Star Wars

Så börjar det redan bli dags att planera nästa födelsedagskalas. Storebror fyller år i slutet av juni men vill absolut bjuda hela klassen medans terminen pågår. Star wars tema är önskemålet o jag försökte lite lamt med att ja det kanske blir lite svårt att hitta såna servetter o dukar... Fast nu har jag hitta ett helt kalastema för star wars kalas, tyvärr, för det var extremt fula grejer. Jag är lite osäker på om jag ska nämna det för storebror överhuvudtaget. Han är ju mest inne på Lego star wars o det ser ju lite gulligare o trevligare ut än Darth Vader som elakt stirrar på en från servetten. Eller den fasansfulla plastduken med Yoda, Vader o Luke Skywalker . Dessutom var det ganska dyrt, man kan kanske fixa nån silverduk o så köra bara på servetterna? Marsipantårta med Star wars på var också ett önskemål, känner att det lite passerar min gräns för vad jag kan åstadkomma i tårtväg, så det får vi nog beställa för dyra pengar. Glasstågtårta var plötsligt inte tillräckligt coolt, nu är det bara star wars för hela slanten. Läste nån tråd där det tipsades om att en tipspromenad med frågor om star wars var jättepopulärt å deras kalas, men jag minns liksom inte tillräckligt mycket från filmerna för att sätta ihop en sån. Nån som är inbiten star wars älskare där ute? Åh varför kan de inte ha tjusiga stilrena barnkalas med alla kakor o bullar i miniformat på vackra porslinsfat . Precis som det ser ut i en av systrarna Voltairs kokböcker. Förra året fick jag nästan till en sån variant för då vägrade jag jättekalas med hela dagisgruppen eftersom lilla M var så ny o influensan härjade. Mellans kalas utformades i stället så att vi bjöd hennes två närmaste kompisar med familj o så matlaget det blev rätt många i alla fall men lugn, lugnt eftersom det var nästan lika mycket vuxna som barn. Jag hade varit flitig o bakat i långa banor innan o hade fem olika sorters kakor alla i rosa! Kanelbullarna var det enda som inte var rosa. Minimuffinsen var glaserade med rosa glasyr o silverkulor.  Tårtan till de vuxna var vit med rosa rosor på ( som jag stulit i grannens trädgård, jag försökte fråga men de var inte hemma) o hade ett rosa sidenband runt sig. Barnen hade tågtårta av glass med rosa maränger. Mellan hade sin rosaperiod som starkast då så hon var extremt nöjd!  Men Star wars.... inte riktigt lika lockande för mig tyvärr

Sista lovdagen

Sista dan på lovet för oss. Maken börjar sitt nya jobb idag.  Gårdagen präglades av viss nervositet. Själv är jag mest nervös över hur vi ska få ihop våra mornar det här året. Nu har ingen av oss forskningstid o följdaktligen ingen flexibilitet alls i arbetstiderna. Så i stället för att börja tjugo över åtta på dagis så måste tjejerna börja tjugo över sju. Tyvärr kombineras det också med att de förmodligen får gå längre på eftermiddagarna också. Jag tycker Lilla M är lite för liten för så långa dagar men vi får väl se hur det går. Sånt går jag kring o ältar o ältar - maken har inte ägnat de ändrade dagistiderna en tanke. Är det så att jag söker saker att ha dåligt samvete över, eller är det han som är lätt ego?

Tidigare var min plan att allt skulle vara tipp topp här hemma inför terminsstarten - allt städat, all tvätt, tvätad, kylen o frysen fylld -fast nu har det äntligen kommit lite snö här o jag är hellre ute med barnen på deras sista lovdag än flänger runt hela dan.

Julen präglades i viss mån av sjukdom, jag som aldrig, aldrig är sjuk blev superförkyld o hostade nätterna igenom. Kanske har jag blivit som min pappa som alltid  blev sjuk varje semester, men aldrig när han jobbade? Hoppas verkligen inte! , När jag nästan repat mig i mellandagarna var det så dags för att jobba natt.... Kände mig betydligt sjukare än en del av patienterna, framför allt framåt tretiden på natten. Men annars har det varit riktigt trevligt, framför allt har Mellan o Storebror varit bättre vänner än på länge. Lilla M är i en rolig men rätt ansträngande ålder. Hon roar sig bra själv under långa stunder - fast i bland med helt fel saker. Hälla ut pusselbitar ur kartonger o riva Mellans legobyggen tillhör favoritsysselsättningen. Orden sprutar ur henne, långa meningar som jag sitta där, mamma sitta här. Mamma, pappa aka (åka) bil. Vovan ata pitta ( Vovven äta pizza) mm. Ibland är det rätt obegripligt men alltmer blir rätt. Sen är det en del konflikter, som det ju ofta är med viljestarka ett och ett halvtåringar... Det där med att sova middag- det är helt klart under Lilla Ms värdighet, ibland kan man genom att hålla fast en ömsom tramsande, ömsom argt vrålande tjej, trötta ut henne o få henne att somna efter sisådär en och en halv timmes kämpande. Annars är det bilen som får henne på fall - så hon får rätt ofta åka med o handla, för då somnar hon på hemvägen. Men vissa dagar hoppar hon helt över att sova middag. Sitta vid bordet och äta mat är också rätt överskattat tycker hon. Hon har varit sjuk i så många omgångar det här lovet så jag har tappat räkningen o då tappar hon aptiten. Välling, clementiner o möjligen glass är vad lilla prinsessan känner för, hoppas att återgången till vardagen med rutiner o förskola kan få fason på det. Middagarna blir så trista när man har en med århundradets sämsta bordsskick med vid bordet.

