TILDE FRÖLING

Ålder: 28.
Familj: Sambon Magnus Lindqvist (producent för tv-programmet ”Roomservice”) och sonen Mingus, 3 månader.
Bor: I Vasastan, Stockholm.
Gör: Programledare i tv och modell. Har tidigare programlett ”Mitt i nyllet”, ”Rocky & Drago” och ”Lustgården”. Just nu mammaledig och nytt ansikte utåt för underklädesmärket Abecita.

Hennes ögon känns mycket äldre än de blott 28 åren. Kanske beror det på att Tilde Fröling redan som 18-åring hade hunnit med mer än de flesta av oss gör under ett helt liv. Om ens då.
Tilde växte upp i Vasastan i Stockholm som ”kändisbarn” till skådespelarna Ewa Fröling och Örjan Ramberg. Hon var världens snällaste bebis och galet söt – precis som sin son Mingus, 3 månader – men växte upp till en sjövild tonårsbrud som testade droger, åkte in och ut på ungdomshem, hookade upp med Bingo Rimér, försörjde sig som modell och så småningom blev programledare. För snart fem år sedan kulminerade hennes vilda livsstil i en polis­razzia. Tilde häktades och dömdes villkorligt för knarkbrott, allt inför kamerablixtar.

Puddingmamman Tilde kan bära upp både tuff bebiskille och en inspirerande byxdress!

Numera är drogerna sedan länge ett av­­­­slu­tat kapitel i hennes liv. Det är faktiskt lite svårt att få ihop bilden av partybruden, som testade kokain redan som 16-åring, med tjejen som sitter bredvid mig och ammar sin bebis.
– Det är som de säger att det är det mäktigaste och häftigaste som kan hända att bli mamma, säger Tilde och ler så där saligt som bara en ny-bebis-frälst mamma kan.
– När Mingus kom upp på min mage så var det helt ofattbart och jättekonstigt, som om rummet stod still. Men det konstigaste av allt var kanske att jag tyckte att förlossningen var okej. Det gjorde sjukt ont stundvis, men det var ändå okej.

Kanske inte så konstigt ändå, med tanke på att förlossningen blev befrielsen efter en nio månader lång mardrömsgraviditet, långt ifrån rosa moln och vänta-barn-lycka. Dock var det mesta hunky-dory de första veckorna. Tilde och sambon sedan fyra år, Magnus, var lyckligt ovetande om vad som komma skulle.
– Jag har alltid haft en oerhört stor kärlek till barn. Det finns inget mer fantastiskt. Och jag har alltid velat ha barn men det har aldrig känts som rätt tidpunkt, även om man nog aldrig kan säga att det finns en perfekt tidpunkt. Man har ju ingen aning om vad för en liten människa man kommer att få.
– Man kan säga att graviditeten var planerad men ändå inte, så när jag blev med barn så var det jättevälkommet. Jag kände att jag hade gjort det mesta och att jag hade levt, om man säger så, med stora bokstäver, säger Tilde.
– Och även om jag kanske hade en liten rädsla någonstans i bakhuvudet att det skulle bli svårare för mig att få jobb, så var min största rädsla att vakna upp en dag och se att ”shit, jag har prioriterat bort att skaffa barn”. För det är ju det viktigaste. Det man kommer hem till i slutet av dagen, sin familj.

Tilde säger att det inte är ovanligt i tv-branschen att tjejer prioriterar sin karriär framför familj, i rädsla för att stå lägre i kurs.
– Går du åt sidan står det hundra bakom dig som vill ta din plats. Visst fan finns det en oro för det. Men har man, som jag, haft det ganska jävligt och tufft emellanåt så vet man vad som räknas i livet. Jag har nog alltid haft den insikten och med bra uppbackning går det att fortsätta jobba även när barnen är små.

Någon karriär har dock inte varit aktuell för Tilde det senaste året. Hon blev sjukskriven sex veckor in i graviditeten och hamnade i ett slags ”exorcistliknande tillstånd” som hon beskriver som rena rama helvetet på jorden.
– Jag kommer aldrig att glömma dagen det hände. Jag skulle göra ett jobb, en plåtning, i Göteborg och jag mådde så illa och hade en sån frossa och värk i kroppen. Det var som om jag hade ett gift i kroppen som bara ville ut. Och jag tänkte: Hur fan ska jag göra med det här jobbet? Jag hade skrivit på kontrakt och det fanns ingen återvändo.
– Så jag tog tåget till Göteborg och jag gjorde jobbet, men de måste ha sett att jag var väldigt dålig för jag var alldeles vit i ansiktet och man kunde se mina ådror lysa igenom. Sedan åkte jag hem till Stockholm och gick och la mig i min säng. Det var en torsdag. Jag gick inte upp ur sängen förrän fyra månader senare.

Sissel Fylling gör slutfinish på TIldes ansikte. Visste ni att det tar ungefär två timmar att göra hår och makeup på en omslagsmamma?

