Blev mycket glad när jag läste Camillas svar om barn. Hon är en förebild och inspirerar mig faktiskt att själv vilja ha barn. Det är något jag länge varit emot eftersom jag inte står ut med allt runtomkring och att man ska ge upp sig själv helt. Hon är självständig, stark, jämställd, älskar sina barn men ger inte upp sig själv. Heja Camilla! Sån härlig morsa vill jag också bli. Både för min egen skull, mina barns och min sambos!

Fy faaaan va löjliga ni är!!!!!! Camilla är inte mer än människa, som har barn. Varför kräva att hon ska älska allt som "hör ihop" med ett barn, när det faktiskt räcker med att hon älskar sina barn!! Jävla lattemorsor är vad ni är, omoderna och löjliga! Och VEM har sagt hur en morsa ska vara??????? skärp till er, hon säger ingenstans att hon inte tycker om barn, hon säger att amningen och att inte få sova är jobbigt. så är det för alla, och den som inte vågar erkänna det är nog den största boven. Och jag är rätt säker på att barn behöver rutiner från start, för sömnens skull och för magens skull. Magen fungerar bättre om man äter fasta tider varje dag, och minskar risken för fetma, som är ett världsproblem! Så fan GO CAMILLA!!!! mamman som rata sitt barn tutten vid 5 månaders ålder, men ändå har jag världens gladaste och socialaste unge??!!!!

Ja dom verkar vara av samma sort så det är väl tur att dom funnit varandra.Egoistiska människor finns det gott om.

Du måste ha blandat ihop henne med Liza Marklund........ Har fått en helt annan bild när jag sett Camilla i TV. Varm, öppenhjärtig och med en skön vass humor. Dessutom snygg och smart. Bara att gratulera polisman Melin till det paketet!

Har ärlligt talat väldigt svårt för denna kvinna, hon verkar inte alls vara sympatisk. När man sett intervjuer på tv är hon ego, håtd och kall, nej fy ta med någon annan i er tidning...

Fattar inte att folk inte kan läsa ordentligt vad som står!!! Camilla säger ju inte att hon inte tycker om barn - allt det hon beskriver att hon har svårt för är ju sånt som har med första året främst att göra - och det är hon ju ovanligt ärlig och rak med att hon inte trivs med. Men man har väl sina barn mer än i ett år eller????!! Känner precis likadant som Camilla - jag HATAR första året med bebis!! - Men jag älskar mina barn (har tre) och någonstans efter första året har jag alltid tyckt det lättat, och att jag hittat min mammaroll. Men att jag hatar första året och det står jag för! Amning och vaknätter är piss och UNDERBART att höra någon som Camilla som är så modig och vågar stå för och erkänna det!! Och mammor som rantar runt i ett år och lapar latte och är mammalediga och inte verkar behöva intellektuell stimulans det fattar jag inte heller! Hur man kan gå hemma och jollra ett år och byta blöjor är en gåta för mig! Nä för mig är du en hjältemamma och en förebild Camilla!! Dina barn har TUR som har en sån mamma som dig och GRATTIS Martin till en underbar mor till ert kommande barn! Kram och Glad Påsk!

Ägna er åt att skapa er era egna liv istället för att kasta bort dem på att läsa ytliga och tramsiga bloggar. Ointressanta människor.

man undrar ju varför i hela fridens namn Camilla skaffar barn? hon tycker inte om att leka, tycker inte om att amma, vill knappt vara föräldrarledig med sitt barn utan att få spader, vill sova på nätterna, kan inte anpassa sig efter sitt barns rytm, herregud, stackars barn och stackars Martin, vet han vad han gett sig in på med Camilla?? hon verkar ju otroligt osympatisk måste jag säga. Synd bara att hon faktiskt skriver bra böcker, annars hade jag ratat henne direkt.

