Oj, oj, oj...

... så många frågor det blev.

Jag kommer tyvärr inte hinna läsa igenom alla och svara innan kvällen är slut. Så jag hoppas att ni har överseende med detta och kan vänta tills imorgon på svaren. Jag kommer tyvärr inte kunna svara på alla frågor som ni kanske förstår men ska försöka att svara på så många som möjligt. Annars skulle det blir ett väldigt långt inlägg. Men jag tycker att det är superkul att ni har så många frågor som jag nu ska sätta tänderna i :)

Hoppas att ni har haft en härlig dag!

Kram

/Laila

Svensexa, fortsättning...

Hej på er! Igår när jag skrev inlägget om Niclas svensexa hade jag ju inga bilder. Nu har jag lånat några bilder så ni också får se. Gud vad jag skrattade när jag såg bilderna. Varsågoda!

Kram /Laila

Svensexa!

Hej på er!

Igår var jag och Liam helt ensamma, utan Niclas. Det var nämligen dags för Niclas svensexa. Jag visste ju så klart om det.

Niclas åkte på morgonen till Sveriges Radio, där han trodde att han skulle vara med i en radiointervju. De hade bett honom att ta med sig gitarren då de ville att han skulle spela och sjunga några låtar live. Men det var ju så klart påhittat alltihopa. När han kom fram så fick han ett brev där det stod att hans svensexa hade börjat och att han hade några uppgifter framför sig som han var tvungen att genomföra.

Den första uppgiften var att kliva på en buss som kom kl 10 och där skulle han spela och sjunga en låt för att få en ny instruktion av en främling på bussen. Niclas tyckte att det var pinsamt men gjorde som han blev tillsagd. Han fick genomföra många andra uppgifter under dagen men den jag tyckte lät roligast var denna:

På kvällen tog de på Niclas ögonbindel och hörlurar med musik så han varken kunde se eller höra. De körde runt honom och sedan ledde de in honom inomhus. Där fick han ta av sig alla sina kläder så han endast hade kalsonger kvar och så lade de honom i en säng. Plötslig känner han att det kryper ner en lika naken man i sängen. Mannen tar då av honom hörlurarna och ögonbindeln. Niclas ser då att det är Peter Magnusson som ligger bredvid honom i sängen och framför honom sitter det en fullsatt publik som sitter och asgarvar. Peter säger då: -Men vad gör du här, jag ska ju gifta mig!!!! Niclas svarar då tillbaka: -Det ska jag också!!! Niclas har hamnat på scenen på ett fullsatt Maximteatern.

Efter föreställningen hade nämligen ensemblen förberett publiken på att detta skulle ske och att de skulle spela med. Niclas tvingas då att improvisera på scenen och på något sätt ta sig därifrån. Både Pernilla och Niclas pappa Hans som också är med i föreställningen kom in på scenen. Det verkade som det var väldigt uppskattat av publiken. Jag tyckte att det lät hur kul som helst. Önskar att jag hade fått se det. Hoppas att grabbarna filmade det hela så att jag får se sen hur det gick till.

Sedan åkte alla grabbar vidare och hade champagneprovning och åt god mat.

Så det var en sliten blivande man som kom hem till mig på småtimmarna. Men en nöjd sådan då han verkade ha haft en lång och rolig dag.

Själv satt jag och kollade på Melodifestivalen och myste med Liam. Hände alltså inte så mycket för mig.

Det är många av er som har frågat när jag ska ha frågestund, så jag tänkte att det kan väl vara dags igen. Har ni några frågor kan ni ställa dem i dagens kommentarsfält så ska jag försöka att svara på så många som möjligt imorgon.

Hoppas ni har haft en trevlig helg!

Stor kram

/Laila

Fredagsmys!

Ikväll har vi en lugn kväll. Vi har ätit gott och alla sitter och småmyser på sitt håll men ändå tillsammans. 

Ja, så kan det vara en vanlig lugn fredagkväll.

Och tack alla för era fina kommentarer och hälsningar till Felicias familj. Jag vet att de läser dem och att de kommer på så sätt fram till familjen. Och jag vet också att de tackar er alla för ert fina stöd.

Kram på er!

/Laila

En liten ängel...

Som ni såg från mitt förra inlägg idag så har jag legat hemma magsjuk hela dagen, och när det äntligen lugnade ner sig så somnade jag utmattad. Vaknade för en liten stund sedan och kände att det äntligen vänt. Får då från min syster reda på det mest fruktansvärda, Felicia somnade in tidigare idag. 

Illamåendet kom tillbaka igen men nu av en annan orsak. Jag kan inte förstå att detta har hänt, är detta verkligt. Hur kan det vara möjligt att en sådan här sak händer. Livet är så fruktansvärt orättvist, varför kan sådant hända. Det finns nästan inget att säga, bara ilska, tomhet, sorg och massa andra känslor som verkar komma utan stopp. 

