Annons
Fredrik Paulún och sonen Adam, 2.
Kristine Wreyford

Fredrik Paulún: "Det är klokt att skiljas när barnen är små"

Fredrik Paulún, müslimiljonär och hälsoprofil, kämpade i tio år för att få barn. Men när miraklet Adam äntligen föddes kraschade äktenskapet. ”Jag har ett späckat schema, men när jag är med min son är det kvalitet som gäller”, säger Fredrik.

Fredrik Paulún

Ålder: 42.

Bor: I Sundbyberg, norr om Stockholm.

Familj: Sonen Adam, 2, exfrun Karoliina. Ny flickvän.

Yrke: Näringsfysiolog och entreprenör. Säljer och utvecklar livsmedel, driver ett bokförlag, anordnar hälsoresor, skriver artiklar om hälsa och importerar vin. Mest känd från SVT:s program ”Toppform”.

Den stora gamla träkåken i Sundbyberg strax norr om Stockholm är ett drömboende. Här finns mörka trägolv, nymålade väggar och en vacker kakelugn. I ett rum med utsikt över trädgården finns ett träbord med en bärbar dator och massor av papper utspridda. På golvet intill ligger lite leksaker, man kan gissa att de tillhör en liten kille.

Det är härifrån kostexperten och entreprenören Fredrik Paulún, 42, sköter sina fem företag. Att köpa och fixa i ordning huset, som var i rätt risigt skick, tror han var ett sätt att hantera sorgen över att han och exfrun Karoliina skildes förra året. Att fixa det vattenskadade golvet var jobbigt, men på något sätt terapeutiskt.

Vägen till att bli pappa till Adam, nu drygt två år, var lång och tuff. Som 25-åring träffade han 21-åriga Karoliina från Tammerfors på dansgolvet på Finlandsbåten 1995. Vid sekelskiftet gifte de sig och började drömma om att bli föräldrar.
– I början var det ingen kamp alls. Vi försökte bli gravida och tänkte att det skulle gå bra, berättar Fredrik.

När de inte lyckades trots ett par års försök började de med hormonstimulans. När inte heller det hjälpte provade de konstgjord befruktning, IVF. Trots upprepade behandlingar ville äggen inte fästa och utvecklas till foster.
– Men vi hade bestämt oss, vi skulle ha barn. Hur det sedan gick till var sekundärt.

Den starka längtan efter barn gjorde att paret även utredde möjligheten att adoptera ett barn från Kina.
– Det kändes som en fantastisk möjlighet. Vi gick alla utbildningar och ställde oss i kön. När vi ställde oss i kön var det två års väntetid. Och när de två åren hade gått så hade kötiden ökat till ytterligare tre år, säger Fredrik, som haft anledning att tänka på hur viktigt det är med just biologiska barn. Hans slutsats: Inte viktigt alls.
– Att få barn tror jag är djupt rotat biologiskt hos både män och kvinnor. Jag vill uppfylla den instinkten, jag vill veta hur det är att ha barn. Men exakt hur det barnet kommer till mig är inte så viktigt. Problemet för oss var att vi inte fick något barn via adoption. Det fanns en risk att vi skulle bedömas som för gamla för att adoptera, då skulle alla år i kön vara förgäves. Så vi gav IVF en chans till.

Utredningarna som de gjort visade inte någon fysisk orsak till att de inte kunde få barn, så kallad ”oförklarlig barnlöshet”.

Hur känns det att få sina spermier granskade?

– Det är en stor grej. Man blir stolt om det visar sig att man har bra kvalitet på sperman, man vill väl tänka på sig själv som en väl fungerande alfahanne. Om det skulle bli noll i testet skulle man nog se på själv lite annorlunda. Nu var allt normalt, det är förutsättning för att få göra IVF.

Utredningen visade däremot att Fredriks fru led av endometrios, ett tillstånd som riskerar att minska möjligheterna att bli gravid. Ett enkelt ingrepp kan öka chanserna att det ska fungera.
– Vi kände att har vi kommit så här långt så måste vi göra allt vi kan. Det låter kanske cyniskt, men till slut ser man processen som ett spel, det gäller att sätta en slant på alla möjligheter.

Fredrik konstaterar att det finns massa skrönor om hur folk till slut har blivit gravida.
– En vanlig grej är att det sägs bero på psykisk stress. När folk har skaffat hund har de slappnat av och så har barnen kommit. Vi skaffade också hundar och Karoliina försökte att jobba mindre.