Jag hade också en son som inte sov men att använda AW metoden? ALDRIG. Och jag tycker också att det är en negativ attityd i intervjun. Om mna anser att ett barn (nyfött) behöver RUTINER direkt, NEJ, det behöver sina föräldrar! Inte AW sjuka metoder. *SPYR*

Din kommentar Vilken pessimistisk kvinna måste jag säga. Det är väl sådana som använder Anna Wahlgrens metoder..AW själv verkar ju inte tycka om barn speciellt mycket.Läser man på forumet vad de stackars barnen får utstå blir man inget annat än ledsen.

Din kommentar Joanna - Att amma sitt barn ÄR att trösta det (och att mata det förstås). Amningen handlar ju BÅDE om mat och tröst. (Med det förstås inte sagt att man inte kan trösta och mata om man INTE ammar - det kan man förstås så nu är det klargjort!) Ibland behöver barnet mat, ibland behöver det tröst, ibland närhet, ibland allt på en gång. Hur ska man kunna veta med ett spädbarn vilket av det som det handlar om, det vet bebisen kanske inte ens själv alltid, och varför är det så viktigt att veta? När barnet börjar äta riktig mat är det förstås en annan sak - mat ska inte användas som tröst. Men den lilla tid man ammar (kanske upp till ett halvår - ett år för de flesta) ska man inte neka sitt barn amning om den vill ha det som tröst - eller mat för all del. Det leder inte tilll ätstörningar. Som du säkert märkt om du själv ammat finns det ingen logik i början för när barnet ska vilja amma. Det kan vilja ha kort stund efter man just ammat ena dagen och inte alls lika ofta en annan dag. Det har ju också med intensiva tillväxtperioder att göra och dessa inträffar ju ganska ofta under det första året. Sedan när det handlar om frågan att INTE plocka upp ett gråtande barn kan man väl i alla fall erkänna vad det handlar om. Det är inte för barnets skull som det får ligga och gråta utan för förälderns. En gråtande bebis är inte "olydig" och "mår bra" av att ligga och skrika. Den uttrycker bara ett behov. Sen om vi inte alltid orkar tillfredsställa det på sekunden må så vara.

Joanna, man kan tycka vad man vill om Wahlgrens metoder, själv skulle jag inte kunna tänka mig det, men jag lägger mig inte i hur andra sköter sina barn. Det du skriver om gråttider var dock bland det dummaste jag hört!! En månad=1 minuts gråttid, 2 månader=2 minuter!! Har Anna Wahlgren verkligen skrivit det så måste hon vara en aning rubbad!

NIna:Blev själv lämnad nyförlöst och oavsett orsak är det oerhört jobbigt och nej vi har ingen aning om hur det är och det är inget vi har med att göra.

Har själv haft förlossningsdepression och känner igen mig hundra procent i vad Camilla berättar. Inte så konstigt kanske om man inte ser fram emot bebistiden om man haft två förlossningsdepressioner. Men vad alla verkar blanda ihop är att bara för att man inte sitter med ett fånigt leende och älskar den perioden, så tycker man det är jobbigt med barn?! Att ha barn handlar väl om oändligt mycket mer än bara första året med bajsblöjor och vaknätter, det handlar ju om ett helt liv tillsammans. Själv skall jag ha en till i augusti och jag är livrädd för första året men jag ser ju ändå fram emot ett barn till ser det bara som att jag måste ta mig över tröskeln med första året. Och jag gillar heller inte att vara lektant. Anser inte att det är meningen att vuxna skall vara lekkompisar till sina barn utan leka skall barn lära sig själva. Sen gör jag mycket annat med min lilttjej och engagerar mig i henne.

Din kommentar Blev också lite förvånad över tonen i intevjun, kändes väldigt negativt och "jobbigt". Hoppas Camilla kan uppleva det lite annorlunda när bebisen kommit!

Fick utan större problem ordning på min sambo som var 45 när vi träffades och som aldrig gjort ett handtag hemma innan dess. Man skall aldrig underskatta kärlekens kraft!!! Tycker Camilla verkar vara en tuff och vettig tjej med fötterna på jorden och skinn på näsan. Hon vet nog vad hon ger sig in på. Däremot älskar jag bebisar, så jag kan ta första året om det är så. (skratt)

Håller med pessimisten.

