Åh Olga jag fastnade ju för träning för att du lärde mig hur kul och skönt det kan vara :) Jag kämpar tappert på efter att ha varit i en lite segare period i december och januari. Nu försöker jag träna styrka 2 ggr per vecka och sen nån kondition också - jag har ju fastnat för löpning (galet olikt mig) men har fått ont i en fot, och motionscykeln ger ont i svanskotan så jag har promenerat bara för att få röra på mig och sen simmat lite. Ska träffa sjukgymnast för foten så jag hoppas det ordnar sig. Men för att svara på din fråga - jag ville och vill fortfarande gå ner i vikt - men det är inte alls min enda motivation. Vältränad snarare än smal - för att det ger energi i vardagen och dessutom stark i kroppen så jag slipper få värk och krämpor! Har just kört ett pass i vardagsrummet med boll, gummiband och lite övningar jag fått av dig samt några plockade ur en bok :) Stor kram till dig - så kul att följa dig och familjen här!

Jag har alltid varit väldigt smal utan att banta eller för den delen träna. När jag efter barn nr 2 vägde nästan 15 kilo mer än normalt så var jag tvungen att göra något. Jag ville kunna äta vad jag ville så det fick bli träning. Fastnade för att springa. Det var enkelt och effektivt och beroendeframkallande. Jag började också på en kurs i pilates. Jag gick ner samtliga kilon och blev stark i kroppen. När jag sedan blev gravid igen så kändes kroppen mycket starkare och friskare än tidigare graviditeter. Nu efter förlossningen i slutet av november förra året har jag bara ett par kilon kvar, framförallt på magen. Jag gör dina plankor och avvaktar barmark! Gillar bloggen, läser varje dag.

Jag tränar främst för att orka vardagen. Den blir så mycket enklare med träning. Har en nackskada sen juni -02 som jag håller i schack med styrketräning. Springa i intervaller och styrketräna är min melodi just nu. Längtar till man kan gå milspromenader igen. Jag orkar vara mamma, syster, dotter, arbetskamrat, älskare, och vän just för att jag ger kroppen den energi den förtjänar igenom mat och träning. Sen är det alltid ett plus att man har en fastare och finare kropp. =) Du inspirerar mig Olga. Kram Johanna

Jag tränade massor under hela uppväxten (var elitgymnast) och till slut gick det överstyr. Jag led av ätstörningar i massor med år, och när jag började friskna till skydde jag allt motion hette. Men tack vare att jag är smal av naturen höll jag mig slank ändå, dock kände jag mig ständigt trött och orkeslös. Detta pga att åt jag helt fel, av okunskap. När mitt första barn föddes var jag 30 år och det var först då jag började reflektera över min livsföring. Jag ville såklart ge det bästa till min son och till slut började det smitta av sig på mig själv också. Jag lärde om, började äta för att MÅ BRA och ORKA. Skillnaden var enorm!! Jag blev piggare, gladare och fick bättre självförtroende. och med detta kom längtan efter att börja träna igen, efter att ha hållit upp i tio år. Men nu såg jag inåt, tänkte både på kropp och knopp. Så det blev en privatkurs i PowerYoga, jag ville ta till mig allt! Det blev ett uppvaknande; yogan lindrade min astma och jag började verkligen se kopplingen mellan bra mat, träning och inre välbefinnande. Efter detta har jag blivit som en annan människa. Jag vaknar på morgonen och längtar efter dagens träningspass. Jag planerar mina måltider (mkt protein, bra fetter och långsamma kolhydrater; ibland unnar jag mig onyttigheter) och njuter av varje tugga. Jag tränar varierat: styrketräning, löpning, crosstrainer, aerobics, pump, core, yoga - OCH JAG HAR ALDRIG TRÅKIGT. Det är fantastiskt att märka vad kroppen kan göra när man behandlar den väl. Idag är jag tvåbarnsmor och kallar mig vardagsmotionär (man måste utnyttja tiden väl för att hinna vara så mycket som möjligt med barnen!). Dessutom leder jag core-pass, går på gym flera gånger i veckan och har blivit tillfrågad att leda fler sorters pass. Livet leker :-)

Min mamma som alltid varit en hurtbulle tvingade mig med sig till Friskis nä jag var yngre. Då hatade jag det. Mellan 20-30 tränade jag endast för att vara snygg (?) Oxå lite halvtvunget. Efter barnafödanden så är träning "min" grej som låter mig komma hemifån och bara vara själv. Mår så otroligt bra efter ett pass opch får massor av energi. Dessutom har jag upptäckt styrketräning efter att jag anlitat PT (en investering för livet.) och jag älskar kntrollen och känslan över att JAG kan forma min kropp! Kräver mycket arbete men jag kan. Löv it! Kommer aldrig att ge upp träning.

Jag har alltid avskytt att träna. Har ändå gjort det till och från för att man "måste". Resultatet har dock uteblivet eftersom jag aldrig kunnat hänge mig helhjärtat åt det. Men nu har jag ÄNTLIGEN hittat den träningsformen som passar mig, nämligen boxersice. Shit vad roligt det är, längtar dit och jag ger järnet. Och resultatet har inte låtit vänta på sig. Det är hårda tag slag och sparkar och inget "lullull". Så jag tror att hemligheten i att kunna må bra i sin träning och verkligen se fram emot träningstillfällena ligger i att den träningsformen som tilltalar dig. Och det är minsann inte alltid så lätt, för mig tog det 10 år.

