I vårt liv....

...blandas sorg och glädje över en natt. Torsdagsnatten var för jävlig. Otis krampade tre gånger. Först fick han en sån där kramp som är supersvår att se, hans ögon ställer sig i ena hörnet och andningen går ner. Jag gav honom en stesolid och krampen släppte ganska snabbt. På natten vid halvtvå kom nästa men då kunde vi få den löst med att ta i honom. Tredje krampen kom vid halvfyra då behövdes ytteligare en stesolid för att lösa. Sov sedan till tio och bestämde oss för att vi behövde att han var på kortids som var bestämt sedan innan då Alexander skulle spela i Tranås. Jag kan väl säga att jag var rätt mör när jag tog tåget med en natts oro och noll sömn i ryggen. Neurologen rekommenderad höjning av medicin så nu får vi se vad detta ger. I Tranås var det iallafall helt otroligt fixat. Hemma hos svärföräldrarna väntade 105 pizzor som svärmor bakat på att bli uppätna av gäster. Det blev en enorm uppslutning med skön blandning av gäster och alla var med nere på spelningen. Bandet gjorde som vanligt en superspelning. Vi avslutade med efterfest i huset, tyvärr kom min trötthet i kapp och jag blev nog lite överserverad och fick gå och lägga mig redan vid tre :). Kul var det att få träffa Alexanders sköna barndomskompis Johan som fick stå ut med en  tjatig och snurrig mig. Skickar mina varmaste tankar och kramar till hela familjen i Tranås som är världens mest storhjärtade och supportigaste familj jag vet. Love you all. Nu sitter jag här och njuter av att Otis har sovit någorlunda inatt och är på sitt soligaste humör. Dagens TV-tips är en dokumentär som heter Vården är cp, handlar om den pedagogiken som Otis förskola har. Otis förskola är med i programmet så kolla gärna kl 15,55 tror det är på TV4+.

Kärleken är stark

Mina barn är mitt allt. Så hur står man då ut med att det ena barnet är väldigt skadat? Om man är som jag så skapar man ett skydd. Ett skydd som består av bra, goda och positiva tankar. Att se det som Otis kan och inte fokusera på det som han inte kan eller kommer att kunna. En gång om året slås skyddet sönder. Habiliteringen har sedan två år tillbaka gjort en fyra veckor lång funktionsutredning på Otis. Vi har haft någon sorts tro på att det ska leda till något och har därför stått ut. Efter fyra långa veckor när Alexander har varit med varje dag ska man i dagaran tre sitta med på avslutande samtal. Det är dessa samtal som slår sönder det väluppbyggda skyddet. I samtalet ska alla proffessioner berätta för oss om allt som Otis inte kan och vad han förstår. Det tar oss hur lång tid som helst att bygga upp skyddet igen. Vad har då utredningen lett till? Vi vet fortfarande inte. Det som gör att vi ändå alltid kommer åter i positiv fas igen är kärleken till vår fantastiska älskling som ju är den som ska leva hela sitt liv i sin fina kropp som inte lyder honom. I år står vi nog över och ägnar tiden åt att älska vår unge istället.

Rätt vinnare

Hur barnslig får man bli men jag ropade banne mig rakt ut igår när den där lille äckliga Jimmy Fyren (tyskt u finns inte på min dator) forlorade Robinson. Det mest skrattretande var ju i förra avsnittet när han sa att det var dom med dom goda sidorna som har klarat sig längst. Nu slog det rejält tillbaka, hans läskiga paktande och självgoda smurkleende. Lärdom av detta är ju att snälla människor vinner i längden. I vårt egna lilla liv fortsätter det som vanligt. Året startas upp med utprovning av rullstol, nya fothyslor, pottstol och medicinjusteringar. Otis har sina kramper och tyvärr har vi nog börjat vänja oss, senaste krampen var i fredags med stesolid och orolig natt. Vi har sänkt hans ena medicin vilket ger en lite piggare kille på dagarna men kan ge mer kramper, pest eller kolera. Själv är jag på sista dagen med hormonmedicin då jag hade en liten cysta på äggledaren och nu ska vi se om det blir operation eller inte. Detta året börjar som det ska i vår familj med ett evigt sjukhusbeökande. Sen undrar jag vart vårt hus är, nu när vi kan vara med och buda kommer inget hus ut på marknaden. Ja ja alla säger att det kan ta tid och jag får väl öva mitt dåliga tålamod igen. För alla i Tranås närhet kan jag rekommendera Alexanders spelning fredagen den 5 februari på Babar, ska bli kul.

Tidsrealist

I radiprogrammet Karlavagnen diskuterades tidsoptimism/pessimism och jag var med och tyckte till lite. Blev så glad över nya ordet tidsrealist. Jag har alltid kännt att jag verkligen inte är en tidspessimist men det är ju tydligen motsatsen till alla käcka tidsoptimister. Realist är ordet för det är vad man är när man kan planera så man kommer i tid. Jag är i princip alltid i tid för jag tycker att den/det som väntar är viktiga/viktigt. Det finns många tidsoptimister som anser att det är lite charmigt o sådär härligt snurrigt att inte komma i tid. Att man verkligen inte kan hjälpa det och att man verkligen har gjort sitt bästa. Det tycks alltid bara ha "hänt" något i sista stund för dessa människor. Skitsnack! Är något tillräckligt viktigt så är man i tid. Nu sitter det nog nån liten tidsoptimist och skakar på huvudet och tänker men jag kan verkligen inte hjälpa det. Nu spricker din bubbla för tänk efter på det här. Du får en miljon om du är på en viss plats klockan tolv. Kommer du försent? Nä, skulle inte tro det du är nog där tjugo i tolv i rädsla för att vara sen. Alltså det beror på hur viktigt det är. Torrt men sant :)