Disputationen i hamn!

Så har var då äntligen disputationen över. Maken var säkerheten själv o klarade frågorna med glans! Det var så skönt när det var över. Jag var så otroligt nervös innan. glömde ladda kameran, så jag fick bra några suddiga bilder med mobilen. När jag satt mig på åhörarläktaren o tänkte försöka lugna ner mig, så kom jag att tänka på att det vore ju roligt att ha en avhandling o bläddra i om opponenten tog upp nåt speciellt. Men var fanns avhandlingarna egentligen? Efter en snabb kol med maken, visade det sig att jag ju packat in dem i bagageluckan på bilen o sen lämnat dem där... Tyvärr hade jag parkerat en kilometer bort för att slippa böter på sjukhusområdet. Tur att man är hyfsat vältränad för tillfället, för nu blev det springa av. Med mindre än tio minuter kvar till disputationen började spurtade jag, styvsonen o makens äldste bror iväg för att hämta lådorna med böckerna i. Vi sprang som galningar, men halvvägs dit plockade en taxi upp oss, det var makens syster som sett de tre stressade löparna. Vi körde dit lastade in lådorna i taxin o eftersom den fick köra en jätteomväg tilbaka så föredrog jag att rusa. På vägen ser jag några andra personer springandes på sjukhusområdet, det visar sig vara en kollega till maken o makens yngsta bror o hans fru. I samlad tropp springer vi hela vägen till aulan o pustar ut två minuter innan de sätter igång. Böckerna anlände strax efteråt o allt var frid o föjd. Maken var så stilig o så lugn o samlad, jag blev grymt imponerad!

Julstämning?

Så var helgen över o veckan har nästan kommit till mitten. På lördag är det makens disputation o stor fest. Vi är ungefär lika nervösa båda. Jag känner att jag vill kasta tomater på opponenten om han är elak mot maken under disputationen!

I helgen roade jag oc barnen oss med diverse, medans maken fick lite tid att förbereda sig. Inte för att han tycker han har förberett sig klart nu, han är just nu i en fas där han anser att han inte kan någonting och att allt kommer att gå åt skogen. Under tiden han hade ångest fick jag, i ett anfall av vansinne, den ljusa idén att jag o barnen skulle gå till domkyrkan o titta på julspel. Det såg så fint ut på bilderna i tidningen o det skulle passa bra med lite julstämning i stället för all stress. Jag var lite tveksam till hur det skulle gå, men maken hejade optimistiskt på o sa att det skulle vara så kul för barnen. Storebror ville såklart inte alls... Han ville inte lämna hemmet egentligen o än mindre gå till nån kyrka. Han är ingen utflyktsentusiast tyvärr. Fast om man väl får med honom brukar han gilla det, så jag tvingade tappert ut honom i bilen med de andra. Han o Mellan kom i gräl på tre sekunder. Efter ytterligare tio sekunder började de slåss. Julspelet kändes allt mindre som en bra idé, men skam den som ger sig. Vi parkerade bilen hos mina föräldrar för att gå sista biten. Storebror var om möjligt ännu mer motsträvig vid det här laget, eftersom jag rutit åt honom att inte bråka. Tack o lov stack min mamma ut huvudet o undrade om något barn ville stanna hos dem o göra korv. Storebror försvann som en pil. Med bara tjejerna kvar verkade det ändå som om det här med julspel skulle kunna bli riktigt lugnt o trevligt. Vi kom fyrtio minuter innan, men fick ändå plats ganska långt bak. Mellan gick fram o satte sig längst fram där det satt barn, så hon skulle ha chans att se nåt. Lilla M satt i början ganska lugnt i mitt knä - fördelen med lite blyga barn är ju att de håller sig lite lugnare i stora sällskap. Fast efter en halvtimme kände hon sig definitivt trygg nog att vilja gå ner på golvet. Jag tänkte då fortfarande optimistiskt att hon nog skulle sitta mer still när det började. Att hon skulle lyssna på musiken o fascineras av skådespelet - Ha! Hon var extremt ointresserad av vad som försigick där framme. Däremot  var hon mycket intresserad av alla som satt i bänken bakom oss. Efter en stund var hon också väldigt nyfiken på vad som fanns runt hörnet o gick iväg. Jag tog fast henne o mutade henne med att hon fick hålla i mitt Lypsyl, det var kul i fem minuter. Sen ville hon gå på upptäcksfärd igen. Små rundor, nära oss var väl ok, så länge hon var tyst, fast sen började hon spatsera mittgången fram o verkade tänka sig att delta lite i pjäsen. Hukande smög jag fram o haffade henne igen o mutade henne med lussekatt. Den var intressant i säkert nästan tre minuter, sen ville hon inte sitta still. Vi gick en lite tur ut i sidoskeppet på kyrkan o tittade på skulpturer o lampor. Fast då fick hon för sig att en skulptur föreställde en katt, så då vrålade hon - KA, klappa Ka! Vi avlägsnade oss från katten. Vid det här laget var jag ganska trött på både Lilla M o julspel men Mellan var ju där framme vid scenen så vi kunde inte direkt avlägsna oss. Hela tiden satt Lilla Ms dagiskompis Abdullah tyst o lugnt i sin mammas knä o sög frenetiskt på sin napp. Lilla M satt still i en minut, sen kom ett kungatåg gående längs mittgången, med en elefant, en kamel och en häst. Äntligen nåt som kan intressera Lilla M tänkte jag. Det gjorde det! Fast inte riktigt som jag tänkt mig... Klappa fant! Klappa fant hördes det ljudligt från Lilla M när följet passerade. När hon insåg att hon inte fick klappa pappier mache djuren bröt hon samman o kastade sig på golvet. Upp med henne i famnen o gå iväg lite längre bak så vi inte störde alltför många. Så länge jag bar henne var hon faktiskt tyst, fast hon väger ju rätt mycket vid det här laget, så det var inte helt kul att kånka runt på henne. När Julspelet äntligen var över, var min första tanke att Gud var skönt att vi inte måste göra om det här mer i år!

