Hejsan svejsan!

Här kommer ett litet kort inlägg bara för att meddela att jag fortfarande lever, även om det är knappt... Vi har haft den klassiska jullovsförkylningen då man blir sjuk meddetsamma lovet börjar. Så det har varit mycket snorande och krassliga halsar som bland annat har medfört att Samuel går omkring och låter som en skrovlig djupröstad Barry White (vilket han alltså inte gör annars.). Mycket tid har spenderats inomhus och vi har njutit av att kunna fira julen lugnt hemma (ja, vi börjar bli gamla...).

Charmen med att bo ute i skärgården är att det är vidunderligt vackert och att det blir extrem julkänsla bara av att titta ut genom fönstret. När solen lyser och snön har lagt sig som ett nästan overkligt puderliknande täcke över träden så är det så fint att det nästan gör ont. 

Nackdelen med att bo i skärgården kan vara att det är just skärgård och inte civiliserad stadsliv. Vi har haft frysta vattenrör, frysta avloppsrör, strömavbrott, punktering på vinterdäck och oplogade vägar som gör det omöjligt att ta sig någonstans. Man växlar hela tiden från att gå omkring och vara sjukt lycklig över att vi bor så fint vid vattnet, till att säga fula saker om vårt läge. 

Men, som sagt, det är aldrig tråkigt. Efter den här hösten och vintern så känner jag att jag nästan börjar att längta lite efter ett lite mer städat och ordnat liv. Tråkigt låter kanske inte så dumt ändå?