Hemmets journal

Av min mamma får jag varje vecka en laddning med tidningar. Både jag och mamma köper rätt mycket tidningar och byter med varandra. Hon får tidningar som riktar sig till en lite yngre åldersgrupp och jag får Svensk damtidning, Året runt och Hemmets journal. Detta resulterar i att jag kan en hel del om kungafamiljen och begonier. Jag har nu till min fasa börjat skönja en viss förändring i mina intressen. Jag har tröttnat på mina egna tidningar och ser fram emot mammas. Känns som att jag har läst allt som mina tidningar erbjuder. Innan jul är det tonvis med tips om hur man ska lära sig att säga nej och hantera julstressen. Nu kommer alla bantnings och nystartstips för att sedan till våren följas av finafötterfort och bikinislim. Till sommaren kommer alla jävla grilltips och hur man ska överleva sommaren som singel osv i all evighet. I mammas tidningar däremot så får en lite lugnare attityd råda. Det roligaste som finns att läsa i dessa tidningar är veckans tips. Det finns verkligen hur läbbiga spartips som helst. Nu senast var det ett tips om att man inte ska slänga sina chipspåsar. Nej tvätta ur dom och vänd utochin. Vips har du superfint presentinslagningspåsar, hu. En man hade tips på hur han gör med sina tvålar (hur många det nu är som har hårdtvålar). När det bara är en liten tvål kvar då ska man spara denna i en påse. När man har tillräckligt många småslattar värmer man alla småbitar till en enda stor läbbig bakterihärd. Bästa tipset måst ändå vara kvinnan som tyckte att man för allt i världen inte skulle slänga sina toarullar. De kunde användas för att hålla ihop sladdar som ligger och slingrar på golven. Snyggt med dassrullar på hela vardagsrumsgolvet. Har dock ännu inte gått så långt att jag köper tidningarna själv ännu. Tanten ligger där på lur som ni ser.

2010

Nytt år, skönt. Jag gillar inte högtider som julen längre då de påminner för mycket om Otis funktionsnedsättning och att allt är så riktat mot barnen och deras förväntningar. Vi har firat hos mina föräldrar och sedan varit i Tranås över nyåret. Otis fick ingen krampfri avslutning på 2009 som jag önskat utan krampade stort dagen innan nyårsafton. Vi var helt slut alla tre på nyårsafton men försökte ändå att vara med. Fick dock slänga in handduken vid niotiden och låg alla tre och sussade sött vid tio. Alexanders syster hade fixat så himla fint och då känns det ju extra tråkigt att inte kunna va med.

Nu tror jag bestämt att Tanten har vaknat i mig och eventuellt kommit för att stanna. Jag har haft ett par små tantupplevelser. Som när jag för ett par år sedan had gjort mig festsnygg och kom till spårvagnshållplatsen. I kuren stod en fullegubbe och pissade för fullt varvid jag utifrån hör mig själv ljudligt säga ett riktigt tant -Usch. Fullegubben reagerade som sig bör när en dam utbringar sitt usch och började be om ursäkt. Till min fasa hör jag mig själv säga -Ja det är ju så dags nu när det är färdigpissat. Tanten har legat lite på lur men kom upp nu i jultrafiken. Jag är helt jäkla livrädd i trafiken nu för tiden vilket i snöovädret resulterade i att jag hela vägen från Götet till Tranås satt med händerna för ögon och öron. Jag som brukade mana på folk att köra fortare och älskade när det gick lite farligt till. Jag oroar mig till och med för att tugga tuggummi i bilen då jag tänker att det vore ju just typiskt att man skulle klara sig ur en krock men dö av att man satte tuggummit i halsen. Hoppas nu på ett svar från Mamas webredaktör för att få nån rätsida på mina inlägg som tycks vara ett ord per rad. Ger upp om det inte funkar snart.

Vinter

Idag snöar det som om det aldrig skulle sluta. Alexander är i Stockholm och har uppträtt på Mossebacke, hoppas det gick bra. Han ska köra ner till Göteborg idag så jag är lite orolig med tanke på väglaget. Otis och jag förbereder för födelsedagsmiddag, Alexander har fyllt 35 år.