Sött o gott?

Vi har lite olika syn på det här med socker, maken o jag. Visserligen är jag ingen fanatiker som anser att socker är något gift, men jag tycker ändå det är onödigt att äta dolt socker i hel o halvfabrikat. Då äter jag hellre lite choklad o erkänner att det är ren njutning. Jag försöker ju ändå få till lite nyttig vardagsmat här hemma o praktiserar GI- tänk lite sådär lagom. Men maken, när han handlar så slinker det alltid ner väldigt mycket onyttigheter. Chips som han själv stoppar i sig är väl helt ok ( han har verkligen en förbränning att avundas- blir inte tjock, trots nattliga chipsorigier) och choklad kan ju till och med vara lite trevligt- men chokladflingor?? Till frukost för barnen? Det känns som det sämsta jag kan tänka mig! Höll en lång predikan om sockerhalten o vikten av nyttig frukost när chokladflingorna kom innanför dörren. " Men Mellan ville köpa de här" försvarade sig maken. Jovisst Mellan vill nästan alltid köpa allt i hela affären, så jag kan verkligen tro att hon la in all övertalningsförmåga för att få chokladflingorna, men ändå. De fick avnjutas på helgerna blev den gyllene medelvägen o så trodde jag vi löst frukostfrågan för ett tag. Tills han i förra veckan kom hem med "multigrain cheerioos". Yeah right, fullkorn.... 20 % socker var det i dem. Om man tänker hur mycket  socker som barn gärna häller på gröten så är det ändå en tiondel så mycket som 20%. Jag påpekade detta för maken som igår svarade med att köpa hem- gissa vad? Kalaspuffar!! 35% socker....

Vems tur?

Yippie! Rotavirus!!!!

När jag var omkring tjugo så oroade jag mig mycket för hur man skulle få ihop det här med familj o barn o karriär. Sen gick tiden o det löste sig liksom med en del av de där bitarna. Familj fick jag ju till o jobb o även om karriären har varit rätt måttlig hittills har det ju ändå gått framåt. Nu har ju forskningen kommit till också o det har ju visserligen ökat flexibiliteten för mig men också det dåliga samvetet. För det är ju så med forskning - man borde alltid fixa lite mer med den. Jag vill ju verkligen ha allt. Både barn som slutar tidigt på dagis o får vara mycket med sina föräldrar o ett kul jobb med bra karriärsmöjligheter, träning, många vänner o stort umgänge o dessutom tid att läsa - men det är kanske en omöjlig ekvation? Framför allt försvåras det just nu av alla banala infektioner som Lilla M drar på sig. Minst varannan vecka har hon varit sjuk o ibland oftare. Idag var det dags igen- den här gången var det inte feber o hosta som det brukar vara, utan lite kräksjuka, som omväxling. Då måste man dessutom vara hemma minst två dagar och syskonet måste också vara hemma. Nu brukar vi aldrig vara magsjuka i den här familjen så förhoppningen är att det inte sprider sig. Men vem ska nu vara hemma? Den som är i början av sin forskarkarriär o måste prestera mycket för att kvala in i forskargruppen o göra skäl för anslagen,eller den som ska disputera om två veckor? Ja det är ingen lätt nöt att knäcka.

Oh ljuva helg!