Tilde hade drabbats av ett fysiskt illamående så kraftigt att det påminde om en ständigt pågående, brutal influensa som totalt knockade henne.
– Det var så fruktansvärt, jag kan inte beskriva det med ord. Jag var varm, jag var kall, jag var varm, jag var kall. Det gick fram och tillbaka, hit och dit. Jag var så dålig att jag inte kunde gå på toaletten själv, jag kunde inte duscha och knappt äta. Det värsta var att jag inte kunde kräkas, så det var kvar i mig hela tiden. Jag levde på nudlar, det var det enda jag fick i mig, och hallonsoda.

Eftersom man inte kunde hitta några fysiska fel på Tilde trots att det togs massor av prover fanns det inte så mycket att göra. Tilde fick några tabletter för att dämpa illamåendet, men de fungerade inte.
– I och med att jag mådde så dåligt rent ­fysiskt så bröt det också ner mig psykiskt. Alla sa att det skulle vända i vecka tolv och jag räknade dagarna dit. Men så kom vecka tolv och ingenting hände. Jag fick panik och grät och skrek. Mina tårar rann och jag kände bara: Jag står inte ut, jag står inte ut!
Omgivningen försökte stötta, men det var ingen som förstod vad hon gick igenom.
– Folk kom in och sa ”ska du inte gå ut och få lite frisk luft?” när jag mådde så dåligt att jag inte kunde stå upp. Jag tog några bilder men jag har raderat dem. Jag såg död ut. Jag hade sprickor i läpparna och bölder i ansiktet.

Efter fyra månader började det vända.
– Jag hade legat i ett mörkt rum länge, för jag klarade inte ljus. Nu började jag kunna sitta på balkongen och fick lite solljus. Sen hade jag ju inte borstat mitt hår på hela tiden, det hade blivit som en boll på ena sidan som jag inte fick ut. Jag kände: ”Jag ser ut som ett jävla spöke, halvfet med bölder i ansikte och sprickor i läpparna. Ska jag behöva klippa mig kort också?”
– En kompis lyckades rädda mitt hår och reda ut det. Men det var som halm. Man ville ju göra svenska folket en tjänst genom att inte visa sig. Jag satt mest hemma.
Din familj måste ha varit orolig?
– Det är svårt för någon annan att förstå vad man går igenom, jag kan själv ha svårt att förstå det nu efteråt. Och jag var också ledsen för att man tror att det är något psykiskt, att man inte är redo att skaffa barn eller nåt.
– Och så tror man att det ska vara så mycket rosa moln och happy när man är gravid, jag som bara skrek rakt ut och svor. Varje dag försökte jag tänka på alla som inte kan få barn, alla som har cancer, att det kan vara värre. Men det är svårt att tänka så, när man är i en sån situation så är det ju det värsta.

Hur klarade sig ditt och Magnus förhållande genom en sån tuff graviditet?
– Jag måste säga att vi har varit oerhört starka både jag och Magnus, för det var faktiskt ett helvete och jag tror att vi upprätthöll någon slags mask, att ”så här dåligt är det inte”. Jag vill aldrig ­erkänna att jag är svag, därför kan det nog vara svårt att hjälpa mig.

Hade din mamma en jobbig graviditet?
– Nej, men min mormor var dålig och spydde tills hon var i sjätte månaden. Jag är också väldigt känslig för hormoner och har alltid haft prob­lem med p-piller.
– Men jag önskar att det fanns mer forskning om sånt här. Det är ganska tröttsamt att man ska försöka upprätthålla rollen av hur en kvinna ska vara när hon är gravid. Jag tror det finns jättemånga tjejer som mår skit.

Ångrade du graviditeten någon gång?
– Ja, egentligen får man ju inte säga så, men det är klart att jag gjorde det. Även om Mingus är det absolut vackraste och mest underbara i hela universum nu, och det inte finns någon som gör mig lyckligare. Men i mina mörkaste stunder fanns det såna tankar, och det känns hemskt att tänka på nu, säger Tilde.
– Jag slet mitt hår, Magnus också. Vi var båda helt förstörda eftersom vi inte hade några redskap och inga lösningar. Det var bara att vänta ut stormen.
– När det sen gick över hade jag en månad som blev min ”glansmånad”, när jag hade den där auran alla pratar om och blev jättevacker. Vi kollade också könet på barnet och det var bra, för då fick jag en relation till Mingus och kunde tänka på att det var en kille som
jag verkligen velat ha hela tiden, eftersom vi bara är tjejer i min familj och på Magnus sida också.

Fotograf Hans Ericksson vet hur man tas med en prins.

Mådde du bra resten av graviditeten?
– Nej, efter en och en halv månad så vände det igen, jag fick en huvudvärk som var så kraftig att jag trodde huvudet skulle flyga upp till fjärde våningen. Då fick jag ligga i tre veckor men det var ändå inte på samma nivå som innan, det var mer uthärdligt.
– Men det är klart att vi var oroliga, och det var när huvudvärken kom som jag började trycka i mig allt det söta och gick upp 25 kilo. Jag var tung, hade stressutslag på magen, ont i huvudet och var bara slut.

