Jag ska tydligen inte dö än

Var precis hos läkaren. Har fått en massa utslag på benen. Det ser verkligen inte klokt ut. Som hypokondriker innebär en sådan sak också en hel del oro. För att säga det rakt ut så har jag varit övertygad om att slutet varit nära dom senaste dagarna. Och det är ju inget konstigt med det egentligen. Livet tar ju slut för alla förr eller senare. Men jag känner mig inte riktigt redo än.
Jag sa det till läkaren:
- Det är en hemskt dålig tidpunkt.
- För vaddå?
- För att dö. Jag har en son på fyra år och jag ska bli pappa igen i april och det finns fortfarande en hel del människor som inte förstår vad jag säger, och den större delen av mitt liv har hittills gått åt till att försöka göra mig förstådd. Slutsats: Om jag dör nu finns det en risk att jag pga ren självupptagenhet, osjälvständighet dör svårt missuppfattad och kanske också lite bitter.
- Du ska inte dö nu, sa läkaren. I alla fall kommer inte dessa utslag att ta kål på dig.

Sedan skrev hon ut en salva. Och jag var tvungen att skratta lite. Salva är nämligen det roligaste ord jag vet.

-