Tänkte på hur intressant det är med vad som retar upp människor. När Idolerik vann årets idol och hans flickvän var kvar på scen lite för länge, seriöst har det inte tagit lite för stora propotioner. Herregud hon fick väl nån slags chock och tänkte säkert efteråt vad sysslade jag med. Det är tydligen mycket lätt att reta folk. Det räcker att vara som jag varit hela mitt liv, lite för intesiv och pratat lite för mycket. Det kan reta gallfeber på vissa och vissa trivs super med att man har en åsikt och är intresserad. Jag har försökt genom åren att slipa på min personlighet och efter vad jag tycker lyckats väl. Efter ett tag så måste man ju oxå nöja sig med vad man själv trivs med och sortera bort folk som tar mer energi än vad de ger. Jag hade en sådan period när Otisvar runt året och upptäckte att vissa inte fixade att jag inte längre hade samma ork och själv behövde stöd. Då föll en del bort. Jag saknar dom ibland men inser att dom inte har möjligheten att ställa om. Jag är enormt lyckligt lottad som har många omkring mig som gillar mig som jag är och som dessutom säger det ofta, tack för att ni finns. Livet är lättare att leva om man inte letar fel utan ser till varje människas resurser och goda intentioner. Det känns som om att personer som hela tiden letar fel har det lite för bra och inte kan njuta av det. Jag har själv varit mer sån innan Otis kom till oss men har nu inte ork/tid till denna lyxsysselsättning.  I vår vardag är det lyx om vi får en hel natts sömn, om Otis utvecklas pyttelite, när vi har energigivande människor omkring oss och att få vara en del av vår fantastiska unges liv. Låt idoleriks flickvän vara och fundera ut nåt snällt att säga till någon du gillar. Kramar från en lyckligt lottad mamma och fru.

Gott nytt hår

Ett gott nytt år/hår önskar Otis med familj.

TV4

Nya ankaret på nyheterna.

God Jul 3:e försöket

Nu försöker jag en tredje gång att lägga in ett inlägg. Två gånger har jag lagt ner tid på att skriva och väl klar fått ett jäkla meddelande om att det inte funkar och dessutom inte ens kunnat gå åter till det jag skrev. Lördagens releasefest var superbra och jag tackar alla som kom. Tråkigt nog så kan jag inte sätta ut någon bild på Alexander när han stod på scen då den lånta kameran åkte i backen. Jag hade fått låna mina föräldrars nya kamera som dom fått av oss för ett litet tag sedan. När jag skulle ta kort kom en tjej fram och skulle hälsa och råkade då stöta till mig. Kameran åkte i golvet och objektivet pajade. Vi fixade en ny kamera  vilket inte var lätt i julruschen då den var slut överallt, blev lite dyrare jul än vad vi tänkt. Hursomhaver så är min kära man född att stå på scen och ett stort tack till bandet som är så himla bra.  Alexander åkte sedan på söndagen upp till Stockholm inför Nyhetsmorgons intervju på måndagen vilken gick superbra. Jag och lilleman var uppe redan vid fem för att inte missa pappa. Nu e vi trötta men nöjda och ska fira julafton hos mina föräldrar och sedan åka till Tranås. Ett extra tack till svärfar som ordnade med hotell till alla samt körde bandet upp till Stockholm. En riktigt God Jul hoppas jag att alla får.

Sådan far sådan son

När pappa är hemma och gör intervju/sjunger för TV4 är Otis sockerbagare på förskolan. Han var världens sötaste lilla bagare. I år framhärdade jag att det måste till ett pris för bästa kostym vilket jag såklart fick medhålla av personalen. Morgonen började annars med läkarbesök för koll av lillemans förkylning samt ett argt samtal till affären som Alexander köpt min fina klocka hos. Klockan har missfärgats efter jag haft nån tröja på mig som fällt färg. Jag gick till affären TINNA som menade att jag varit oaktsam och därför inte kunde få någon hjälp från dom. Deras rekommendation var att jag skulle gå till en färgaffär. Jag var hos Järnia som hjälpte mig att testa diverse lösningsmedel utan resultat. Irriterad skrev jag mail till TRIWAS (klocktillverkaren) huvudkontor och undrade om jag verkligen kan anses som oaktsam om jag änvänder klockan ihop med en ny tröja. Till svar fick jag att jag skulle skicka upp klockan så fixar dom den. Kunde såklart inte låta bli att informera TINNA butiken om detta. Till svar fick jag att det var ju bra att dom nu lärt sig något nytt?! Lärdom: man ska inte ge sig och personalen har inte alltid rätt.

Mozilla

Läste kommentar att min blogg fortfarande har texten med ett ord per rad och då natuligtvis blir assvårläst. Jag har pratat med mama om detta och dom rekommenderade mig att byta till Mozilla firefox. Bytt och klart men det verkar som om det ändå strular. Så till er som vill läsa min blogg ladda ner Mozilla firefox (gratis) så ska det nog funka. Kul by the way att nån faktiskt läser bloggen. Vi har varit med i vår första budgivning på hus. La oss direkt då huset hade högt utgångspris och vi trodde att det inte skulle gå för det. Vi valde att kolla ett hus i ett mindre attraktivt område för att på så vis få mer hus för pengarna. Husets ägare hade renoverat huset jättefint men det är ju inte en renovering man köper enbart så detta fick gå till någon annan lycklig. Ibland kan jag se mig själv så tydlig utifrån och så är fallet nu. När det är något som kommer in i mitt liv som jag inte kan så ser jag omedelbart till att skaffa kunskaperna. Nu är det ju husköp och då har jag redan börjat dammsuga internet på info och ligger på kvällarna och läser min nya bok -att köpa hus. Känns lite tryggare att veta vad orden betyder och vad man ska tänka på. Idag ska vi hämta Otis som har varit hela långa helgen på kortids. Jag har bestämt mig för att inte tänka på honom när han är borta utan försöka att njuta av att få sova och få lite egentid. Men idag börjar han göra sig påmind i hjärtat. Vi har firat i helgen då Alexander fick bra (jättebra) recesion i aftonbladet. Det är så fruktansvärt roligt att han får bra emottagande då han verkligen gör musik från själ och hjärta. Farnor får oxå bra emottagande dock av Otis.