Jag började träna på ett gym, kondition och styrka, som ett resultat av en hjärthändelse för ca. ett år sedan, jag är 43 år nu. Har alltid varit smal och inte behövt jobba för det, men också medveten om vikten av att leva rätt med kost o motion. Tappade det här med att röra mig i vardagen i samband med barnafödande och bildande av familj, till det lades ökad stress i familje realtioner och så plötsligt en infarkt! Nu känner jag vilken fantastisk motvikt mot stress träning är! Har också gått en mycket bra stresshanteringskurs i sjukhusets regi. Där grundade jag mycket som jag redan visste. Rekommenderar varmt Mindfulness som ett komplement till träning. Mindfullness kan ju också översättas med - sunt förnuft. Att vara smal är sekundärt, jag tränar för min livskvalitet, för livsglädjen.

Jag levde i stallet från att jag var yngre till jag var en bit över 20. Jobbade med hästar o det är hårt fysiskt arbete från tidig morgon till sen kväll. Jag behövde inte träna, jag var fit ändå. Men sen blev jag för gammal för kost, logi o fickpengar o började jobba på "riktigt". Det fysiska arbetet försvann men jag fortsatte att äta lika mycket vilket till slut innebar att jag lagt på mig alldeles för mycket. När jag närmade mig 30 började jag tänka på att komma i form för att klara en eventuell graviditet bättre + att mitt kockyrke gjorde mig ännu slöare o ofit. Så jag löste ett gymkort o var fast! Älskar känslan av att ha klarat ett pass både fysiskt OCH mentalt. Älskar att svettas. Löpning är min grej. Jag älskar att springa. LOVE IT! ;)

För att jag älskar känslan i kroppen när jag pressar den och den svarar och orkar, trots att det ibland är jobbigt, jobbigt. Älskar när svetten rinner, endorfinerna rusar och hela kroppen fylls med glädje. Jag är inte smal... än, men jag kommer att bli det förr eller senare. Just nu är jag bara så glad över att inse att jag tränar och äter bra mest för att må bra och bli vältränad, att bli smal blir liksom en trevlig lite bonus som får komma på köpet :-)

Ville bli smalare och fastare, det blev till och från som en drog att träna. Men åt nog för mycket då jag inte var smal ändå. Nu är jag gravid för andra gång och är i vecka 26. Första graviditet tränade jag ingentig och efter jag fick barnet tränade jag inte på ca 1 år. Sen köpte jag en crosstrainer och kom igång, men aldrig ner i min standardvikt (som jag ändå inte var riktig nöjd med). Men jag kom igång... Nu andra gången tränar jag ca 2ggr per vecka och jag blir så peppad av att läsa din blogg att jag inte kan vänta tills nr 2 har "pluppat ut" och jag kan köra gärnet. Jag vill nå mitt mål som jag haft i många år, jag har nästan varit där, men aldrig nått hela vägen. Tack för inspirationen & keep it going:)

Har alltid tränat, började med dans/lek som 4-5åring och sen har de bara fortsatt. Försöker träna 3ggr/veckan för att må bra, sova bra och orka med vardagen. Gillar din blogg

Hej olga. Jag har gjort tre bukoperationer varav två snitt. Hur ska jag träna magen, funkar yoga? Senaste snittet var 6 månader sen, har gått ned allt i vikt men vill få finare mage. www.miasuniversum.blogspot.se

Jag började med yoga vid 33 års ålder och blev intensiv - körde två pass om dagen en period. Vidare började jag jogga ett par ggr i veckan varvat med simning, helst varannan dag. Varför? Endorfinerna, välbefinnandet, lugnet inombords, jag blev tåligare, kunde stå emot kritik och dumheter bättre. Energinivån, hälsan. Plötsligt insåg jag vad det innebär att må bra! Idag, gravid för andra ggn, är jag inte i mitt esse längre, funderar slött på simning men kommer inte iväg...

Jag var en småknubbig tolvåring som kom i puberteten alldeles för tidigt och fick en konstig bild av min kropp. Började med kampsport och blev riktigt bra, älskade känslan av att "köra skiten ur mig", se vältränad och stark ut. Sedan tog anorexian och därefter bulimin över min kropp och träningen blev som ett gift. Nu två graviditeter, en frisk kropp och själ, många år och en annan inställning senare hittar jag tillbaka till den härlig känslan av att känna mig stark och att köra järnet i ett spinningpass, eller styrketräna. Det ger så mycket tillbaka i vardagen. Nu tränar jag för min egen skull och för att det är så otroligt roligt. tack för alla tankar och goda åd, du får mig verkligen att tänka efter och att inte stressa med mina gravidkilon. Tack bästa Olga.

Samma anledning. Ville bli smal.. Eller smalare. Va bara 13-14 år när jag började springa i spåren sent på kvällarna så ingen skulle se. Va först när jag flyttade till stan vid 20-års ålder jag fick en mer hälsosam relation till träning. När jag fick träffa andra som tränade, upptäckte yogan och styrketräning. Fick mer erfarenhet helt enkelt. Och kanske främst, jag hade kommit ur tonårens hormonsvajande tid. När allt var en enda bergochdalbana. När det va mörkt så va det mörkt som i graven, det va bra så ville man skrika av glädje, när man va kär så häll hjärtat på att brista. Ja, du vet, tonåring =)