Hej då!

Ja, som ni kanske förstått efter min extremt dåliga uppdatering av bloggen så är det dags att avsluta det här kapitlet. Den sista månaden har varit hektisk, som för alla andra och mellan pluggande, julklappsköp, eviga förkylningar, bilar som pajar och vatten som fryser i rör, så har jag inte haft energi att skriva. Just nu är jag också inne på min allra sista uppsats föt min Master's degree plus att jag dagen efter inlämning har en tenta på mitt lärarprogram.

Orken, tiden och inspiriationen har inte riktigt räckt till. Och det är då det är dags att sluta, innnan jag blir en tråkig trött bloggare som skriver om tråkiga och trötta saker...

Så nu börjar alltså mitt nästa kapitel: att inte blogga, bara plugga lärarprogrammet och att söka jobb. Det känns fanrtastiskt att ni har varit med mig hela vägen ni som orkade: TACK för gulliga ord och ord som fått mig att orka när jag inte egentligen orkat, kommer sakna er så mycket...

Nu är det ju så att jag älskar att skriva och jag kommer nog inte kunna hålla fingrarna borta för länge, så håll ögonen öppna så kommer nog snart en annan blogg. Eller om jag får dagdrömma, ännu hellre: en bok.... Det ni!

All kärlek till er!

Från råttinfekterade och spindeltäta fuktiga gamla charmiga engelska hus...

...till moderna svenska hus mitt ute i skogen vid havet har vi flyttat. Och ni som läsare har fått följa med ett litet tag, hoppas att ni har haft det så kul och spännnade som oss.

Snö i vår engelska by vintern 2008. Det var kallt och det blev kaos överallt eftersom inga bil, bussar eller långtradare har vinterdäck. Skolor stängdes och barnen stannade hemma och byggde snögubbar istället. För en halv decimeter snö!!!

I år fick barnen uppleva sin första lucia som dom kunde komma ihåg. Det uppskattades, speciellt "Staffan var en stalledräng" var poppis.

Ute på middag i Oxford, något som jag hoppas få göra om snart!

Snart börjar det... Försöker suga ut sista ledigheten innan skola och vardagen börjar. Sista knäcken äts, sista flaskan julmust dricks och sista släktbesöken avverkas för den här julsäsongen. Min julledighet är i och för sig över och det är meningen att jag ska sitta och skriva på uppsatsen, men som vanligt så är jag duktig på att förtränga verkligheten. Därav låtsas jag att det fortfarande är jullov för mig också.

Just  nu sitter jag i min systers hus och myser medan hon fixar mat till oss alla. Vi småpratar och kollar läget med varandra medan det plockas i köket. Jag försöker ta det lite lugnt innan allt börjar igen; alla måsten och saker som ska göras.

Men nu är det fortfarande lov för mig, iallafall idag.

Tack för tillönskning om bättring av hälsa och gott nytt år. Det blev ju en okej nyårshelg ändå och jag kan meddela att menyn på nyårsafton blev potatisgratäng (halvfärdig från påse, världens bästa uppfinning när man har bråttom!!) och Beef Wellington med kantaraller. Fast det var slut på oxfilen i affären eftersom vi var så sent ute, så det blev fläskfile istället. Efter att nästan ha blivit utan mat på nyårsafton så kändes det helt okej med fläskfile, jag menar, det kunde ju varit riktigt illa och blivit Beef Wellington med burkskinka, så man ska inte klaga...

Idag är det kallt. Fint, men kallt. Vi har lyckligtvis kvar några av våra vänner från England i ännu en dag, så vi passade på att åka in till Stockholm idag. Vi tog bussen och åkte på utflykt till gamla stan och slottet.

Det var som sagt kallt.

Det blev en väldigt snabb sightseeing av slottet och sedan en ännu snabbare promenad ner till restaurang Vapiano där vi kunde tina fötter och andra avkylda kroppsdelar. Mysigt hade vi det när vi satt och smaskade i oss pasta och pizza medan vi pratade.

På väg in till Stockholm med buss, vilket barnen tycker är ett spännande äventyr eftersom vi oftast åker bil. Men, spänningen avtar efter sisådär 15 minuter och sedan frågar dom hur långt det är kvar och när vi är framme...

