Tack alla!

Hej!

Jag är bara tvungen att göra ett sista inlägg som tack för alla snälla och uppmuntrande kommentarer som verkligen har berört mig. Det verkar som att Spets och snor har varit en del av mångas vardag och har jag lyckats sätta guldkant på den så är ingen gladare än jag.

Som avslutning tänkte jag hylla mina fina barn som ligger till grund för min blogg. För utan dem hade Spets och snor aldrig kommit till.

De här härliga porträtten är tagna av fotograf Magdalena Björnsdotter. Mitt sista tips till Er är den perfekta julklappen till släkt och vänner. Det vill säga en porträttserie på era barn tagna av Magdalena Björnsdotter. Hon finns tillgänglig i både Stockholm och Gustafs i Dalarna och kontaktuppgifter hittar ni på hennes hemsida.

Förra året hade jag detta kollage som julkort. Inga fårskinn, flammiga bakgrunder och blixtskuggor så långt ögat når.

kram Helena

Sagan om Spets och snor är slut

Det finns en återkommande fråga när man bloggar. Frågan gäller när det är dags att sluta att blogga. När är tiden inne? Efter drygt 1.5 års bloggande har jag nu kommit fram till att det är dags. Det här är mitt sista inlägg på denna blogg. De flesta blir besvikna, några rycker på axlarna och några gör säkert vågen.

Sagan om Spets och snor går mot sitt slut. Det är med vemod jag skriver idag. Kanske ångrar jag mig. Kanske inte. Jag hoppas att jag under denna tid har fått er att dra på mungiporna, måla någon möbel, köra med gubben och fynda på loppis. Vissa av er har till och med skapat en egen blogg. När jag började blogga fanns det inte så många inredningsbloggar. Nu ser allt annorlunda ut vilket tyder på det stora intresse som finns för hus och hem.

Saknar ni mig för mycket kan ni gå tillbaka och titta på mina gamla inlägg. De lär finnas kvar på Mama ett tag och min gamla blogg spar jag. Kanske ångrar jag mig i framtiden. Man ska aldrig säga aldrig.

Bloggvänner, med en känsla av lättnad men också en sorg i hjärtat så säger jag hejdå. Men visst har vi haft roligt?

kram Helena

En kopp te

Tillägg till förra inlägget: Det är Johanna Flyckt och Marie Delice Karlsson som har stylat.

Jag har redan berättat att skörda kryddor är inte min kopp te. Men en kopp te i sig är inte dumt så här på hösten. På kvällarna tar jag gärna rött te för att slippa koffeinet så jag somnar sött.

När jag bjuder på te tar jag alltid fram min gamla tekanna.

Den är väldigt stor även om den ser liten ut på bilden. Jag gillar att den har så grova former. Inte för söt alltså. Sen är den lagad längst ut på snabeln. Men det är bara charmigt. Kannan är gammal och tillverkad av Rörstrand. Jag vet att Susanne är tarv på den. Jag är tarv på mycket hon har. Har ni sett hennes gustavianska fotpall framför soffan? Då kan jag tänka mig en bytesaffär. Vad säger du Susanne?

kram Helena

Järnsäng

Jag har en dröm. En dröm om en vacker gammal järnsäng. Tänk er golven vita på övervåningen och en vacker järnsäng. Det finns inget vackrare. Och för att bevisa det för er, era måla-golvet-vit-motståndare, har jag letat fram en bild som får er att ångra er. Ja, jag lovar. Bilderna jag har hittat är lånade från Fotograf Mari Erikssons nya hemsida. Hon tar så vackra bilder.

Ja, vad sa ni nu då? Det luktar ånger här på bloggen.

Foto: Mari Eriksson

Styling: Johanna Flyckt och Marie Delice Karlsson

En sådan där söt topp har jag sett flera gånger men jag har ingen aning vad de ska användas till. Någon som vet?

Foto: Mari Eriksson

Styling: Johanna Flyckt och Marie Delice Karlsson

Vackra karaffer i olika storlekar.

Foto: Mari Eriksson

Styling: Johanna Flyckt och Marie Delice Karlsson

kram Helena

Inga svar

Jag fick inte ett svar på min kontaktannons. Och då hade jag inte ens skrivit att jag hoppar benrakningen på vinterhalvåret. Det är tur att man har sitt på det torra.

Vad har ni gjort idag då? Jag har haft premiärtur till ett handelscentrum en bit härfrån. Jag kunde inte låta bli att köpa en varsin grön parkas-jacka till mina barn. Jag tycker de är så enkla och snygga. Tänk tillsammans med ett par gröna Tretorn. Tyvärr var jag den enda i familjen som tyckte jackorna var snygga. Barnen vägrade ha dem. Jag fick använda mig av det beprövade hot-och-mut-tricket.

En blomma till Er för att ni lämnar så härliga kommentarer. Jag läser alltid alla kommentarer även om jag inte alltid svarar på dem.

kram Helena

Min kontaktannons

Idag ska vi vara hypotetiska. Jag tänkte på en sak. Om jag vore singel och skrev en kontaktannons, hur skulle den se ut?

Sökes:

Snäll, snygg, händig, barnkär, tålmodig, öm, romantisk, arbetsvillig toffel med bra matlagningskunskaper och humor i lämlig ålder.

Finnes:

Alldaglig, grinig, blekfet, otålig, krävande, karriärs-kulla med några gråa som inte gillar att laga mat. Kan baka ibland.

Har ni sett denna design-klassiker på Bagaren och Kocken? Den heter Roberts Radio och har tillverkats sedan 1938. Jag ser den framför mig stående på min köksbänk. Tror ni jag skulle våga en rosa?

Eller kanske en vit? Det är det säkraste kortet. Vilken färg hade du valt?

kram Helena