<font face="Times New Roman" size="3" color="#000000">I helgen var det första advent om nån lyckats missa det. Och eftersom jag för tillfället inte råkar vara mitt vanliga coola jag( ha, som om jag nånsin var det...), utan i stället har förvandlats till en fullkomlig härva av stress o dåligt samvete, som dagligen låter barnens tal om att jag jobbar för mycket lägga sten på bördan, samtidigt som jag känner att jag presterar alldeles för lite på jobbet, så var det inte så att jag njöt när helgen kom. Framför allt inte som städerskan var sjuk, vilket gjorde att jag redan från början låg sisådär fem effektiva städtimmar efter i schemat. Men julfint skulle det ju bli, jag stressade o for fram så maken blev helt matt. Dessutom skulle det bakas lussekatter, det försökte jag börja med redan förra helgen men stupade på att jag glömde köpa mjöl. Efter att ha ruinerat mig på julblommor o gråtit en skvätt över att det var första advent och spikat upp adventsstjärnan fyra gången, fick jag till sist ihop en deg. Fast samtidigt med att degen rördes ihop av mig o Mellan dök det upp gäster. Dessa fick underhållas med lite glögg o glada tillrop. Tillsist hade degen jäst över alla bredder o fast gästerna var kvar fick jag ju snällt baka ut lussekatterna. Barnen hjälpte glatt till med de första plåtarna fast tröttnade rätt snabbt. Mellan lämnade baket med orden - gör många flätor mamma. Och jag flätade lydigt - en del, sen blev det rätt många vanliga trista lussekatter, men jag avslutade med att göra en stor o tjusig bulle som heter prästens hår.Samtidigt förbannade jag mig själv som jag gör varje år för att jag gör dubbelsats med lussekatter, det tar ju en evig tid att baka ut dem. Senare på kvällen när jag efter viss möda fått Lilla M att somna i sin egen säng, kom jag ner bara för att finna delar av prästens hår spridda lite varstans i vardagsrummet. Storebror hade valt den ( att den var tio gånger större än en normal bulle spelade förmodligen in) men ögonen ville mer än magen. Helgfrid, helgfrid! </font>

Storm i ett vattenglas!

Lovade ju att vid tillfälle berätta om den surrealistiska upplevelsen vi hade med föräldrarna i storebrors klass. Han går i ettan i en klass med tjugofyra andra på en skola med extremt bra rykte, i en stad som rankas ha de bästa skolorna i landet. Plötsligt gick det ut ett mail till alla föräldrar med titeln " oro i klassen". Det var undertecknat av två föräldrapar o där stod att " flera har väl uppfattat att det är stökigt o oroligt i klassen" " En del elever måste ha hörselkåpor för att kunna arbeta" osv. För oss kom det som en komplett överraskning o man blev ju lätt osäker, har vi missat nåt? De bjöd in till ett föräldramöte senare samma vecka - utan lärarna. Det som extra komplicerade hela situationen var att de två föräldraparen var föräldrar till vår sons bästa kompisar o vi vill verkligen inte stöta oss med dem. Men det kändes väldigt märkligt att kalla till ett möte utan skolan med, för att diskutera ett problem som man ju knappast kunde uttala sig om, eftersom vi föräldrar inte så ofta är med i skolan.  Jag bestämde därför mig för att vara med i skolan dan efter. Kunde visserligen inte stanna hela dagen men ett par timmar. Vi var tre mammor som dök upp i skolan den dagen. Det kändes ju lätt konspiratoriskt o en aning pinsamt men det var ju intressant. Jag tyckte inte det var särskilt stökigt o det var roligt att se barnens entusiasm. Vid enskilt arbete så hade en del barn hörselkåpor o fröken förklarade för en annan mamma att det var skolpsykologen som rekommenderat att barn med lite koncentrationssvårigheter kunde ha nytta av dem. Först reagerade även jag rätt negativt på hörselkåporna men om man ser dem ur den synvinkeln att även de små helt normala ljud som uppstår i ett rum med tjugo elever stör en del barn så mycket att de tappar koncentrationen så tycker jag att det kan vara helt ok att prova.

Efter jag varit i skolan kändes det ännu mer angeläget att försöka sätta stop för det här hemliga föräldramötet. På maillistan strömmade åsikter in om att det var rimligt att ha med lärarna men de som sammankallat mötet framhärdade. Det kändes inget vidare, om man inte gick dit så hade man ju inget inflytande alls o de kunde komma överens om hur galna saker som helst o om man gick dit så var det bakom ryggen på läraren.

Tillsist ringde jag läraren för att höra om hon upplevde det som stökigt o vad hon fått höra om mötet. Hon visste givetvis om det och var ledsen o upprörd. Det avgjorde saken för mig o maken, vi skrev ett mail där vi tog avstånd från hemliga föräldramöten bakom ryggen på lärarna o skrev att hon ändå visste om mötet. Då strömmade ännu fler instämmande mail in o tillsist efter fyra dagars intensivt mailande, så ställdes mötet in. Att de inte började i andra ändan? Var med i skolan först för att se hur det var och sen talade med läraren. Om de inte räckte, är ju ett föräldramöte med både lärare o föräldrar nästa steg o sist, väldigt många steg senare kommer ju ett hemligt möte med bara föräldrar.

Lycklig barndom

Jag har precis haft en svår stund! Jag försökte nämligen sätta min mobil på laddning!