Våra underbara kompisar Benjamin och Lovisa poserar framför en gränd i Gamla Stan. Det var kul att leka turist med dom och kolla in mysiga butiker och ståtliga slottet.

Amalia var inte så väldigt imponerad av slottet eller kylan...

Alva och Jemima fnittrar och sjunger ikapp medan dom väntar på maten.

Gott nytt år på er! Så, nu är det dags att börja lära sig att skriva 2010 istället och det året då allt bra och spännade ska hända. Tycker iallafall jag.

Vi har firat nyår med efterlängtande kompisar från England som är här och förgyller vårt firande med sin närvaro. Så kul att ses och konstigt att tänka sig att vi nu har helt olika vardagar och inte längre kan ses varje vecka för en kaffe och lite snack. Men, det tar vi igen nu med massoooor av prat! Barnen har längtat, speciellt Alva som har saknat sin bästis Jemima och pratat om när dom ska ses och kan ge varandra alla brev och smålappar som dom skrivit till varandra under hösten.

Vi hade ett roligt men speciellt nyårsfirande igår... Vi hade bestämta att hämta thai mat från en restaurang istället för att fixa maten själva, för att göra det lite enkelt för oss, latmaskar som vi är. Vi hade ringt och kollat att dom var öppna några dagar innan, så det var bara att åka iväg på nyårsftonkvällen för att köpa och hämta maten. Men... Något missförstånd hade skett och restaurangen var nu stängd! Inte nog med det, mataffärerna runt omkring var stängda eftersom det började bli sent. Och det var ju nyårsafton.

Så Samuel satt och körde omkring och letade efter öppna mataffärer medan vi försökte komma på olika rätter som man kunde tillaga så snabbt som möjligt. Vi lyckades till slut efter mycket fniss slänga ihop något gott och kunde avnjuta nyårssuppe sent omsider. Men, det blev ingen lång väntan till tolvslaget iallafall eftersom vi åt så sent...

Hejsan svejsan!

Här kommer ett litet kort inlägg bara för att meddela att jag fortfarande lever, även om det är knappt... Vi har haft den klassiska jullovsförkylningen då man blir sjuk meddetsamma lovet börjar. Så det har varit mycket snorande och krassliga halsar som bland annat har medfört att Samuel går omkring och låter som en skrovlig djupröstad Barry White (vilket han alltså inte gör annars.). Mycket tid har spenderats inomhus och vi har njutit av att kunna fira julen lugnt hemma (ja, vi börjar bli gamla...).

Charmen med att bo ute i skärgården är att det är vidunderligt vackert och att det blir extrem julkänsla bara av att titta ut genom fönstret. När solen lyser och snön har lagt sig som ett nästan overkligt puderliknande täcke över träden så är det så fint att det nästan gör ont. 

Nackdelen med att bo i skärgården kan vara att det är just skärgård och inte civiliserad stadsliv. Vi har haft frysta vattenrör, frysta avloppsrör, strömavbrott, punktering på vinterdäck och oplogade vägar som gör det omöjligt att ta sig någonstans. Man växlar hela tiden från att gå omkring och vara sjukt lycklig över att vi bor så fint vid vattnet, till att säga fula saker om vårt läge. 

Men, som sagt, det är aldrig tråkigt. Efter den här hösten och vintern så känner jag att jag nästan börjar att längta lite efter ett lite mer städat och ordnat liv. Tråkigt låter kanske inte så dumt ändå?

En grans väg till julaftonfirande

Hela långa vägen upp til huset ska granen.

Edvin släpar och kämpar på.

Ta da! Nu står den färdig i vardagsrummet! Nu ska "bara" klapparna slås in och läggas under granen. (Jag uppskattar verkligen affärer som erbjuder paketinslagning så att man inte behöver slå in alla paket själv när man ändå håller på med allt annat julbestyr. Jag är glad för det lilla...)

Men, (i sann Benjamin syrsa anda), från oss alla tiller alla; fortsätt med ert julmys kvällen innan och hoppas ni får en fantastisk mysig jul! En speciell kram till alla som är duktiga och jobbar och inte är hemma och firar på julafton, hoppas ni får det bra ändå.

Julpussar i massor!