Turflow

Ojojoj vad mycket som har hänt som är bra sedan jag bloggade sist. Vet ej vad jag ska börja. Har fyllt år och hade jättefin födelsedag med så fina presenter, tack. Efter Otis pengar (skadeståndet) kom in på hans konto har jag begärt uttag och iochmed att uttaget är till för att köpa hus så var det ett stort uttag som begärdes. Av detta blev det ett möte med Överförmyndarnämnden som gick jättebra. Dom förstod vad vi tänkt och nu är nästa steg en god man till Otis vilket snart är klart. Samma dag som mötet for vi till Tranås då lilleman hade helg på kortids. Alexander är klar med sin skiva och har börjat få respons från media, bara bra recensioner och fler att vänta så han var så glad när vi åkte. I Tranås firade vi våra framgångar med middag och lite fest. På lördagen dök ett jättefint hus upp på hemnet och vi fick eld i baken. Banken bokades och vi var asnervösa för att dom skulle tjafsa men icke vår turflow höll i sig och lånelöftet är klart. I morgon ska vi på visning och oavsett om det blir detta huset eller inte så är vi igång. Nu i december ska Alexander intervjuas av GP, Tara, Chic och vara med i TV4 och radio samtidigt som vi ser fram emot realesen den 19 december. Jag affirmerar för fullt och hoppas att vi innan sommaren har ett hus, Alexanders musik är framgångsrik och att Otis är krampfri och sist men inte minst att alla är friska.

Julfest

Förra året fick vi hem en lapp från förskolan att Otis skulle vara häst på julspelet. Häst? Jag sydde och knåpade och han var jordens sötaste och slankaste häst. I år stod det på lappen att Otis skulle vara sockerbagare, hmmm. Ny bild kommer med Otis som sockerbagare, han är supersöt som bagare.

Otis blingbling

Otis farmor och farfar har köpt ett så himla fint armband till Otis. Det är med hans namn på brickan och inskription på baksidan, med kärlek från farfar och farmor, TACK. Besöket av farmor och systrar och svägerska till syster i helgen var snabbt men mysigt. Dom var med Alexander och tog bilder på nån fotostudio. Jättefina bilder ser ut som modeller alla fyra. Nu till söndag så stundar födelsedagsfirande för mig, fyller 42. Middag för familjen med kalkon ska det bli, kul. Jag tror banne mig att jag har blivit bönhörd för helt plötsligt så känns det som om Otis fattar ja och nej skyltarna perfekt. Kan ju oxå vara nya ep-medicinen men det känns mera spännande med nån högre makts inblandning för då kan man ju be om lite till. Han är söt när jag idag till middag försökte för femtioelfte gången att ge honom mat med fisk. Han försöker två skedar men ryser sedan och när jag frågar med bilderna uppe -gillar du inte maten kommer ett blixtsnabbt svar både med ögonpekning och fysisk pekning -NEJ. Vill du ha annan mat? -JA. Känns så himla bra. Nu har Alexanders skiva kommit, superbra och snygg design. Han har namnat sitt bolag, LOMA recording (liza, otis, mona och alexanders initialer) snyggt va? Realesen sker som sagts innan den 19 december på Pustervik, nervöst.

Ärr CV

Jag har nog en ganska bra CV om man skulle snacka ärr. Räknar till cirka 11-12 ärr. I ansiktet har jag ett i pannan från när en bil läckt bensin som vi ungar käckt hämtade gummistövlarna och åkte på. När jag sedan gick hem slant jag vid min port och klappade pannan i en järnkant. Hakanärret är från när vi lekte blindbock i en trappuppgång, smart val av lekplats. På mitt knä har jag ett minne från när Gnistängstunneln byggdes och vi lekte där man inte får. Brännskadeärr på höger arm, kejsarsnitt med sprucken livmoderärren, titthållsärr, operationsärr på ryggen m.m. Alexander har ett ärr på hakan från när han blev skjuten av sin kompis med en luftpistol. Man har tydligen olika många ärr. Nu hoppas jag att jag inte ska få fler ärr. Grå är dagen idag men glädjande är att Otis har sovit hela natten i sin egen säng. Kanske att nya medicinen är bra, hoppas hoppas. Nu längtar vi till imorgon då Alexanders mamma och syster kommer på snabbvisit.

Sömn

Tre veckor med en liten Otis vaken hela natten tar enormt på krafterna. Han är verkligen vaken hela natten från ettiden och sover sedan på dagen efter. Då vi är livrädda för kramperna så låter vi honom sova vilket han gör i kanske två timmar högst. Vi har verkligen försökt med allt inklusive sömnmedicin men han sover bara inte. Förmodligen mycket aktivitet i hjärnan av epilepsin. Man blir till slut nästintill galen av att inte sova. Som tur var så vände han i fredags och har sovit "normalt" i helgen med bara 7-10 gångers uppvaknande. För oss är det helt sjukt skönt att slippa vara vaken hela natten. Vi hade stor tilltro till att nu kanske det har vänt men icke inatt vaknade han igen och var vaken ett par timmar. Helgen har annars varit bra med bad i varmvattenbassäng i lördags och fars dag hos mina föräldrar. Otis tycker så himla mycket om att bada och han ser så skön ut i sin lilla flytväst. Dock har även den bästa helgbadning sina irritationsmoment. Jag passade på att simma lite för motions skull. Vid tredje vändan hamnade jag bakom en herre i 50-årsåldern som tränade med sin äldre pappa. När jag närmar mig detta par hör jag med förskräckelse hur sonen kraftigt snyter sig i vattnet. Han ger sig inte med en gång utan fortsätter med att rensa hela systemet varvid jag som är snorfobiker nästan spyr. Jag sa naturligtvis till på det sätt som man klarar av, med blickar och pustningar vilket inte uppfattades alls. Där gick den motionssimmningen åt skogen. Det är nog mycket man inte vill veta vad gemene man sysslar med. Idag startar vi med Otis infasning av ny ep-medicin, ge oss era tankar med kraft att det går bra utan allt för mycket biverkningar för lillaprinsen.