Ville du bli igångsatt tidigare?
– Ja, och till slut fick jag en barnmorska som förstod mig. Jag fick ett möte på Danderyds sjukhus men det kom ju åtta ­månader för sent. Det hade jag behövt direkt, någon som sa: ”Tilde, det här kommer att gå bra”, de där magiska orden. Mot slutet hade jag ångest och så den här skulden hela tiden, att jag ville bli av med det. Jag kände mig så fruktansvärd med de tankarna jag hade, jag hade konstant dåligt samvete.

Mot Mingus?
– Ja. Och det var inte så att jag inte ville ha honom, jag längtade så mycket efter
honom, men ändå hade jag de här dumma tankarna, säger Tilde.
– Men på mötet var jag jävligt bestämd och sa att ”nu sätter ni igång mig för jag klarar inte det här längre, jag blir tokig, sinnessjuk”. Jag var sådär helt off och satt bara och kollade rakt ut i det blå.
– Då tog de mig på allvar. Alla på Dande­ryd var så underbara och ödmjuka. Det var så skönt. Jag kom dit klockan nio prick och bara ”nu ska det födas barn”. När jag blev igångsatt och låg i gynstolen så gick vattnet, och då kände jag direkt hur jag mådde bra igen, jag kände att ”Tilde, nu är du tillbaka” och bara grät.

Över tacksamhet att det var över?
– Ja, precis som när Mingus låg på min mage och jag inte kunde ta i honom första stunden just för att det var över. Jag kan nästan inte prata om det nu utan att börja gråta. Det var en sån jävla lycka. Och Mingus var frisk och hel och stor och välmående.

Så du var aldrig rädd inför förlossningen?
– Nej, jag såg den bara som en befrielse. Jag kan säga att jag är lyckligt lottad, när det gick över så gick det över och då började vi på ett helt nytt kapitel, jag och Mingus. Jag hade en liten rädsla för att förlossningen skulle kunna trigga igång något annat i mig för att jag var så slut. Men så blev det inte.

Kan du tänka dig fler barn?
– Konstigt nog så kan jag absolut det, jag vill gärna ha fler barn. Men det krävs lite planering nästa gång eftersom jag har en till ­liten människa att tänka på. Det finns de som säger att jag inte kommer att må så här dåligt nästa gång men ingen vet, jag kan må ännu sämre också.
– På ett sätt kan jag känna att det vore taskigt mot Mingus att försvinna från hans värld i fyra månader. Hur ska han förstå det? Kommer han att bli arg på sitt syskon? Men jag vet att det finns ingenting som är viktigare än barn och inget som är starkare än ­livet. Jag får stå ut med det då, och det är enklare nu när jag kan titta på Mingus och veta att det är värt det, alla gånger.

Har du förändrats sen du blev mamma?
– Jag är exakt samma människa, jag har inte blivit någon sån där jobbig latte-kärring, haha, men jag är mycket lyckligare än innan.

Oroar du dig för att Mingus ska bli lika vild som du var i tonåren?
– Bara för att jag har levt som jag har gjort berättigar det inte honom att göra det, det kan han aldrig slänga i mitt ansiktÄr du inne i en ny fas nu, som vuxen?e för då skulle jag bara garva, säger Tilde.

– Det hoppas jag inte, det låter så tråkigt. Jag tycker att man måste krydda sin tillvaro. Jag kommer aldrig att bli den rekorderliga tjejen som håller mig inom ramarna, men det är klart att jag har vuxit upp och tar ansvar på ett annat sätt än tidigare.
– Men jag måste också få leva, jag måste också kunna bli full, man kan inte sluta leva bara för att man blir mamma. Jag kommer såklart aldrig att bli packad inför mitt barn, men jag tycker att det blir fel att inte ha alkohol i hemmet. Vad ger det för signaler? Att det är farligt och spännande, säger Tilde.
– Samtidigt har jag full respekt för dem som gör andra val av olika anledningar. Alla ska göra det som känns bäst för dem.

Det är första barnbarnet för båda dina föräldrar, hur har de reagerat?
– Pappa tycker att det är så roligt, han kom upp på bb och var rörande fint klädd med blommor och så. Han är ganska känslig och oerhört tagen och han kommer med små presenter. Han är också så kär i Mingus. Min mamma är givetvis också väldigt glad.
– Jag tycker det är häftigt att såna här ­saker knyter samman människor. Nytt liv ger också nytt liv i relationer.

Har relationen mellan dig och Magnus också blivit starkare?
– Jag kan förstå att många har det tufft och att det sliter. Men å andra sidan måste man se till det man har gjort, säger Tilde.
– Det är ett mirakel. Det är ju helt sjukt att man ligger med varandra och ut kommer en människa med tio fingrar och tio tår. Vi tittar på vilken underbar son vi har fått och det är det som räknas.

Läs mer i mama nr 4 2009, ute nu!
- Du får Tildes bästa illamåendetips, Tildes mamma-dag, fler bilder och mer snack med Tilde!