Alla är äldre nu

nov26

Alla är äldre nu

Jag skulle inte vilja kalla det för trettioårskris. Jag tänker inte på det varje dag. Inte heller bekymrar det mig något nämnvärt. Men då och då får jag se någon jag umgicks med för ungefär tio år sedan i någon tidning, eller på gatan. Ofta har dom barn, ibland flera. Ofta har dom fruar, män, exfruar, ett par kilo för mycket, ett par rynkor under ögonen, och då slår det mig att inte heller jag är tjugo längre. Det är som att jag måste se dom där människorna för att förstå att jag själv passerat trettio.
Eller när jag går in på någon bar och inte känner igen en enda människa mer än någon som druckit lite för många öl under lite för lång tid. För tio år sedan kände jag igen nästan alla på den där baren.
Jag sörjer inte det här, jag saknar inte heller mina fem kvällar i veckan på krogen, jag blir bara förvånad, fascinerad. Jag menar i nästan alla sammanhang har jag alltid varit den unge, sorglöse, oförarglige. Nu helt plötsligt har man ingenting sådant på sitt konto. Istället förväntas det en massa av en, på föräldrasamtal, utvecklingssamtal på förskolan. I ICA-kön, i samtal med försäkringsbolag, banker, bostadsrättsföreningen, ja ta mig fan till och med på krogen. En tjugoåring kommer undan med att stå och sluddra barpersonalen i örat, om han bara är tillräckligt charmig. För en trettioåring blir det dörren direkt.
Om man vänder på steken så har trettioåringarna i det här landet förmodligen aldrig förr varit såhär unga.
Det roliga är, i alla fall för mig, att jag ofta kommer på mig själv med att tänka: Jävlar vad gammal han, eller hon har blivit.

Colin och jag har spelat spel i ett par timmar nu. Vi hade jätte roligt enda till jag vann. Då blev det gråt och tandagnisslan, tills jag påpekade för Colin att han ett: faktiskt brukar vinna över mig, och två: att min livserfarenhet faktiskt måste få komma till användning någon gång.

Kommentarer

Postad av: MammaAnna, 22:57, 29 november 2008

Sen är det bra också att låta den som förlorar välja nästa spel alternativt starta nästa omgång. För det är ju väldigt populärt - att få börja först. Träna mycket på detta - att kunna ta förluster. Som lärare ser jag alldeles för många barn som alltid "fått" vinna. De får det jobbigt i livet. Lycka till!

Postad av: MammaAnna, 22:55, 29 november 2008

Ja men det blev ett kul uttryck bara. När man kommer sist så får man iallafall någonting. Det är lättare att förlora då. Några gånger har det dragits till sin spets och den som förlorat faktiskt fått toapapper. Det är så härligt att se att de fattar ironin. Sådana är vi i vår familj...

Postad av: Lotta, 23:56, 27 november 2008

Din kommentar Vad då toapapper när man kommer sist? Jag fattar inte. Får man det på riktigt eller är det bara nått man säger och i så fal,l tyckte din dotter att det var skoj att "få toapapper" och att det därför var ok att förlora. Behöver lite utförligare förklaring. Har nämligen också ett väldans problem med sonen 5 år som bryter ihop varje gång han förlorar. Tack för en kul blogg Martin.

Postad av: MammaAnna, 15:39, 27 november 2008

I vår familj spelar vi extremt mycket spel. Vår dotter hade också svårt att förlora. Men då införde min man begreppet att den som vinner får guld, den som kommer tvåa får silver och den som förlorar får toapapper. (Kommer nog från hans barndom) Helt plötsligt var det lättare att förlora. Det slår aldrig fel. Hon är idag sex år och begreppet används flitigt. Appropå åldersnoja så känner jag varje gång jag går ut (vilket inte händer särskilt ofta) att det verkar så jobbigt att vara ung. Man har så mycket man måste visa eller kanske bevisa för alla andra. Jag är lika nöjd varje gång jag kommer hem till man, barn och radhus...

Postad av: Kajsa-Lisa, 10:28, 27 november 2008

Samma sak brukar hända mig när jag står på min sons skolgård och tittar runt på alla gamla mammor runt mig. Jag sörjer inte min ålder men har svårt att se mig själv på samma sätt som jag tittar på dem.

Postad av: Jenny, 18:45, 26 november 2008

Jag känner så väl igen tankegången. För ett tag sen såg jag mig i spegeln och hann tänka "så där kommer jag se ut när jag blir vuxen" innan hjärnan registrerade att det faktiskt var jag, nu. Spooky. Men på alla sätt utom det kroppsliga förfallet tycker jag att det är skönt att vara vuxen. Inga onödiga nojor längre, tack så mycket!

Du kan inte längre kommentera det här inlägget.

Annonser:

Prenumerera på RSS

MARTIN SVENSSON

Ålder: 29. Familj: Fru Sevada, 30, och sonen Colin, 3. Bor: Nacka. Gör: Skriver på en ny roman. "Hej, mitt namn var Elton Persson" heter hans första.

Så här vill jag beskriva min blogg: "Prestationsbaserad självkänsla, Parallella sanningar och Existentiella magplask"

Bästa hälsningar

Martin