Sweetiepies

Jag njuter natt här. Gömmer mig bokstavligen bakom datorn för att - ja, jag vet att jag börjar bli tjatig med min thrillerfobi - slippa se en prästpedofilmördare som stänger in sina offer under ett hönshus. AAAAAHHHH.

Rekord

8.37 lös Iphonen i morse när Lo väckte mig med en lätt käftsmocka och en dregelpöl på kinden. 8.37, detta är ju bara inte sant. Ungen har alltså sovit från 21.00 i går kväll, med en amning vid 5.30, och sedan somnat om hela vägen till 8.37. Halleluja, prisad vare Herren. Givetvis kom vi alla försent i morse, men vi fick ju vara med om ett under, Lo sov längre än till 7.00, så det får skolan, jobbet och dagmamman bjuda oss på. Herregud, jag är så lycklig över denna sovmorgon att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Helgen har varit ledig. Inte bloggat, inte surfat, bara varit. Gröna Lund är i och för i sig allt annat än att bara vara, men jag stod ut. Jag bemästrade min torgskräck och njöt i solen av att se mina barn så där upprymda och spralliga som bara ett besök på ett nöjesfält kan uppbåda.

.  

En underbar dag

Har kort och gott haft en väldigt väldigt skön dag. Sov ut och drömde så att jag trodde att jag inte någonsin skulle kunna vakna igen. Märkligt när drömmarna liksom blir övermäktiga och verkligare än verkligheten. Sen var jag ledig, nerkopplad, avkopplad. Ingen telefon, ingen dator. Bara jag och Lo, en frukost på Svart Kaffe, en härlig promenad. Ytterligare en fika och mer promenad. En förmiddag i vila och jag blev kraftfull nog att ta tag i en överfull tvättkorg, ett besök i Stockholms deppigaste galleria Ringen, matinköp och tre timmar rörandes i grytor. Jag gillar verkligen, verkligen att laga mat men orkar fan inte nu för tiden. Det brukar ofta bli något hetsigt ihophafsat,  men inte i dag inte.  Skagenröra på rostad Levain. Pasta med vin-och vitlökskokta hjärtmusslor och sist men inte minst en citron/marängpaj. Barnen var jävligt ointresserade och otacksamma av det uppstället. De tyckte att jag var elak som kokade ihjäl de små rara musslorna och vägrade sen att befatta sig med dem. Nu hittade jag just ett räddningsförsök i deras rum: Ensam hjärtmussla i en kaffekopp med ljummet saltat vatten. 

Nu jävlar ska här bloggas

Nu äntligen byter Mama bloggverktyg och jag får anledning att använda min Iphone. Ni förstår att det här känns som ett sånt framsteg och en sådan förändring i mitt lilla liv. Bloggandet kommer att bli så mycket enklare. Halleluja. Som ni ser är kommentarsfältet tillbaka! Mama har fixat så att ni inte kan vara anonyma längre. Grymt! Nu kan vi snacka med varandra igen.

Jag är slut i dag. Haft mycket, mycket, mycket jobb och äntligen är jag ledig i helgen. Så skönt. 

Choklad

Var nyss i Olgas klass och berättade om Islam. De har religion som tema och jag var där eftersom jag har läst islamologi. De var som små tända ljus alla barn. Så duktiga. Bara Olga skruvade på sig och var rädd att jag skulle göra bort mig och säga något knäppt. Morsan börjar bli lite skämmig, haha.

När föreläsningen var över snodde jag med mig min älskling och gick till Chokladfabriken. Vi mumsade chokladbakelser och drack kaffe och drömde oss iväg till sommaren och hästar och ridläger och allt härligt som vi ska göra. 

Jag är skakad in i märgen

Kom nyss hem från premiären av Stefan Jarls nya dokumentär Underkastelsen och jag vet inte riktigt vad jag ska göra av allt jag fick med mig från bioduken. Var ska jag börja?

Jag måste sanera här hemma. Sanera bort alla jävla kemikalier som kemikalieindustrin pumpar ut i allt vi äter, rör vid, sover i, andas in, medicinerar oss med , och som barnen leker med. Visste ni att det rum som utsöndrar mest kemikalier i ett hem är barnens rum. Det är alltså bättre att placera ungarnas säng i garaget än i deras plastfyllda kemikalieproppade rum. Allt som vi tror är bra och säkert är i själva verket i det långa loppet små dödsfällor. 

Hinner inte skriva mer, måste rensa. Men lita på att jag återkommer på det här temat. Underkastelsen kan inte bli annat än ett uppvaknande, framförallt för alla oss som har små barn.