 Nu kan man ju tro, när man läser detta, att jag är en komplett idiot som inte fixar någonting tekninskt alls. Men det är bara halva sanningen... För det som gjorde det så enormt komplicerat var att sladden befann sig längst in bakom en låda o satt fast o ville absolut inte komma ut. Så jag fick utnyttja hela min spatiala intelligens ( som eftesom jag är kvinna inte förväntas vara så stor...) för att lista ut att man måste inte bara dra lådan lagom långt ut utan även tippa den i exakt rätt vinkel för att få ut laddardjäveln. För övrigt har jag i kväll haft en aha- upplevelse av stora mått ! Det visar sig nämligen att min mamma - tvärtemot alla mina minnen från barndomen- visst skällde o gormade på oss barn. Här har jag gått och känt mig underlägsen i parti o minut och så visar det sig  att det finns en god chans att mina barn har lika dåligt minne som jag själv - och alltså enbart kommer att minnas en lycklig barndom!

Äntligen snö!

Jo då nu är avhandlingen inlämnad! Inte för att maken är så värst mycket gladare för det, han känner sig "tom"o lite deppig, men jag slipper åtminstone oroa migf ör att han  inte ska hinna.

Vi firade med att gå på SPA- maken fick floating och ryggmassage o jag fick helkroppsmassage. Sen gick vi hem o drack champange o såg på Greys anatomy ( min idé om en helkväl...) och sen gick vi på restaurang o hade en romantisk middag. Baren var hos mormor o morfar utom mellan som sov hos en kompis. Lugnt o skönt var det !

Till skillnad från middagen idag som gick i skrikandets tecken... Lilla M har ju tyvärr fortfarande århundradets sämsta bordsskick ( hemma, inte på dagis) o tvättar gärna maten i glaset när man inte ser det o tömmer sedan galsets innehåll på bordet i ett obevakat ögonblick. när man sedan försöker torka, rycker hon pappret o torkar i tallriken... Nu var hon också upprörd över att hon inte fick stjäla Mellans glas o gav följdaktligen högljutt sin besvikelse tillkänna. Storebror o Mellan tetades med  varandra o kallade varandra för diverse trevliga öknamn. När man bad dem sluta gick Mellan av stolen i protest o jag blev arg o röt att det skulle var askönt om man kunde äta i lugn o ro o ha en trevlig lördagkväl. Då höll Mellan för öronen o vrålade att jag minsann var jättedum som skällde på henne. Då exploderade elaka mamman o lyfte ut henne i hallen o bad henne hålla sig undan resten av kvällen. Fast nu är vi sams igen - allihop o resten avfamiljen ser på Tarzan på Tv. Vårt nät o vår TV har haft rejäla probelm senaste veckorna. Men idag fixade vi äntligen ett nytt modem, det var lite segt att ha en hackande TV och en dator som tog tjugo minuter på sig för att öppna en sida. Luften är mättad med doften av chokladkaka - en ganska konstig chokladkaka som jag bakat. Tyvärr var nämligen äggen slut så jag hittade nåt recept utan ägg som jag testade. Lite torrt men barnen verkar uppskatta den ändå även om Lilla M föredrar ostkex med vitlöksost på .

I går föll snön här för första gången denna vinter. Mellan hade kvällen innan frågat mig om aldrig vintern skulle komma. Det är inte alltid snön kommer hit sa jag, vi får hoppas ! Och så , när vi vaknade föll snön som på beställning från himlen. Idag var hela parken vit så vi var ute hela familjen ( eller ja,det var meningen att vi skulle vara ute hela familjen, fast maken letade efter sina skor o vinterkläderi en timme innan han kom ut...) och gjorde en snögubbe. det var nästan en sån där familjeidyll som man kan se på amerikanska filmer, förutom den biten där Lilla M av misstag fick en spark i huvudet av Storebrors vinterstövlar när de gjorde snöänglar... MEn kul med snö var det verkligen. O nu har det fryst på så alla gator är det blankis på o allt är fortfarande vitt o vackert.

När jag hinner skriva nästa gång ska jag berätta om den spännande - och vansinninga upplevelsen vi har haft på mailinglistan i Storebrors skolklass. Med en sån cliffhanger kan ni knappt bärga er va.

Borta igen

En del människor har problem med att de tar med sig jobbet hem. Går o ältar o funderar därhemma när de borde fokusera på familjen. Idag kan man väl säga att jag har haft motsatt problem. Hela dagen har det liksom ekat i huvudet på mig vad som hände i morse. Allt började bra, vi var färdigätna, påklädda o tandborstade alla tre barnen o jag och i tid. Vi körde Storebror till skolan o Mellan, Lilla M o jag följde honom till dörren. Sen körde jag Lilla M i vagnen tillbaka till bilen o Mellan tog en liten omväg genom buskar o över en kulle. Vi hade en liten dispyt hon o jag angående om hon skulle få sitta på Storebrors bilkudde eller i sin egen bilstol men tillsist kom vi iväg. En del gnäll i bilen över att jag var en elak mamma som inte lät henne åka med grannen till dagis ( vilket för mig kändes lite fånigt eftersom jag ändå måste köra Lilla M dit) Men väl inne på dagis började det... Var är Lady? Säger Mellan så fort hon kommit in genom dörren. Jag går o kollar i bilen, men ser henne inte. In igen,Lilla M står o ser bortkommen ut eftersom vi är på Mellans avdelning o det är en hel del barn som håller på o klär av sig o säger hej då till sina föräldrar. Förklarar för Mellan att jag måste lämna Lilla M på hennes avdelning men att jag sen ska återuppta letandet. Lämningen av Lilla M går bra o jag kollar igenom bilen igen- ingen Lady- den så kärt omhuldade snöleoparden som Mellan bär med sig var hon går. Jaha, där sprack den tidsplanen. Jag kände att jag liksom inte kunde strunta i att åka tillbaka till skolan o leta där, fast det skulle ta minst tjugo minuter extra. Förbannade denna Lady som har sån förmåga att försvinna. Tackade gud att jag inte hade något viktigt möte o att jag i så fall skulle ha fått välja mellan att framstå som en idiot som åker runt o letar gosedjr i buskarna eller en hårdhjärtad mamma som inte bryr sig om sin dotters allra käraste ägodel. Åkte stressad tillbaka till skolan o letade igenom alla buskar som Mellan gått igenom- men ingen Lady! Kände mig jättehemsk som var tvungen att åka till jobbet men försökte trösta mig med att nån säkert lämnat in den på skolan.

