Jag kan inte påstå att sex var särskilt högprioriterat när vi fick två bebisar med nitton månaders mellanrum och när jag sen blev gravid med en tredje ett år senare. Vi delade helt sonika upp oss. Jag och den nyfödde låg och sov i barnkammaren, maken och 1,5-åringen huserade i dubbelsängen i sovrummet.

Nätterna ägnades åt amning, blöjbyten och spytorkning. Ibland krockade mannen i mitt liv och jag i dörren, med varsin Ajax-flaska och en rulle hushållspapper. Surögda skrubbade vi springorna mellan golvbrädorna, såna fylls lätt med kräks nämligen. Som förspel var det helt värdelöst.

Jag minns inget sexigt sex från de där åren. Okej, nåt pipp fick vi väl till då och då. Men inget som kommer att gå till historien som romantikens höjdpunkt.

Jag vet att vi inte var ensamma om att leva i sexuell öken. Bebisen är ju ett resultat av sexet, men resultatet i sig är förödande för sexlivet, i alla fall den allra närmsta tiden efter förlossningen (särskilt om man haft en erotisk graviditet, som ökat på lusten – i samma sekund som bebisen krystas ut brukar det slockna som genom ett trollslag).

Skaffar man sen flera bebisar tätt så kan man nästan räkna med att det där häftiga, sensuella och experimentella sexlivet läggs i frysfacket på obestämd framtid. Många lyckas tina upp det sen, när barnen blivit större. Men under långa perioder känns det lika erotiskt som ett bortglömt iskubsställ.

Samtidigt är celibatlivet ett problem för många – både män och kvinnor. Jag får ofta mejl där det uteblivna sexlivet beskrivs som påfrestande för relationen. Oftast på grund av att lustarna är i osynk. En vill ha sex, en säger nej. Resultatet blir jämmer och missnöje, som ibland leder till uppbrott, eller till otrohet, eller till gnisslande kompromisser där båda känner sig missnöjda och stressade.

Kan man leva helt utan sex? Eller, snarare – kan man leva lycklig och må bra utan sex? Svaret på den första frågan är ja, man kan leva ihop utan att ligga med varandra. Det
beror på om båda trivs.

”Vi ligger med varandra kanske fyra gånger per år och det funkar bra”, skriver Nadja i ett mejl. ”Två små barn och mycket jobb, jag och mannen är överens om att det räcker. Fast det känns onormalt ibland, borde vi inte ha mer sex än en gång i kvartalet?!”

Om båda är nöjda med ett liv utan sex, så är det förstås bara att gratulera. Men om man har olika önskemål förändras bilden.

Vissa forskare räknar med att runt 15–20 procent av alla förhållanden är sexlösa. I USA uppskattas 40 miljoner amerikaner ha sex mindre än tio gånger per år. Vilket jämställs med att man lever ”sexlöst”. Utifrån de brev och mejl jag får misstänker jag att många svenska småbarnsföräldrar delar detta öde.

Och långtifrån alla är lika glada som Nadja.
– Jag VILL ha lust att ha sex, berättar till exempel Lisa, 31, som har två små barn. Men på kvällen är jag så trött att jag nästan svimmar. Jag vill bara vara ifred, vira in mig i täcket och få sova. Jag vet ju att jag kommer att bli väckt flera gånger varje natt, vår yngsta son sover uselt. Vi turas om med att ta honom, sambon och jag, men jag vaknar i alla fall fast jag inte måste gå upp…

Sömn känns just nu så otroligt mycket viktigare än sex. Konstigt nog är det inte så för min sambo, han verkar kunna ha sex trots att han är på gränsen till medvetslös. Så fungerar inte jag.

Det finns sällan några enkla svar. Sex är komplicerat. Det är mycket som ska fungera, och våra känslor störs lätt. Vad är det som gör att vi kan tända i ena sekunden och tappa
intresset i andra?

En viktig förklaring stavas hormoner, i alla fall om vi pratar om den kvinnliga sexualiteten. Graviditet, förlossning, barnafödande och tiden med det lilla barnet, med amning och omvårdnad, är ett sammanlänkat kretslopp som är nära knutet till den kvinnliga sexualiteten. Menscykel, ägglossning, befruktning – allt är ett invecklat hormonellt samspel där vi trots att vi lever i modern tid, fortfarande på kroppsnivå fungerar som grottkvinnor.

För att vi ska bli befruktade måste vi ha samlag, och för att vilja ha det måste vi ha lust, alltså vara kåta. Hormonerna styr oss och vid ägglossning är vi redo att kasta oss på mannen. När graviditeten sedan är ett faktum ruvar vi i nio månader. Och när bebisen är född är dess överlevnad vår huvudsakliga fokus. Inte undra på att raffsetet åker in i garderoben och sexdriften flämtar på sparlåga.