Älskade Malin, jag tänker på er. Det gör vi alla, hela familjen. Ingen av oss kan föreställa oss vilket helvete på jorden som du nu upplever och har upplevt sedan den dagen ni fick det hemska beskedet om Felicias sjukdom. Av hela mitt hjärta så önskar jag att det fanns något jag kunde göra för dig. 

Felicia är en liten ängel nu, det var hon redan när hon kom till er. En liten ängel som nu har lämnat oss. Men denna lilla ängel kommer alltid finnas med er vart ni än går. I era minnen och i ert hjärta. För alltid vid er sida och ge er styrka när ni som mest behöver det. Hon finns hos er nu, tröstar er, torkar era tårar. Du kanske inte känner det nu, men du kommer göra det snart.

För fyra månader sedan gick min älskade mamma bort, alldeles för tidigt. Sorgen efter henne är fortfarande mycket tung att bära och svår. Det är inget jag pratar så mycket om för det gör för ont. Det går inte att jämföra min förlust av min mamma med det du känner nu. Men det jag vet är att min mamma finns med mig hela tiden. Vid min sida, jag känner hennes styrka i mig när jag är svag. Jag känner hennes glädje när jag är ledsen. Jag känner hennes mod när jag är rädd. Hon finns alltid hos mig, När jag känner det blir jag glad, men samtidig blir jag ledsen för jag blir samtidigt påmind om att hon inte finns längre hos mig. Att jag aldrig kan krama om henne, få säga till henne att jag älskar henne. Aldrig få känna doften av hennes trygga famn. Men plötsligt så känner jag värnen och närheten  av henne i mitt hjärta igen och jag blir lugn. Tänker på de fina minnen jag har av henne, gläds åt de små sakerna som var viktiga för oss som bara vi två delade. Och det känns lite, lite bättre för jag känner att hon är med mig, för alltid.

Tack alla ni som har skickat meddelanden till Felicias familj och till er som har lämnat in bidrag till barncancerfonden. Barncancerfonden behöver hjälp hela tiden för att förhindra att detta drabbar fler familjer, glöm inte bort dem.

Sedan blev jag också väldigt ledsen för några kommentarer som ett par personer skrev i mitt förra inlägg. Hade jag vetat när jag då skrev mitt inlägg om magsjuka att något hade hänt Felicia så hade jag skrivit om det istället. Det jag skriver i mina inlägg handlar om min vardag och då händer det att man blir magsjuk också och därför är det ganska naturligt att det i dag handlade om just magsjuka. Jag förstår att ett par blev uppretade om de trodde att jag visste om att min sysslings barn gått bort men struntade i att skriva om det.  Men det som gjorde mig mest ledsen var kommentaren som verkade syfta till att jag inte vet hur det är att leva med cancer. Nej, det stämmer jag har inte själv haft cancer. Men min mamma gick nyligen bort efter en lång och plågsam sjukdomstid. Där jag och mina syskon mer eller mindre bodde på sjukhemmet hon var på och upplevde en oerhörd sorg och smärta. Detta pratar jag inte så mycket om. Men även om jag är väldigt öppen om mina känslor och mitt privatliv så är det vissa saker jag vill hålla för mig själv då det gör för ont, då det gör mig så ledsen, och då det river upp de djupa sår jag försöker få att läka. Och därmed hoppas jag att ni som skrev dessa kommentarer kanske väntar med att döma andra människor så snabbt. För väldigt många människor bär på stora och tunga sorger, men väldigt få pratar om det. 

Nu ska jag tända ett ljus bredvid fotografiet av min mamma jag har på en särskild plats i mitt hem. Be till henne att hon tar hand om lilla Felicia, och vaggar henne ömt tills den dagen hon får träffa sina föräldrar igen.

Sov sött älskade lilla Felicia.

/Laila

Magsjuka!!!

Vaknade i natt och mådde illa. Niclas mådde också illa. Sedan kom den, vinterkräksjukan!!!!

Vi var ju på restaurang igår, men ingen annan av oss blev sjuka och vi åt alla samma mat så det var inget med maten. Bara ren hederlig vinterkräksjuka!!! Har tappat räkningen nu hur många gånger jag har fått kasta mig iväg till toaletten. Jag ligger utslagen i sängen, Niclas på soffan. Men Liam är frisk. 

Snälla Cesar från cafét här mitt emot gjorde iordning lunch och middag till Liam som han ställde utanför vår dörr som vi kunde värma på till honom. Ingen av oss har nämligen kunnat laga mat idag, varken orkat eller så bra att göra det heller tror jag. 

Nu ringde jag min ena bror precis och han skulle köra förbi och ställa lite nyponsoppa och annat lättsmält att börja testa magen med utanför dörren. Man behandlas ju som om man vore pestsmittad. Och det förstår jag, önskar ingen annan detta. Fy vad sänkt man blir.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer. Börjar må illa igen. 

Kram på er!

/Laila