Vaccin

Det är jävligt oansvarig av media att rapportera om svininfluensan som dom gör. Jag fattar att media gör det som är bäst för deras försäljning men det måste ju drabba dom själva oxå denna fruktansvärda ambivalens. Först hade dom fokus på att vi skulle tvingas att ta vaccin och skrev spaltmeter om vaccinets biverkningar och att man till och med kunde dö av det. De flesta i min omgivning var i detta skede rörande eniga om att det är ju bara en influensa och jag tänker inte bli tvingad att ta nåt vaccin. Nästa steg i idiotin var att börja skriva om de som fått influensan och om dödsfallen, utan att i samma skrift ha tagit reda på om den som avled hade något annat som påverkade. Sista budet är nu hur fruktansvärt det är för alla som måste vänta på vaccinet samtidigt som man visar bilder på folk i respirator. Nu ska alla ha vaccinet och är arga på att det tar för lång tid. Nej media påverkar oss inte alls, eller. I såna här tider borde media ta på sig en lite mer seriös roll och rapportera fakta. Det handlar faktiskt inte om upplagor nu utan om människor som har förlorat nära och om att alla sitter vi i samma båt. Vi har ju från början varit ganska säkra på att vi ska ta vaccinet då vi har lilleman med sin svåra epilepsi och jag med min hjärtbakgrund. Jag kan dock säga att det inte har varit lätt att fatta beslutet med medias drev i ryggen. Nu är vi, inkluderat Liza vaccinerade så nu kan vi ju inte backa. Nu får man väl se upp så att man inte blir överfallen av nån arg ickevaccinerad som suger ur vaccinet ur armen på en i sann True blood anda. Jobbgirlsen i sin vana pose från helgens bröllop.

Gift

Helena och Jespers fina brölopp i lördags var mer än perfekt. Jag har skrivit det förut men Helena är verkligen en perfekt värdinna, allt var planerat på ett utomordentligt bra sätt. Maten var jättegod, servisen trevlig, festen kul och sist men inte minst var brudparet urtjusiga. Tack Helena ännu en gång. Vi kom hen vid tre och var trötta men nöjda. Otis var på kortids och vi hämtade honom på söndagen. Veckan som är går i sjukvårdens tecken, vaccination av hela familjen med armont och yrsel. Jag har fått ge vaccinationen ett ansikte på jobbet då folk är rädda för att falla död ner av den. Vi har även provtagningar inför epmedicinbyte på lilleman då han nu inte mår bra av förhöjd dos. Kontakter med habiliteringen har öven tagits nu i veckan för utprovning av fotortoser, korsett, rullstol, lågstol och pottstol. Vårt liv i ett äggskal som lillasyster Jossan skulle ha sagt.

Nervös

Otis ska till kortids i helgen och vi ska på bröllop. Efter senaste krampen känner jag mig så fruktansvärt ångestfylld inför att lämna honom. Vi lämnar dock med övervakningskameran så dom kan hålla extra koll på älskling. Hoppas vi kan slappna av och njuta av Helenas och Jespers bröllop för det har vi sett fram emot. Vi behöver framförallt sova och det ska vi försöka klämma in oxå, tack svärmor för omtanken om vår sömn. Idag skriver jag med nymanikurerade naglar så jag har börjat förbereda mig inför att vara festfin. Imorgon ska fransar och bryn färgas och sedan får jag ta hand om resten själv. Alexander ska sjunga i kyrkan så det är lite nervöst, inte för att han någonsin har gjort mig annat än stolt. Finfina bilden på mig och lilleman är med i senaste mamanummret, vi var bilddagen till ära på Grännaberget och fikade och jag var klädd som en polkagris (inte medvetet val). Håll nu tummarna för oss att helgen är krampfri och att vi kan slappna av lite.

Stor kramp

Otis krampade inatt/morse helt tyst. Jag låg bredvid honom efter att ha bytt av Alexander som kollat honom sedan han vaknat vid två och inte kunna somna om. Krampen var extremt obehaglig och höll i sig ända fram till akuten. Hans ögon fastnade uppe i vänsta delen av ögat och skakade. Han andades väldigt lite och stesoliden gav ingen effekt. Ambulansen kom med blåljus efter 12 minuter och personalen gav en stesolid till sedan upp till akuten som kollade av honom. Han somnade efter dom hade försökt sätta nål lite överallt utan att lyckas (fick en i foten till slut). Nu sover han och vi är hemma igen. Läkaren ringde nyss och meddelade att provet på Otis koncentration av medicin hade visat att han hade för lite medicin. Nu är det dags för höjning igen och vi hoppas på att det inte ger en för stor biverkning. Trött och orolig är jag nu, ska vi inte ens kunna höra hans kramper nu innebär det ju att vi får titta på honom hela natten i kameran. Håll tummarna för att han ska må bättre av höjning och var glada åt att slippa detta outhärdliga oroandet om kramper som vi delar med många föräldrar till barn med funktionshinder. Bilden är från hans första kramptillfälle och jag trodde då att jag skulle vänja mig men det händer inte.

