Karin jihdes blogg

mar19

Kommentarer

Ville bara meddela att vi bloggare just fått lite info om den nya kommentarsfunktionen. Nästa vecka kommer man även kunna se direkt hur många som kommenterat längst ned i inlägget. Nu kan ni se kommentarerna endast genom att trycka på länken där det står "Kommentera" - det är alltså inte som förut när det stod "Kommentera" samt "X (antal) kommentarer".

+++

Snart ska vi äta middag med samt fira Cecilia Blankens som just fyllt 31. Herregud, bara barnet! Själv fyller jag bra mycket mer på söndag och har redan nu fått medelålders-ångest. Detta yttrar sig i klädvals-förlamning.

Alla trendiga kläder känns patetiska wannabe-ungdom och mer mogna plagg känns som en töntig tantfälla. Vad göra?

Får fundera lite över detta och återkomma på själva dagen. (OK, jag vet att ett klokt svar är "slappna av, människa", men ändå.)

Kram och trevlig fredag! (Och fortsätt gärna kommentera i det nya verktyget!)

mar18

Kära Alice

Jag erkänner. Det är ditt modersarv som ligger bakom några av dina mer, låt oss säga, diskutabla personlighetsdrag.

Den goda nyheten är att man lär sig leva med de flesta av dem. Och med åren blir det faktiskt lite bättre.

Ta de okontrollerade ilskeutbrotten. Om 35 år lovar jag att du inte kommer att häva upp ett illtjut, kasta dig på golvet, banka med armar och ben och fälla arga tårar när du inte får som du vill. OK, ett och annat bräckligt föremål kanske går åt, men för det mesta hanterar du besvikelser på ett betydligt smidigare sätt med tiden.

Sen det här med de ogenomtänkta fysiska aktiviteterna. Att du nu förtjust försöker klättra över alla staket, hoppa ner i bassänger, springa ned för trappor och kasta dig framstupa nedför rutschkanor, kommer i vuxen ålder ha lugnat ned sig betydligt. Kanske innebär det att du bara kör lite för fort, väljer den vildaste hästen, tror att du kan lära dig surfa på en dag eller försöker maxa en skoter första gången du provar.

Förhoppningsvis.

Dock måste jag redan nu meddela en sak. Det här med chokladen, älskling. Det går aldrig över.

Exhibit A. Föremål uppvisar tydliga bitmärken från ettåring.

mar17

Oss alfahannar emellan

Jag har just läst en bok om härskarteknik, vilket fick mig att tänka på en scen jag själv varit med om flera gånger inom min egen yrkessfär. Låt mig ge er ett exempel på denna märkliga företeelse.

Jag och en före detta chef till mig befann oss för ett par år sedan på ett möte i Västsverige. I slutet av mötet ställer en manlig representant för företaget vi träffar en fråga.

Mannen är en säljartyp. Pikétröja, kavaj och bakåtlutad position.

Jag kan svaret och besvarar således frågan, i egenskap av den som leder arbetsgruppen från vår sida.

Pikétröjan, som under hela mötet enbart har vänt sig till min (manlige) chef, verkar inte riktigt ta in det jag säger. Han ställer frågan igen.

Denna gång svarar min chef. Ned till minsta ordalydelse är min chefs svar identiskt med hur jag formulerat mig bara minuter dessförinnan.

Då min chef talat färdigt nickar vår motpart eftertänksamt. Vänder sig så till mig, för första gången, och förklarar med ett milt överseende tonfall:

Du förstår. Det var ett sånt här svar jag var ute efter.

mar16

Bästa baljan

Om man som vi bor i lägenhet av modell sekelskiftes-med-pygmé-badrum är bebisens badbalja en sån där åbäkig sak som liksom inte får plats någonstans.

Låt mig presentera den här rackaren (baljan, inte Barba).

Ihopfällbart babybadkar. Tamigtusan den bästa uppfinningen sen färdigskivat rostbröd.

Now you see it...

...now you don't. Nästan i alla fall.

Peter hittade förresten baljan på Babyland.

mar15

N rektut artun helg

Nollåttan är hon med de löjligt stora designersolglasögonen.

Inget meseri här inte. Vi var ju i Jämtland.

Min jungfruresa på skoter var således ingen trygg turistsafari på plan mark.

Min kompis som är uppväxt bakom styret på en trimmad Yamahaskoter försedde mig med en i mitt tycke monstermaskin (i hans tycke nybörjarmodell) av märket Lynx. På varsin ride öste vi ut längs milavis med skoterled genom skog och mark.