Skaffade ni hund av den anledningen?
– Nej, våra hundar var egentligen ett barnsubstitut, om man ska vara ärlig. Vi tog hand om jyckarna som om de var våra barn. Det låter kanske banalt, men jag tror många människor har varit i samma sits.

Fast alla är inte lika öppna med det?
– Nej, precis. Men vi blev lyckligare av våra små hundar.

Det är kanske en basal grej i ett parförhållande efter en viss tid, att ha ett gemensamt projekt?

– Ja, framför allt tror jag att man vill ta hand om någon. Givetvis är hundar ett slags ytligt substitut jämfört med barn. Men det var väldigt bra för oss.

Hur funkar sexlivet när man jobbar hårt under så lång tid för att få sitt första barn?

– Sexlivet blir lätt väldigt charmlöst. Man vet att vi vid en viss tidpunkt måste ha sex åtta dagar i rad. Det byggs inte upp någon spänning eller lust. Det är snarast en klinisk verksamhet man sysslar med.

Hur ska man göra för att inte hamna i den här ”labfällan”?
– Jag tror tyvärr att det är omöjligt att inte hamna där. Det är lätt att relationen blir präglad av det som varit.

Efter några försök med IVF kom till slut storken. Efter tre nervösa månader började paret våga tro på sin dröm.

Hur var förlossningen?

– Allting gick bra. Men det var en pärs, den höll på i över 20 timmar. Ändå slutade det till slut med ett akut kejsarsnitt, hjärtljuden gick ner på Adam. Så här i efterhand kan jag säga att det var fruktansvärt, jag ville komma in när det var dags att klippa navelsträngen. Visst, jag kunde stödja min fru, men hon var mest arg på mig ändå…

Tyckte hon inte att du var ett stöd efteråt?
– Jo, men jag var mest en perifer figur. Självklart var det hundra gånger tuffare för henne.

Fredrik ler åt minnet av sin första minut tillsammans med sonen.
– Det var som om mina hjärnhalvor vreds ett kvarts varv, de hamnade i ”pappa-mood”. I just det ögonblicket blev jag pappa, det hände något i skallen.

Hur var första tiden?

– Den var tuff. Karoliina hade svårt att amma, i dag kan man nästan ångra att vi lyssnade så mycket på barnmorskorna. Det skulle ammas till varje pris. Efter sex månader bestämde vi oss för att skita i alla råd och gav honom mjölkersättning. Då sov han gott, och Karoliina fick vila. Allt lättade.
– Jag är ju väldigt insatt i näringslära och vet att amning är viktigt. Men inte till vilket pris som helst.

Intervjun fortsätter på nästa sida!

Annons


Fredrik skrattar när han tänker på den förs­ta tiden. Han var handfallen och okunnig om hur en bebis funkar.
– Första gången han sket, tänkte man ”vad gör man nu, liksom”. Det borde ha följt med en bruksanvisning...

Att första tiden som småbarnföräldrar innebar sömnbrist och andra nya påfrestningar hjälpte inte det redan ansträngda förhållandet.
– Att vi skilde oss var nog en naturlig utveckling av saker som hänt tidigare, innan vi fick barn. Vi växte helt enkelt ifrån varandra, förklarar Fredrik, som tror att det kan vara klokt att skiljas innan barnen blir för stora. Hans egna föräldrar skilde sig när han var tio år.
– Nu är det en naturlig del av Adams vardag att ha två ställen att bo på, han har kul hos oss båda. Vi kan alla träffas och umgås utan att det är några konstigheter.

Adam var 1,5 när ni skildes. Det måste ha varit ett svårt beslut.
– Jo, men jag är inte sentimental av mig. Inser jag att det finns en bättre väg för alla så tar jag den. Även om det periodvis är fruktansvärt jobbigt. Det halvår som gått har varit tufft, att bryta med allt man hade tidigare och bygga upp ett nytt liv.

I det nya livet finns en ny kvinna. Eftersom förhållandet bara är någon månad gammalt vill Fredrik inte säga för mycket om framtiden.

Hur träffades ni?