Fast när vi åkte dit o letade på eftermiddagen var det ingen som hade sett den. Vaktmästaren var inte där så det finns fortfarande ett litet hopp, men det känns lite dystert.

I morgon är det min födelsedag och eftersom jag är mästerplaneraren nummer ett så ska jag vara på jobbet tidigt, tidigt i morgon. Dessutom har jag två viktiga möten som kommer att krockamed mitt försök, så hur jag än gör i morgon så kommer det nog att bli pannkaka av allt i hop. Fast på kvällen ska jag gå ut o äta med några väninnor o det ska i alla fall bli superkul! Maken o jag ska fira med barnvakt, spa o middag på lördag så jag har även det att se fram emot. Och så förstås det bästa av allt: maken lämnar in avhandlingen för tryckning i morgon!

Confession

Jag måste erkänna en sak. Just nu är det inte bara forskning, hårt arbete o skollovs lediga barn som håller mig borta från bloggosfären. Jag har fallit till föga o köpt Greys anatomy boxen( eller ja, det önska jag att jag kunde säga, men sanningen är den att jag köpt flera boxar...) Så nu sitter jag här o muntrar upp mig på kvällarna med Greys. Jämför, hänförs, fascineras, förskräcks o njuter av skillnaderna mellan svensk o amerikans sjukvård. Men ack vilken hjältgloria doktorerna har i serien. Nåt att drömma om när man själv känner att man vadar i snor...

Glamour

Vårt hus är så glamouröst just nu. Det glittrar. Glittrar överallt. På köksgolvet guldstoft, i hallen, på bordet o på mig, överallt! Vi har haft lovdag idag o två kompisar till barnen var här. Vi pysslade lite. Glitter var inblandat. Nu är det liksom lite mer utblandat. Men stiliga kort blev det!

Mmm Marabou

Jag gillar choklad, inte mörk, dyr o tjusig, utan vanlig banal Marabou apelsinkrokant. Sen har jag några andra godisgrejer som jag gillar, men det är uppenbarligen ingen mainstreamsmak, eftersom mina favoriter försvinner från marknaden en efter en. Vem utom jag saknar fortfarande citron Tulo, eller finns det ens någon som minns Bobos gelegurkor med äppelsmak? Supersura godisar gillar jag också, även om jag oftast ångrar mig efteråt när munnen svider o gommen nästan blöder. Idag gick jag vid två tillfällen förbi ställ med supersura dragsters, en favorit som blir allt ovanligare i affärerna här. Men jag var ståndaktig, jag föll inte för frestelsen. Jag var nära, men så tänkte jag- om jag nu äter ekologiskt o GI artat, var passar sura gelegodisar, säkerligen gjorda av läbbigta animaliska restprodukter, in? Så jag gick vidare-utan godis. Men åh vad jag ångrar mig nu!!!

Var är han?

Äntligen har jag kommit igång med att labba. Kanske kan det bli några resultat i år, så det finns något att skriva om. Fick antagningsbeskedet igår- så nu är jag officiellt doktorandregistrerad o nu gäller det att producera! Våra barn får nöja sig med lite kortare höstlov, de är lediga i morgon o på fredag, maken o jag tar varsinn dag o så har vi bjudit in deras kompisar, så att det blir kul o lek istället för bråk mellan de två stora.

Maken fick såklart en veckas uppskov med avhandlingen ( vad var det jag sa?) så den kaotiska tillvaron är inte över än. Hán sover ju väldigt lite på nätterna eftersom han tycker han jobbar som bäst då. Härom dagen hade han bara sovit fyra timmar på ett och ett halvt dygn men eftersom jag skulle föreläsa var det nödvändigt att han körde barnen till dagis. Storebror skulle vara hos en kompis hela dagen o maken skulle lämna honom där efter dagislämningen. Under min föreläsning ringde det flera gången, tack o lov hade jag det på ljudlöst så studenterna märkte inte det. Under en rast rigde jag upp nummret som visade sig gå till Storebrors kompis- hjälp har det hänt något tänkte jag? Kompisens mamma sa dock något helt oväntat: Hon undrade varför Storebror inte kommit än, klockan var nu lunchtid o de var tvugna att gå ut en sväng. Jag blev helt kall, de hade försökt ringa hem till oss men ingen svarade. Tänk om de kört av vägen på väg till dagis, tänk om det hänt något, jag hade ju inte tagit telefonen på hela förmiddagen. Skakig ringde jag makens mobil. Tack o lov svarade han. Storebror? Ja, han är i skolan, säger maken lugnt. Men det är ju lov, det är ingen skola idag, påpekar jag, du skulle ju lämna honom hos kompisen det pratade vi ju om innan jag åkte i morse. Oj, det glömde jag, säger maken. Men vad sa det på fritids då, när han kom fast vi sagt han skulle vara ledig? Tja, det vet jag inte, säger maken, jag släppte honom på parkeringsplatsen.  Hm...