Invaliditetsgrad

Vi har fått beslut från personskaderegleringen. Otis skada har bedömts som att han har 97% nedsättning. Det var så otroligt tufft att läsa procentsatsen. Alexander ringde och grät till mig på jobbet när han öppnat brevet. Jag höll mig någorlunda men bröt ihop på kvällen. Det är så dubbelt, bra ur ekonomisk synvinkel för jävligt ur känslomässig synvinkel. Pengarna går inte att bli glad för. Nu börjar nästa process att få loss pengarna från överförmyndarnämnden. Det enda som vi vill använda pengarna till är ju ett hus. Otis måste få bättre förutsättningar för sin utveckling och vi måste ha bättre förutsättningar för att kunna ta hand om honom. Nu bor vi på 80 kvadrat i lägenhet vilket funkar hjälpligt. Vår önskan är nu ett enplanshus med stora öppna ytor så att Otis kan gå med sin walker inomhus och ett bra badrum så att vi kan slippa knäcka ryggarna totalt. Drömmen är ju att Otis ska kunna ha ett rum som är lek/träning och att Alexander ska kunna ha ett rum som är atelje/studio. Jag behöver inget rum till något bara mina pojkar är nöjda så är jag nöjd. Mycket tårar men oxå äntligen en upprättelse och att Otis är ekonomiskt trygg i framtiden.

Invigning

På Otis förskola har dom i veckan invigt sin nya lekplats Kulan. Otis fick dra ner skynket. Dom har kämpat med lekplatsen under lång tid och äskat pengar från olika håll och nu äntligen klara. Jag är så stolt att Otis går på just denna förskola som är så enormt engagerade i barnen. Otis undersökning i måndags gick bra om man bortser från att det aldrig är smidigt i vården. Varför existerar inte tid i vården? Jag ringde dagen innan och fick veta att Otis skulle komma upp klockan halvåtta för att förberedas och sedan sövas vid niotiden. Han skulle vara fastande och fick då inte äta efter klockan åtta kvällen innan. Jag förklarade för sköterskan vikten av att tiden måste hållas då vi inte har ett barn som man kan gå ner till lekrummet med eller förklara vad som ska hända. Hon förstod detta och sa att Otis var först i operationsrummet. Otis och Alexander var uppe i tid och när jag vid elvatiden ringde för att höra om det gått bra hade dom inte ens satt nål. Tydligen hade det kommit nåt akut. Men varför i hela världen kan man inte ha akutrum och vanliga rum. Otis kom in och sövdes halvtvå!? Kan man verkligen inte kräva av vården att dom ska kunna hålla tider någorlunda dom kräver ju det av oss som patienter. Kommer du försent så får du tamigtusan veta vad du heter. Finns inte planering och sunt förnuft inom vården? Vi som patienter har ju dessutom inte så mycket att sätta emot. Ska man demonstrera genom att gå så måste man ju komma tillbaka en annan gång. Eller genom att skälla när man väl kommer in till läkaren, knappast då är man ju bara så glad att äntligen fått komma in till den stora guden. Läkare och växlar har samma makt man blir galen på att vänta men har noll att sätta emot.

Hälsning från andra sidan

Fredagen blev lyckad med Helenas möskippa. Vi började dagen med att hon fick en medial konsultation, vilket passar Helena då hon har en liten spökådra. Vi gick sedan och avnjöt middag på Krakow och avslutade med att sluta upp med folk från jobbet på after work. Med Helena delar jag inte bara vänskap utan oxå glädjen av att ha fått ha Lina som vän. Lina och jag träffades på jobbet 2002 när jag var helt nyanställd. Hon ingick i det gäng jag fortfarande tillhör. Helena och hon känner varandra sedan tidigare. Några månader efter att jag börjat jobba fick Lina en knöl i ena bröstet och gick på undersökning. Dagen hon fick besked sa jag till henne att ring om du vill fika efter för det skulle naturligtvis inte vara något. Telefonen ringde med en Lina som inte gick att känna igen och vi satt i hennes kök hela dagen och när mörkret slöt sig om oss hade vi förbundit oss i en vänskap som höll resten av hennes liv. Hon diagnostiserades och behandlades med allt, tappra Lina. Friskförklarades och återhämtade sig sakta. Under våren/sommaren 2004  tror jag det var började hon få huvudvärk och blev extremt trött men ville inte undersöka sig. I slutet av sommaren var jag hemma hos henne med Otis i magen och fikade. Hon ramlade då ihop med sitt första ep-anfall och vi åkte akut in till sjukhus där det konsaterades att cancern spridit sig till hjärnan. Jag blev själv sämre och sämre under graviditeten och Lina försämrades av sin cancer. Vi hade mest kontakt på telefon och jag led av mina motstridiga känslor som innehöll så mycket oro men oxå ilska. Mest arg var jag nog på att jag var så rädd. När jag och Otis skrevs ut från sjukhuset i april 2005 hann vi bara vara hemma några dagar när samtalet från hennes mamma kom om att hon var död.

