Senaste...

Biofilmen: ”Trubbel i Paradiset”. (Min första galapremiär. En märklig men chockerande nog fantastisk upplevelse.)

Dvd-boxen jag blev besatt av: Imperiet-boxen.

Tv-serien jag inte vill missa: ”The Simpsons”.

Musiken jag föll pladask för: Goth. Som The Sisters Of Mercy och The Mission. Påtända, svettiga och grönskimrande män i solglas­ögon.

Tekniska nyheten jag jublade över: Datorn. Varje dag jublar jag över datorn.

Tidningen/magasinet jag älskade: Jag älskade tidningen Slitz i slutet av åttiotalet när den blev till efter ett knull mellan Ritz och Schlager. Då handlade den mycket om musik.

Låten jag sjöng i bilen: ”Jungman Jansson” av Dan Andersson.

Oj-vad-snopet: Varje dag, numer. Jag försöker chockera mig själv minst en gång om dagen. ”Let’s dance” är en del av det projektet.

Härliga kulturupplevelsen med mitt/mina barn: Bara sitta i soffan och långsamt läsa
sagor för Milo. Det är fantastiskt.

Konstupplevelsen: Thåström-spelning i Linköping mars 2009. Makalöst bra.

Boken jag sträckläste: ”Lisey’s story” av Stephen King. Briljant.

Favoritfiket: Waynes och Mimmis i Norrköping. Non Solo Bar i Stockholm.

Stormen-i-ett-vattenglas: Nästan alla stormar nu för tiden...

Fredagsmyset: Bara få vara ledig, försvinna ner som tuggummi i soffan.

Barnfilmen jag gillade: ”Dunderklumpen”.

Smaksensationen: Fiskmagasinets Lakritsbrulé.

Nä-nu-går-det-för-långt: Piss-stanken i hissarna, tunnelbanan Stockholm.

Vardagsnöjet: Kittla Milo. Det är magiskt roligt.

Modeförebilden: Nick Cave.

Läsarkontakten: Dagligen, via fantastiska mejl. Jag har i särklass världens bästa läsare.

Drömmen som gick i kras: Rockstjärnedrömmen jag hade med brorsan och några till i The Christer Petterssons.

Drömmen som slog in: Att få hålla ett levande barn i famnen. Milo alltså. Vinna Dan Andersson-priset. Kunna leva på att skriva.

Nyårslöftet: Fortsätta att hålla mig nykter.