– Via nätet. Jag gick igenom alla profiler som fanns och valde ut den som jag tyckte verkade vara bäst på alla sätt. Det där med att dejta tio stycken tjejer och sedan dumpa nio, det verkar väldigt emotionellt slitsamt och jobbigt för alla. Det har varit roligt att träffa någon som inte har en förutfattad bild av vem jag är.

Du vill ha fler barn. Vill hon?
– Det bästa med nätdejting är att allt sånt där står ifyllt, det är bara att bocka av. Visst, hon vill ha barn. Fast det har gått för kort tid än.

Har hon träffat Adam?

– Ja, det gick jättebra. Det är såklart det tuffaste testet en ny partner har.

Just nu bor Adam oftast hemma hos sin mamma. När det funkar med Fredriks åtaganden bor Adam hos honom.
– Mitt schema är väldigt oregelbundet, jag har många hälsoresor och mässor som jag har måste åka på. Men jag försöker hålla resorna korta, typ fyra dagar.

Karoliina har Adam ungefär 65 procent av tiden. Men det är inte ovanligt att Fredrik hälsar på Adam även under hennes dagar.
– Sedan tror jag att det blir en väldigt hög kvalitet på den tid vi har, då är det bara han och jag. Då sitter inte jag med datorn, då leker vi, kollar på filmer eller gör nåt annat kul. Det känns som om Adam är jättelycklig när vi ses, han kommer springande med öppna armar till mig och så. Det gjorde han inte tidigare.

Trots skilsmässan fortsätter paret att jobba tillsammans, Karoliina arbetar bland annat med webbshoppen i Fredriks bolag.
– Min och Karoliinas relation har gått från väldigt dålig till bra på rätt kort tid. Vi har saker kvar att lösa, men vi gör vårt bästa. Det är svårt när man gör så många olika saker på en gång. Jag utvecklar livsmedel, ordnar hälsoresor, har ett bokförlag och en vinimport…

Samtidigt – du måste offra nåt, annars stannar du på 35 procent av tiden.
– Det är sant, men jag kommer även i fortsättningen att betala lön till Karoliina. Jag vill hjälpa henne med sin utbildning och få henne att sadla om. Då måste jag jobba för att kunna försörja oss alla. Det är kanske en udda lösning att jag fortsätter betala lön till henne. Men jag vill att hon ska jobba med vissa av mina saker även i fortsättningen.

En del säger att män blir mer jämställda av en skilsmässa.

– Hmm. Jag tycker att vi alltid har varit jämställda, men gjort lite olika saker. Men om man menar att jag gör mer klassiskt kvinnliga saker som diska och städa så gör jag mer sådant nu. Men för mig är inte det jämställdhet, det är bara praktiska saker…

Vem håller reda på när förskolan slutar tidigt och ser till att det finns ombyten?

– Jo, det sköter ju Karoliina fortfarande. Det är en förtjänst som hon har. Men jag försöker hålla koll också, jag vet att det är utflykt på måndagar, då ska Adam ha matsäck med sig. Men om jag får lite hjälp av Karoliina hinner jag skriva en artikel till, då får hon lön den månaden. Vi gör olika saker, men visst, hon tar nog 65 procent av både tiden och ­arbetet med Adam.

Vill du inte ha 50 procent?

– Fast jag är ju med honom hela tiden, emotionellt. Jag är hos honom ofta även när det inte är min tid. Just nu är det inte så lätt, jag har ett späckat schema.

När är det som roligast att vara pappa?
– När Adam lär sig något nytt. Det är en häftig resa att få vara med om. Att bara vara med honom, kramas och dansa med honom, är fantastiskt.

Och när är det som tuffast?
– I går var jag och kollade på film med honom och Karoliina. När jag skulle åka hem igen ville han följa med. Han började gråta, tog på sig skorna och visade tydligt att han ville följa med. Då var det tufft.

Har papparollen förändrat dig?

– Jag jobbar mindre nu, innan vi fick Adam hade jag planer på att lansera saker utomlands. Jag tänkte även jobba i New York och Australien. Men det inget jag känner någon sorg över. Det är bara att acceptera att livet är annorlunda, säger Fredrik.
– Jag har de företag jag har och behöver inte starta fler. Jag ska satsa på den relation jag har. Och så har jag Adam. Han är det viktigaste av allt!

Annons
Annons

Kommentera

Nu kan du kommentera med Facebook. Vi vill gärna höra dina åsikter så logga in med ditt Facebook-konto och skriv din kommentar.

Läs mer om våra regler