På Helenas mediala konsultation fick hon reda på lite om sig själv till en början och kände att nämen komigen nurå säg nåt så jag tror att du är for real. Då blundar medialmänniskan och säger -Lina är här. Hon vill gratulera dig. Seriöst, jag är en skeptiker men hon kunde inte på något vis ha vetat kopplingen till Lina. Särskilt inte som vi inte ens beställde tiden i hennes namn. Hursomhaver så är jag glad att Lina fick en plats hos oss i fredags och vi saknar henne så oerhört. Hon är i mina tankar varje dag.

Höst

Fint besök i höststarten hade vi av Villia och Alexanders syster med boyfriend. Vi fick njuta av Villia halva lördagen med mys i sängen och besök på lekplats. Det går så fort nu, redan oktober. Jag älskar hösten med sin klara luft och att livet kommit igång igen efter sommaren. Min kära make har jobbat i dagarna tre med borrmaskin i hemmet och nu sitter platt tvn på väggen och äntligen är tavlorna uppe som väntat på upphängning. Otis får nu titta ståndsmässigt på sina filmer på storbild. Imorgon ska vi möskippa min arbetsvän Helena som ska gifta sig i oktober. Vi är inga fans av möhippor och valde därför en möskippa då vi gör snälla saker och njuter av varandras sällskap, ska bli kul. Enda orosmolnet just nu är att Otis ska sövas på måndag inför magundersökning, alltid oroligt med sövning. En dag i taget och mycket handsprit är väl det enda som man kan göra just nu. Nu luktar det skumt här, Otis han nog en liten present i brallan till morsan.

Hollywood

Seriöst, Anna Anka! Det bästa som hon i sitt helt absurda liv beskrev måste väl ha varit hennes hajteori. Människan sitter alltså på bredasta skånska och förklarar varför hon pinar i sig kycklingbrosk. Hajar är enligt Anna mest uppbyggda av brosk och dom får ju inte cancer. Så hennes tanke är att om hon då äter en jävla massa äckligt brosk så skyddar hon sig mot cancer. Men hur tänker hon! Om en haj misstänker att den har cancer vart vänder den sig då?

Hajen till sin kompishaj -du jag har tamejsjutton en liten knöl här bakom ena gälen. Kompishajen - jamen det måste du ju kolla, själv har jag simmat lite för mycket uppe vid ytan och var och kollade mina fläckar på ryggen. Hon är ju helt obetalbar, och framförallt så jäkla kall och stygg. Just nu är det ju så himla många såna där sköna skitprogram som måste följas. Värst är ju söndagen när man får be nån komma in och vända en så man inte får liggsår. Först Top model och direkt efter detta Ensam mamma söker, ojojoj vad man har att göra. Dock det ingen får missa i höstens utbud är ju True blood, jag och alexander har redan sett hela första säsongen och väntar otåligt på nästa. Otis är på ett strålande humör men vill nu ha lite uppmärksamhet och mat så jag får lämna mitt tvresonemang för idag. 

I personlighet

Vi har varit på kurs, samtalsteknik, med jobbet förra veckan. Jättebra och rolig kurs. I mitt arbete träffar jag mycket folk och hade därför mycket glädje av att förstå både min egen personlighetstyp och förmågan att grovt kunna dela in andra. I princip så kan men enligt den modell som vi fick gå igenom dela in människor i fyra typer. D, I, s och C typer. Vi hade innan fått göra ett test som vi fick svar på under kursen. Jag var en renodlad I typ vilket inte förvånade många. En I typ är inriktad på relationer och vill gärna entusiasmera andra och tycker att det inte är så viktigt med detaljer. En pressad/stressad I typ kan bli manipulerande och gåpåig. Jag ska inte gå in i detalj om de olika typerna men kan säga att jag fick lite att tänka på. Tänker bland annat på när jag för ett litet tag sedan fick min syster att prova hår detox. Hon har en annan hårkvalitét än jag, annars hade jag kunnat prova själv. Hon har lockigt och tjockt hår som hon försöker tvinga rakt vilket kan leda till en viss risighet. Jag fick då i min iver henne att prova detox som innebär att man inte tvättar håret mer, ever. Man kan om man är lite feg använda balsam. Hon stod ut i cirka en vecka sedan fick hon nog. Eller rättare sagt mamma sa att jag pratar dumheter och gav henne ett oparfymerat shampoo. Så funkar mitt liv jag vill alltid frälsa alla i mina senaste upptäckter. Just nu har jag frälsning gällande hudvård, Exuviance. Så nu är det ett flertal som köper deras produkter. Tänker i mitt ödmjuka sinne att jag inte kan fatta varför Gud om han nu finns inte frälser mig. Jag skulle ju kunna få med mig ganska många. En endaste liten ängel kunde väl göra sig besvär med en visning. En kollega skrattade trött åt min tanke om Gud och undrade om jag menade att jag är så viktig att Gud behöver mig och inte tvärtom. Hmm tål att tänkas på.

 I helgen var vi hos Lizas nya kattungar som snällt hälsar på Otis.

