mama nr 13, 2009.

Tre 13-åriga barndomskompisar satt och snackade. Hm, undrar vem som får barn först? Den minst tänkbara ettan hette Sanna Lundell. Hon kom sist på få barn-listan, var alla överens om. Men Sanna blev oväntat först ut vid 22 och är i dag mamma till Olga, 8, Igor, 3 och alldeles snusigt nyfödda Lo, 3 månader.
– Jag hade aldrig trott att jag skulle vara trebarnsmamma vid 30, absolut inte! Det fanns inte i min föreställningsvärld, säger hon.

Årets mama 2009 är omgärdad av kända män. Hennes egen pappa heter Ulf Lundell och papporna till hennes barn heter Wille Crafoord och Mikael Persbrandt. Sannas blogg på har vunnit priser och har skyhög besöksstatistik för att den är så klok, kul, kaxig och osminkad. Och kanske för att folk är nyfikna på hennes och Mickes familjeliv.

Kommentarerna har varit lite råa, bitvis. Vad tänker du om det?
– I början blev jag blev rätt chockad faktiskt. Somliga av mina läsare är riktiga weirdos har jag förstått, men med tiden har jag sett att de är få och inte representativa för mina besökare i stort, gudskelov. Men tre, fyra bittra kommentarer syns mer än resten.

Bloggläsare eller inte, de flesta vet att hon och pojkarnas pappa inte direkt lever ett traditionellt familjeliv. Eller gör de det, förresten? Varken hon eller Micke har pratat särskilt mycket om sitt privatliv och konstigt är kanske inte det, med tanke på att de är hetare villebråd för skvallerpressen än självaste Victoria och Daniel. Om Micke ses i närheten av en kvinna eller ett glas alkohol går hela mediakåren ner i brygga.

När visste du vad du ville göra i livet?
– Jag träffade några 20-åriga tjejer för någon dag sen som inte riktigt visste vad de ville göra i livet... Gud vad jag kände igen mig! Jag visste inte alls då. Kanske visste jag innerst inne att jag skulle skriva, men var inte säker på att det skulle bli så.
– Jag gick det religionsvetenskapliga programmet på universitetet och blev otroligt fascinerad av islam och den muslimska världen. Så jag sökte praktik på Amnesty. Och där nånstans tänkte jag, shit, jag vill ju skriva om det här! Då blev det Poppius journalistskola.

Sanna och Lo på plåtning med mama-teamet.

Men så fick du barn?
– Ja, precis. Jag har fått barn hela tiden. Gått in i det lilla. Kom aldrig iväg till Palestina och Israel, förverkligade aldrig drömmen att bo i Jerusalem ett år. Eller åka till Indien.
– Men det är inget jag sörjer, jag har tid sen när barnen blir större. Det var bra för mig att Olga kom – jag tvingades ta ansvar för mina livsval. Vad ska vi försörja oss på, liksom? Men jag längtade hela tiden till att landa, veta vad jag ville göra med mitt liv. Var väldigt avundsjuk på de som visste, ”jag ska bli jurist”. Men människor har väl olika utvecklingstakt, precis som barn.

Är det viktigt för dig att tjäna egna pengar?
– Ja, jätteviktigt! Jag är en frihetsälskande människa. För att kunna göra egna val måste man kunna bära sig ekonomiskt. Och sen tror jag att det är en värdering jag har fått med mig hemifrån också. Många lever i villfarelsen att jag typ lever på min pappas pengar. Att jag fått allt jag pekat på. Men det kan inte bli mer fel. Han ordnade med boende när jag flyttade hemifrån, that’s it, sen fick jag klara mig själv.
– Ända tills för tre år sedan jobbade jag i hemtjänsten parallellt med mina studier för att få ihop till hyra, mat, barn. Nu kan jag leva på att skriva och det är jag barnsligt stolt över.

Kommer du att skriva böcker, tror du?
– Jag vet inte… Jo, jag är sugen på det. Men jag tror inte att det blir någon roman, jag älskar att beskriva verkligheten. Jag har flera idéer på reportageböcker som jag inte förverkligat ännu. Men jag kan inte förstå alla de där överambitiösa mammorna som skriver böcker när de är mammalediga! Den här tiden är så försvinnande kort och jag vill verkligen njuta av att vara mamma. Bloggen räcker mer än väl för mig just nu.

Hur ser du att ditt liv ser ut om fem år?
– Jag och Olga har en femårsplan, faktiskt. Vi ska ha en hästgård. Det är en dröm jag har, att bo ordentligt på landet. Kanske ha ett inackorderingsstall och kursverksamhet. Leva hästliv. Rätt nära stan, i Nynäshamn eller så, och kombinera det med att skriva. Och då bor vi hela familjen ihop där på vår hästgård. Och Micke kan bygga ett stort jäkla garage för sina bilar, det vore nåt, haha.

Vill du ha fler barn?
– Njae, jo… men inte nu. Det är fördelen med att vara ung, jag kanske kan tänka mig en sladdis längre fram. Men det får vi se.
 

Läs intervjun med Sanna Lundell i sin helhet i mama nr 13, 2009.