Ni som skriver att en förälder som följer Anna Wahlgrens metod (eller någon annan för den delen) inte älskar sina barn är GALNA och uppenbarligen har ni ingen som helst erfarenhet av barn som aldrig sover. Det finns faktiskt såna, min äldsta son var sån när han var bebis. Alla sa: sov när bebisen sover, men han sov ju aldrig! 20-30 minuter i sträck om vi hade tur, men vem kan överleva på sånt? Människan är skapt för att sova, utan sammanhängande sömn blir man tokig. Även barnet mår dåligt av att inte kunna sova, så hela familjen blir hjälpt av att ta till en sk. metod när inget annat hjälper. SLUTA DÖMA ANDRA UTAN ATT VETA VAD NI PRATAR OM!!!!!!!

Anna Wahlgrens metoder är hemska, en alkis tant som inte har nån koll alls, hon vill ju bara slippa barnen. Usch jag tycker synd om dom barnen som vuxit upp med henne, dom gillar väl inte henne ens nu! Nää följ INTE hennes metoder, fattar inte hur folk kan göra det!

tycker det är nyttigt med en mamma som vågar säga att bebistiden är tuff och att man inte alltid gillar den. Vet inte hur många av mina vänninor som fått barn som känt sig lurade av den romantiserade bilden av spädbarnstiden, och som haft jättetufft att acklimatisera sig till verkligheten med lite sömn, kolik, den totala omställningingen. Det är inte att vara en dålig mamma, det är att vara mänsklig. Och man älskar sina barn precis lika mycket trots att man är mänsklig och har det tufft ibland. Man ska inte behöva skämmas och känna sig som en sämre mamma för det.

Din kommentarJoanna: Nej du Anna W skriver att man INTE ska ta upp barnet utan att man ska lugna sitt barn I SÄNGEN. Du kan inte ha läst särskilt noga vad hon skriver. Själv tycker jag att hennes s k sömnkur är totalt respektlös mot dom små barnen. Och jo, jag har både läst och förstått vad hon skriver., har läst både Barnaboken, Sova hela natten- boken och en hel massa inne på Annas egen hemsida och forumen där. Upplever att de föräldrar som använder hennes metoder har ett mycket stort kontrollbehov, har svårt att riktigt knyta an till sina barn och svårt att lita till barnens egen förmåga att signalera vad de behöver,

Cecilia. Du har fel! Anna Wahlgren tycker absolut att man ska ta upp ett barn som gråter, barnet ska aldrig gråta fler minuter än månader är gammal innan man tar upp den. 1 månad= en minut,2 månader =2 minuter osv. Däremot ska man inte trösta barnet bara genom att ge mat, är barnet hungirgt ska man alltid ge mat oavsett om det är "tid" för det eller inte. Men tröst ska också vara TRÖST och inte bara att ge mat. Bra tycker jag. Man måste lära sig att kunna trösta sitt barn utan att amma det.

Din kommentar Anna Wahlgrens sömnmetoder tycker jag är hemska,. Bara en massa stränga rutiner och scheman och ingen som helst förståelse för att små bebisar har ett enormt närhetsbehov. Enligt Anna W så ska man aldrig ta upp ett gråtande spädbarn och trösta i famnen eller lägga till bröstet. Rena 1800-talet, tanten verkarinte ha läst en gnutta anknytningspsykologi.

Men herregud hon skriver ju bara att hon tycker BEBISperioden är jobbig. Alla gillar ju inte den! Betyder ju inte att man inte tycker om barn. Eller att man inte älskar sina barn. Själv tyckte jag också första året var pest! Men skall man inte skaffa barn då bara för att man tycker det är jobbigt ett år? Gud så dumt!

Camilla, du verkar inte tycka om barn särskilt mycket... Varför skaffa fler??