PMDD

Läste om skillnaden mellan PMS och PMDD och inser att jag har nog inte PMS utan PMDD. Det är tydligen så att de flesta kvinnor säger att dom har PMS men menar ganska ofta att de har lite problem innan mens. Det är nånstans mellan 10 till 20 procent som lider av verklig PMS och ett ännu mindre antal som har det fruktade PMDD. Jag har helt klart alla symtom på PMDD vilket är riktigt jävlig PMS. Ni som läst i min blogg har ju kanske noterat ett visst intresse från mig (och min make) att mildra dessa besvär. Jag har genom åren testat ganska många olika naturmedel och följt råd gällande kost och motion. Jag kan säga med min positiva inställning till allt nytt så har jag haft rätt inställning men tyvärr så har inget hjälpt. Jag måste därför erkänna att jag hemfallit åt den sista lösningen. Jag är stark motståndare av utskrivning på rutin av antidepressiv medicin. Jag tycker att det ofta inte har klarlagts ordentligt att någon lider av en klinisk depression. Jag tycker oxå att man ska ge plats åt andra terapier i någons liv vid förstagångsdepressioner. Jag är inte motståndare av dessa mediciner in absurdum, jag inser att det finns männinskor som behöver medicineras för att överleva. Jag har iallafall nu själv prövat en minidos av en antidepressiv medicin de tre till fyra dagaran innan mens när jag är som värst. Det funkar! Jag har fortfarande min PMDD men den mildras med 75 procent vilket är underbart för mig och min omgivning. Jag har prövat nu i ett par månader så det är inte placebo. Tydligen så är det som så att om man har PMS eller PMDD så ska man märka förbättring redan efter en timma efter första tabletten, vilket jag gör. Om man behandlas för en klinisk depression så kan det ta veckor innan man märker av effekt. Rent fysikaliskt så är det ett hormon som heter gulkroppshormon som är boven. Gulkroppshormonet släpps lös i kroppen och vissa kvinnor tål detta sämre än andra, man har alltså inte mer av hormonet man är bara känsligare. För någon med samma problem så är det hos gynekologen som man får dessa räddande små piller.

Kräftskiva

Vi har haft mina föräldrar hemma på kräftskiva eller kräftsexa som pappa säger. Vart kommer det ifrån, man säger ju svensexa så själva sexa borde ju betyda typ fest. Jaja hur som helst så tvingade jag som synes alla att ha fula hattar och dukningen gick i papper och plastens tecken. Räkorna och kräftorna var grymt schysta och vi åt alla så vi mådde lite illa. Vi hade köpt en jättefin digitalkamera till mamma och pappa som tack för att vi fått deras "gamla" platttv. Dom blev faktiskt lite stumma då jag luskat lite innan vilken sort dom ville ha och lyckats precis. Skam å säga så har jag under ganska lång tid lobbat för att pappa är "värd" en ny tv (så vi skulle få den gamla). Jag har förklarat för honom att han inte kan ha en så enormt tjock tv (5cm) utan måste ha en betydligt slimmare. Skam den som ger sig nu sitter vi här med nya teknikproblem att lösa. Upphängningsgrej, box och vart ska den rackarn hänga. Alexander sa en sak gällande detta med tvlicensen som oxå är tänkvärd. Först ska man betala tvlicens, annars får man ju en snigel på ögat, och sen ska man dessutom betala för utbudet. Hmm verkar skumt men vi får väl bita den sura räven i röva och betala. Ja detta är ju angenäma problem som säkert kommer att generera lite småbråk. Jag kommer nog inte att äta kräfter på ett tag iallafall. Nu vill Otis ha uppmärksamhet då han varit på kortids inatt och vill ha gos av mamma. Over and out.

Djurvän??

När min svärmor klagade över en spindel som bosatt sig utanför deras sovrumsfönster meddelade jag frankt att det är väl inget. Svärfar menade att den dessutom gjort ett jättefint nät och höll insekter borta. Fönstret är dessutom inte öppningsbart så jag tycket hon var lite väl pipplig. När jag några dagar senare gjorde samma upptäckt utanför vårt köksfönster var jag inte lika karsk. Jag rös och pratade högt för mig själv. Planer smiddes på hur jag skulle få bort eländet. Som synes är den ju stor som en utomjording och har säkert planer på att inta vår lägenhet i små steg med start på köksfönstret. Jag började med att försöka knacka på rutan?! Hur tänker man då, ja hallå lilla spindeln skulle du kunna tänka dig att dra till grannens fönster. Jag började skönja en sida hos mig som jag inte gillar jag skulle ha bort odjuret om det så skulle krävas en fysisk insats med risk för att den supersnabba rackarn anföll. Jag beväpnade mig med en blomspruta och intog sovrumsfönstret som bas. Lite väl långt ifrån visade det sig. Fan jag blev tvungen att öppna lillafönstret bredvid spindelns fönster. När jag öppnade reagerade den och skulle attackera men drog sig listigt upp i förnsterkarmen. Jag fick stå på vakt ett tag och när den firade ner sig igen kom min attack, spritchh. Den föll och jag lovar det blev ett duns när den landade. Nu är jag livrädd att den ska hämnas så köksfönstret är stängt, ska nog göras om till ett icke öppningbart. Livet i stan!! Idag gratuelerar vi vår lilla Villia som fyller tre år i Tranås, sötungen. Vi grattar även i efterhand Tim som fyllde den 13 augusti, hurra på er sköna barn. Jobb i morgon hoppas jag får sova inatt och att spindeln inte kommer åter, kan ju vara invirad i ett jättenät om jag glömmer fönstret, huuu.