Cecilias blogg har bytt adress

Från och med den 17 maj bloggar Cecilia Blankens på mamas nya bloggplattform. Du httar Cecilias blogg här: http://blogg.mama.nu/cecilias-blogg/. Passa på att lägga till, eller byta adress i din bokmärkeslista!

PS) Vill du också starta en blogg på blogg.mama.nu? Välkommen att registrera en blogg hos oss på mama.blogg.nu!

Klippdags

Mitt blondare jag.

Noterade just i min kalender att jag har en klipptid idag. Färgas ska det göras också, håret alltså. Och nu sitter jag och överväger om håret ska få fortsätt vara naturligt brunt, men med en uppfräschande toning, eller om jag ska ska fixa det lite oj-vad-solen-gjort-håret-sommarblekt-snabbt-blont?

Det är, som ni förstår själva, inga små frågor jag sitter och ältar så här på måndagsmorgonen.

Stolt

Helgen har huvudsakligen sett ut så här. Gummistövlar på och markförberedelse inför gräsmattans ankomst i veckan. Och när jag gått där i koskitslukten från den gödselberikade matjorden och krattat jämnt och fint, har en känsla av stolthet sakta men säkert fyllt mig. Jag är stolt över det här. Över mig själv. Vårt fina hus som jag, och Per förstås, efter mycket slit och hårt jobb kunnat skaffa till oss själva och vår familj. Oftast har man ju, eller i all fall jag, lättast för att se det man inte uppnått i livet. Karriärmålen som inte nåtts. Än. Eller misslyckandena som det så lätt blir att man går och ältar. Det är lättare att plåga sig med det som inte blev som det skulle, än att glädja sig åt allt det man faktiskt lyckats med. Det är lättare att vara hård mot sig själv än att ge sig själv en klapp på axeln och ett "bra jobbat!" Men efter den här helgen av trädgårdskontemplation är jag sams med mig själv. Jag är bra! Det är skönt att släppa prestationspiskan ibland och tillåta sig att känna sig nöjd. Och stolt.

Topp tre

Kort och gott en bild som INGEN kan vara nöjd med.

Jag gjorde ett tillf'älligt gästspel på Mix megapol med Adam och Anders i morse. Kanalen kör just nu en kampanj där man ska rösta fram 80-, 90- och 00-talens 1000 bästa låtar. Du kan själv vara med och rösta här btw. Jag fick i uppdrag att plocka fram mina favoriter, en från varje decennium. Herregud vilken tuff uppgift, hur ska man kunna välja? Det fick till slut bli blandning av folklig tillgänglighet, personliga minnen och bra hitkänsla som avgjorde resultatet. Vad gäller 80-talet valde jag mellan Lionel Richies Dancing on the ceiling och ett par olika Orup-låtar. Till slut blev det Regn hos mej. 90-tals favorit blev efter en tuff kamp mot K-Ci Jojos All my life Offsprings Pretty Fly for a white guy. Kanske egentligen inte för att det är en bättre låt, utan för att bandet på så många sätt känslomässigt ringar in mitt 90-tal. Min 00-talsfavorit blev efter lite funderande över Justin Timberlakes Sexyback och Christina Aguileras Hurt och Infatuation till slut min storfavorit Kanye Wests Gold digger.

Här är spotify-listan!

Nu är frågan förstås vilka låtar ni skulle sätta som topp tre från respektive 80-, 90- och 00-tal? Vilka har jag missat? 

Blommor och volanger

Pep för övrigt förbi H&M Home idag och köpte det här finfina lakansetet till Bonnies rum. Just nu har vi bara ett set enkelsängslakan och det är mina gamla zebramönstrade som jag införskaffade när jag var typ 20 eller nåt. Hurv. Vågar inte ens tänka på vad de där stackars sängkläderna kan ha upplevt. Säkert en massa saker som inte alls känns kompatibla med Bonnies söta lilla lena mjuka babykropp. Nej, då passar H&Ms oskyldiga blommor och volanger bättre.

Semester?

Fråga mig inte hur det gick till, men på något vis har jag varit hemskt duktig på att övertyga mig om att det var semester idag. Har inte ägnat en tanke åt jobb, utan bara uträttat trevliga ärenden och lunchat med min söta, fina väninna som jag inte träffat på alldeles för länge. Hon är höggravid och har varit det ungefär sedan hon fick reda på att hon var på smällen. Lite som en chock, eller ja, som en jättechock snarare, konstaterades det att hon väntade barn när hon var i vecka 18. Tänk vilken grej va? Att inte planera att få barn och sen få veta det så sent. Vilken kort startsträcka att vänja sig på. Själv behövde jag varenda liten en av mina 35 veckor eller vad det var som jag visste att jag var gravid. Hade ändå svårt att fatta att det faktiskt var sant. Men lilla väninnan verkade hur cool och samlad som helst.

I övrigt strosar jag nu för tiden så gott som dygnets alla timmar runt i mina fina second hand-shoppade träskor. Har letat ett tag i butikerna efter den perfekta bruna nyansen. Och så hittade jag dem begagnade. Färdigingångna och allt. Träskor är ju annars ofta förknippat med två veckors helvete innan de börjar sitta så där skönt som man vill att de ska. Träskorna matchar jag med smala, slitna svarta jeans och stickad tröja, eller som idag med grå Falke-strumpbyxor (för övrigt de bästa strumpisarna jag nånsin haft, värda varenda krona), vit tunnstickad tröjklänning, ljusbrun mockakavaj och massor av bamsestora accessoarer i silver. Och allt det här borde jag så klart ha en bild på. Men det har jag inte. Dåligt.