Ja det slutade ju lyckligt, Storebror var på fritids o kompisen hämtade honom där, så det var väl ingen skada skedd. Förutom att fritidspersonalen måste tycka att vi är rätt virriga o oansvariga föräldrar.

Vintertid

Vi kanske inte skulle ha pratat så mycket om det här med sommar o vintertid i går. Eller så skulle vi förklarat bättre. I morse märkte jag nämligen att Storebror tolkat det här med sommartid på sitt alldeles egna sätt. 5.40 enligt den nya tiden hörde jag nämligen deras sovrumsdörr gnissla till. Efter som Storebror gillar att sova på morgonen så var jag övertygad om att det var Mellan. Men Mellan brukar smyga ner bredvid mig i sängen,eller om det är trångt lägga sig skavfötters, så smög den här gestalten omkring i sovrummet utan att lägga sig i sängen. Efter en stund viskade jag - lägg dig vid fotänden. Lilla M hade då precis somnat efter sin tredje skrik o gnällepisod o låg på min arm. Hon är på gång med sin femte förkylning sen dagisstarten o sover uruselt för tillf'ället.

Tillsist lade sig Storebror på tvären vid fotänden men verkade inte vara inställd på att somna om. Efter en stund hade han gjort så mycket ljud o stökat runt så mycket i sängen så att Lilla M vaknade o ville se vad det var som fanns där nere vid fotänden. Så då gick vi upp, trots att klockan var lite onödigt lite. Det visade sig då att Storebror tolkat talet om en extra timme som att han skulle få en extra speltimme om han gick upp tidigt. Han köpte Lego Batman till Wii i går för sina sparade veckopengar o är besatt av att spela det för närvarande. Ja så olika kan man dra sina slutsatser. Men jag fick i alla falla en extra timme innan jobbet o det är ju inte fy skam! Dessutom öser regnet ner här o det är nästan storm så då brukar det alltid vara lugnare på jobbet. Hoppas kan man ju alltid. Slutar inte förrän nio i kväll o det känns så segt att jobba så länge på en söndag.

Shoppa loss

Kan ju inte tröstäta hur mycket som helst. Så mycket tränar jag ju inte- och jag vill inte ha tillbaka mitt gamla postgravida midjemått! Så lite tröstshopping istället! Nu är jag ju inget vidare på att shoppa till mig själv o hatar shoppingcentra men en sak älskar jag o det är barnkläder! Så nu har jag faktiskt tillåtit mig själv att mot mina vanliga principer köpa tröjor till alla tre barnen utan att det var extrapris ens ( ok 15 v% rabatt på en av dem..). Tiogruppens kläder till po.p är ju så fina!

Dessutom lyckades jag med att handla i fyra olika affärer ensam med alla tre barnen utan att ens ryta idag! Så jag är definitivt på bättringsvägen. Möjligen hjälper det att det bara är lite över ett dygn tills maken ska ha lämnat in avhandlingen. Det känns ändå som om ljuset i tunneln nalkas. Nu har han jobbat i 30 timmar med ca en timmes rast då han somnade när han lade Lilla M att sova middag. Han var sur över det men jag kan ju känna att hans kropp nog behövde en liten paus. Jag vill ju gärna ha en levande man!

Bättre!

Det känns lite bättre idag, efter en natt med något bättre sömn ( sovmorgon till 8!!) och en hel del comfortfood. Nigella Lawson- vacker o cool matguru- rekommenderar mjuk mat som lägger sig som bomull kring hjärtat o tröstar. Så igår åt vi potatismos( GI kan dra åt skogen, ibland behöver man tröst!) o idag har jag o barnen bakat saffransscones till frukost!

Rödgråten

Obs! personen på bilden har inget med texten att göra

Hade ett mindre sammanbrott idag o började störtgråta på mitt arbetsrum på jobbet. Tack o lov var jag ensam där så det blev inte offentligt. Ringde en kompis o fick lite uppmuntran istället så att jag sedan lätt rödgråten kunde smyga mig ut till bilen o iväg att hämta barnen. En mindre motgång på jobbet och en natt där Lilla M skrek o bråkade i först en halvtimme vid halvtvå tiden o sen en lång stund vid fyra iden, det var allt som behövdes för att kasta mig ner i förtvivlan. Är väl lite stressad för tillfället o inte helt välbalanserad. Att jag inte tränat sen i tisdags har inte heller gjort mitt humör bättre. Dessutom känns det pissigt att jobba två helger i rad. Men, men, det blir väl snart bättre. Det måste det bli! Snälla !