Jag vurpade en gång och körde ur led fyra, skuttade över åsar och mellan trädstammar på ett före som tog både mod och muskelkraft i anspråk. Men det var kul som fan. Mitt sällskap fick dock dra upp mig och Lynxen ur snödrivor med jämna mellanrum. Sorry.

Väl hemma klev jag av med darrande ben, blossande kinder, ömmande muskler, rökdoft i håret och rimfrost i flätan. Men alltigenom tillfredställd med naturupplevelsen, vinden och utmaningen. För visst är det nåt med fart?

+++

Fler jämtska lärdomar:

Kolbullar har varken med kol eller bullar att göra, utan är en typ av frasig fläskpannkaka som gjord för skoter-munchies.

Kokkaffe har (enligt samma oslagbara logik) vare sig med kok eller kaffe att göra. Snarare med akut magkatarr.

Behövs skottas lite på uppfarten bara.

Kolbullar under tillverkning. Och två hundar i bur där bakom.

De verkade inte ha någon latte macchiato på skoterklubben.

Nu får skotrarna äntligen vila. Och varsin hötapp.

mar12

Isgator och messmör

Jag är i Östersund. Min vän Yvette, som är från trakten, har undanhållit att berätta för mig att vi befinner oss i Messmörets huvudstad. Detta faktum uppenbarades dock för mig redan på Östersund/Åre flygplats, där resenärerna möttes av färgglada skyltar från Fjällbrynt.

Förutom den lilla pr-missen (1. Den enda stad som ska associeras med pålägg är Parma, 2. Om man måste göra sin hemort till smärgåsmat har till och med Renklämmans huvudstad mer stuns) har Östersund hittills bjudit på flera angenäma överraskningar.

I det största Coop Forum jag någonsin sett kunde man handla lokalproducerade ostar, fräscha gummistövlar, 32 sorters påskgodis och… en hundratiohästars skoter. Fick inte ned den i kundvagnen, annars hade jag slagit till.

Om ska ta bilen till andra sidan stan och vill snedda över Storsjön så gör man just det. Man tar helt enkelt isgatan, i ordets rätta bemärkelse. Eller snarare den 20 meter breda isvägen, där vi inte på fick ett enda möte på hela vägen och lika väl hade kunnat lägga i ettan och ta en kaffepaus.

Här i fjällen kan vi (de medlemmar ur familjen som inte går på kryckor) njuta av de öppna vidderna i helgen och kanske till och med åka lite skoter. Funderar allvarligt på en runda sjöodjurs-spaning.

Sjöodjuret heter Birger. Bara en sån sak.

+++

I övrigt kan jag rapportera att Alice första dagisvecka är över, och hon verkar helnöjd. Sånär som på en kort vart-tog-pappa-vägen-protest en av dagarna, har hon kört sitt eget lekrace på dagis och knappt lagt märke till de inskolningsföräldrar som varit närvarande. Pedagogerna skickade hem mig vid lunch dag fyra och från och med nu komer hon gå själv på förskolan.

Det är nästan så att jag vill att hon ska gråta liite efter mamma. Mina Hejdå älskling, nu går mamma! möts av ett par slängkyssar – smack, smack! – sen kutar hon tillbaka till leken.

Jahapp. Nu är man minsann överflödig och snart tar hon studenten och flyttar hemifrån. Sniff!

Nej, på allvar är det underbart att se henne ansluta sig till de andra små michelingubbarna som vaggar runt i sina overaller i lekparken på morgnarna. Det är så coolt att se vad hon tar sig för i sin nya lilla värld. Och självklart blir jag fånigt gråtmild. Min lilla unge! Redan så stor! Ja, ni fattar.

Skön fredag på er!

Annonser:

Prenumerera på RSS

Senaste inläggen

Bloggar

Isabelle Halling

Cowboys of the sea

Cowboys of the sea Vi har precis fly...

Till bloggen

Redaktionsbloggen

Dagens Myrorna!

Dagens Myrorna! LP med Magnus och Br...

Till bloggen

Fingerspitzengefühl

På söder

På söder I helgen har vi bott tillsa...

Till bloggen

Karin Jihde

Här kan du läsa en intervju med Karin Jihde.

Till intervjun

Ålder: 36 år

Familj: Gift med Peter Jihde, gemensamma dottern Alice, 1 år, samt bonusbarnet Mollie, 6 år.
Bor: Vasastan, Stockholm
Gör: PR-konsult på Westander, frilansar som skribent och tv-reporter
Aktuell: som mamas bloggare

Mejladress: karinjihde@gmail.com