gånger (1998 och 2003).

Rena släktutmärkelsen, eftersom även Victorias svägerska, Cecilia Sandell, fick den 1999. Det var via henne Victoria träffade tvillingsystern Camilla, 44, och de har numera varit ett strävsamt par i 15 år. Faktum är att de är varandras första flickvänner, nu också gifta sedan 2008.

Trots det har relationen gått in i en förhållandevis ny fas, nu när Victoria inte längre är aktiv spelare, utan pendlar mellan kontoret och förskolan varje vardag som vilken vanlig stressad småbarnsmamma som helst.
– Fast jag tycker jag har klarat omställningen bra, säger Victoria.
– Men jag har också varit väldigt trött nu en period, det är ändå ett annorlunda liv jag lever. Men det är fantastiskt kul, det tycker jag.

Du verkar mycket strukturerad?
– (Skratt) Ja, det är jag nog, man har varit van med fotbollen och träningen, man kunde inte komma för sent, det står ett helt lag och väntar på en.
– Sedan är jag kanske extrem, vi planerar väldigt mycket, på söndagen bestämmer vi vad vi ska äta hela veckan och så storhandlar man.

Vi har ofta sett dig poängtera hur viktig familjen är för dig?
– Ja, jag är väldigt familjekär, om man säger. Det var jag när jag spelade också, och kanske borde jag prioritera kompisar mer, men nu lever man ett sådant här liv med små barn och det är inte bara att dra. Just nu är prio familjen, jobb och träning, då mår jag bra. Millan ställde upp på mig i 13 år. Vi hade inte en semester ihop och hon fick gå på kalas själv för jag spelade match och sådär. Hon har många gånger fått frågan hur det funkade när jag var borta så mycket, men då svarade hon, ”ja, men jag visste det när vi gick in i detta, att detta var livet som Vickan levde”. Då är man ju inställd på det.

Kanske därför det har hållit så länge!
– Det var ju också en rädsla när jag slutade, från att jag är borta egentligen varje kväll och varannan helg och nu helt plötsligt kommer man gå på varandra. För man vet ibland när man har semester eller haft lite långledighet att… ja, nu räcker det! (skratt) Nu behöver man gå till jobbet eller till träningen igen. Men det har funkat skitbra och jag tror det är respekt, tillit och… ja, vi älskar varandra. Jättemycket. Och kärleken blir faktiskt starkare och starkare.
– Ett förhållande är inte bara en dans på rosor, utan man måste klara av dippar också. Det gäller att inte ge upp då. De som inte vågar diskutera i ett förhållande eller klarar av att det någon gång kanske är lite tuffare
– ger man upp då kommer det aldrig hålla länge, känns det som.

Att få barn kan verkligen sätta press på relationen.
– Alla vet väl att det är tufft när man har småbarn, men vi skulle nog båda säga att det har blivit mycket starkare. Allting. Man får ge och ta, prioritera bort grejer. Jag älskar att träna och det kanske jag inte kan göra på samma sätt, man måste jobba, det blir så…

Du ser väldigt vältränad ut!
– Men innan var det tio–tolv pass i veckan, nu är jag glad om det blir fyra. Men jag har bestämt mig för att träningen inte ska bli något stressmoment. Både i mitt och Millans liv ingår träning i vardagen för att man ska må bra.

På ert organiserade sätt verkar ni imponerande nog fått allt att hända enligt plan: först Camilla som föder barn före OS och sedan du som blir gravid efter EM?
– Millan är först och främst äldre än jag, så då var det ganska självklart att det var med Millan vi skulle försöka först. Vi visste också att funkade det inte, så skulle det kanske gå med mig då. Båda kan ju. Finns de som inte kan alls.

Hade du längtat efter barn?
– Ja, jag pratade nog om det tidigare än Millan, att jag ville ha barn. Men innebörden av det kanske jag inte visste (skratt). Det mognar ju fram. Man spelar VM, OS och EM och sedan är det spelfritt och jag hade bestämt mig att jag skulle sluta efter EM -09 och försöka bli gravid. Så blev jag det på första försöket. Jag slutade spela fotboll helgen innan och så åkte jag till Danmark och så var jag gravid.

Intervjun fortsätter på näst sida!