Ja, det är en ytterst förenklad förklaring. Men sanningen är att äggstockarna vilar under amningstiden och slemhinnan i livmodern är skör. Vi är inte redo för en ny
befruktning – alltså är vi inte kåta. Att vi vårdar en liten människa hemma gör oss ännu mindre sexuella.

Därför mår kvinnor faktiskt bra av att lämna hemmet och ge sig ut i världen en stund. Det ger oss ett påslag av sexhormonet testosteron.

Pappor utan sexlust då? De har väl inga hormoner som spökar?
Nja, det stämmer inte riktigt. Visserligen är män inte gravida, men även en man påverkas förstås av att få barn, på många olika sätt. Han kan drabbas känslomässigt. Han kan bli orolig. Stressad. Vilja jobba mer (instinkten att skaffa mat åt flocken är djupt rotad hos vissa). Han kan få en identitetskris. Panik. Omvärdera sin sexualitet.
– Jag vet faktiskt inte varför jag inte vill ha sex, berättar till exempel Niklas, 38. Jag har dåligt samvete mot min sambo, hon vill oftare än jag – men jag orkar bara inte ha sex just nu. Och jag vill inte tvinga mig själv, det känns falskt på något sätt.

Alla andra verkar ha sex precis jämt

Annika är 33 och har tre barn, 9, 4 och 1,5 år gamla. Hon och hennes man har varit ihop i tolv år. Efter det andra barnet blev sexlivet väldigt sporadiskt. Vid ett av dessa tillfällen blev Annika gravid. Under hela graviditeten hade hon och maken inget sex överhuvudtaget och så har det fortsatt.
– Man kan säga att vi är inne på vårt tredje sexlösa år, säger hon och tar en klunk kaffe. Vi sitter på ett fik i centrala Stockholm och omkring oss sitter andra mammor och pappor med små barn. Annika lutar sig fram och säger med låg röst:
– Jag blir ju lite fixerad vid det här, när jag träffar folk är sex det första jag tänker på. Jag undrar om de alls har sex? Förstår du? Titta på alla här, tror du att det är fler än jag som lever helt i celibat?

Det är svårt att säga. De flesta ser glada och avslappnade ut. Småbarnen skriker och gurglar. Jag ser på Annika. Hon ser väldigt bra ut. Vackert hår, fint sminkad. Hennes dotter, som ännu inte börjat på dagis, sover i vagnen. På ytan ser det perfekt ut. Men där under finns problemen.
– Sex har alltid varit naturligt för mig och fungerade okej med min man till en början. Jag blev jättekär när jag träffade honom och insåg snabbt att han var ”den rätte”. Allt stämde bra mellan oss, även om han kanske inte var den mest sexintresserade av alla killar jag träffat... Men jag var bara 21 och hade inte så många att jämföra med. Trodde att det var så det skulle vara.
– Redan under första graviditeten blev det glesare med sex. Han tycktes aldrig tända spontant. Det gjorde mig osäker, tyckte han jag var ful med gravidmagen och allt? Det blev lite låst mellan oss, när vi pratade om det blev stämningen irriterad.

Annika suckar.
– Det var nog där det började krångla. Redan för tio år sen. Jag har frågat mig om det kan vara mitt fel? Att jag inte är snygg nog? Han säger att det inte är så. Då undrar jag, kan en man vara asexuell? Eller halvt ointresserad av sex? Jag blir jätte­stressad, alla verkar ha sex precis jämt.
– Jag känner mig som om jag bär på en hemlighet. Jag lever i ett fint förhållande, men vi har aldrig sex. Vi lever som vänner. Jag älskar honom och skulle vilja ha honom, men tanken känns allt konstigare. Försöker trösta mig med att barnen är små, att det kanske blir bättre sen. Men jag inser att det kanske aldrig blir det.

Har du funderat på att söka hjälp?
– Min man vill inte prata med terapeuter, säger han. Jag kan ju inte tvinga honom, och dagarna bara går. Vi har det bra ihop, i familjen och så, det är det som är det värsta! Jag tänker på om jag ska lämna honom… Jag har ju bara ett liv. Vill jag leva helt utan sex tills våra barn är vuxna? Är det verkligen sunt?

Om du inte mår bra så är det inte sunt för dig. Hur vill du leva?
– Men samtidigt, hur bra kommer jag att må om jag skiljer mig för att vi inte ligger med varandra? Det känns inte heller okej, säger Annika och ser ut genom fönstret.
– Det kommer säkert att lösa sig till slut. Men just nu ser mitt liv ut så här. Och det tyckte jag var viktigt att berätta. Sex är inget man bara kan ta för givet.