Lyckligt slut

Trots att den här dagen började ganska uselt med tre barn som alla vaknat på fel sida. För att inte tala om deras mamma som helst skulle stannat kvar i sängen hela dagen. trots att jag nästan grät efter jag lämnat dem på skolan o dagis för att allt blivit så jobbigt o stressigt o att jag blivit så arg på Storebror när vi väl framme vid skolan upptäckte att hans skolväska fortfarande befann sig hemma på hallgolvet.

Trots att jag haft en stressig eftermiddag på ett nytt ställe med en klar rasist som medarbetare. " Utlänningar- de kommer alltid försent", "bara stormar in så där, ingen hyfs" osv. Trots att fyrtio pensionärer nu är sura på mig för att jag meddelade att det inte blev mer influensavaccineringar den dagen eftersom klockan var fyra o jag slutar då. Trots att Storebrors kompis föräldrar som skulle skjutsa dem till handbollen fick förhinder i sista stund o bönade o bad att jag skulle fixa det i stället. ( Det var bla det som fick mig att vara så hård mot pensionärerna) och trots att jag fick superbråttom på lunchen o fick äta en onyttig hamburgare o förmodligen kommer att gå upp fem kilo denna månaden. Trots allt detta blev jag så glad när jag kom på att det är Greys anatomy i kväll o att jag för en gångs skulle kommer på det innan det nästan är slut! Yes, yes man får ta vara på glädjeämnena!

Glömska

                Blä !

Vi har ju infört anslagstavla här hemma så att vi inte ska glömma så mycket. Dessutom går vi noga igenom kalendrarna på söndagarna o synkar dessa. På min nya mobil lägger jag noga in alla möten med påminnelse som stöd i den röriga vardagen. Men allt detta räcker ändå inte... Idag när jag vaknade märkte jag direkt vad jag glömt göra igår- skruva upp ljudet på klockradion! Igår  drog jag nämligen ner det till tystnad så inte Lilla M skulle vakna för jag var ändå som vanligt vaken. Hon vaknar ju som en klocka vid sextiden o kommer över till vår säng o dricker välling, sen somnar hon gärna om om hon får. själv somnar jag dock sällan om eftersom det är så nära tills jag borde gå upp.Men i morse vaknade hon 5.24 i stället o jag somnade om med henne på armen. Hon är så mysig att gosa med på morgonen. det börjar ju bli dags med eget rum till henne men jag kan inte riktigt förmå mig till det- min sista bebis! ( Hm hon är ju ett och ett halvt så hon räknas inte ens som bebis längre, men i alla fall..) Så när jag slog en liten blick på klockan fem minuter senare ( trodde jag) så var det bara en halvtimme kvar tills vi skulle sitta i bilen färdiga o redo för skola, dagis o jobb. Tja, lite stressigt blev det ju, men vi lyckades faktiskt. Samtidigt som Lila M satt på pottan,borstade jag Mellans tänder o övertygade Storebror om att han skulle klä på sig. När jag sen borstade mina egna så tyckte jag att Colgate hade fått väl konstig smak nuförtiden men reflekterade bara kort över detta, eftersom jag försökte krångla på Lilla M kläderna med en hand. När jag sedan la ner tandborsten visade det sig att det var superhjältar på tandborsten o tandkrämen var Mellans bamse tandkräm.

På eftermiddagen visade det sig att jag glömt en annan viktig sak! När jag satte mig i bilen med andan i halsen eftersom maken ringt till jobbet o meddelat att skolan ringt o sagt att Storebror slagit sig rejält i huvudet o behövde hämtas. Maken skriver som en galning o kan inte avbryta för något utom egen begravning, för tillfället. Så jag kastade mig alltså in i bilen o vred om nyckeln och ingenting hände!. Vred om en gång till o ett litet svagt hostande hördes o sen inget. Jag hade glömt släcka lyktorna i morse. Det var så dimmigt o tradigt väder i morse så för att vara trafiksäker tände jag dem- det skulle jag inte ha gjort, visade det sig nu. Jaha, vad gör jag nu tänkte jag. I fel stad med urladdad bil o Storebror som måste hämtas. Kanske gråta en skvätt ? Funderade starkt på det men kom sedan på att en av mina kollegor nog skulle vara kvar o han brukar också parkera på den parkeringen, dessutom är han otroligt snäll o hjälpsam. Ringde hans mobil o fick napp! Super underbara kollegan kom ut och på ett kick hade vi rullat ut min bil o fått igång den med hjälp av startkablarna. Jag kommer att vara honom evigt tacksam! När jag äntligen kom fram till skolan hade förstås Storebror slutat vara ledsen o undrade varför jag kom så tidigt.

Är den aldrig klar?

Maken meddelade just att han inte behöver lämna avhandlingen till tryckeriet förrän nästa måndag. Jaha- jag som trodde att förrförra veckan skulle ha varit den sista. Den sista veckan vi skulle levt med en person som sover fyra, fem timmar per natt, som hålögd resten av tiden skapar högar av papper o har gift sig med sin dator. Varje vecka har jag sagt mig - det är en fas, det är en fas! Snart, snart är han tillbaka, men nu vet jag inte vad jag tror längre? Kommer han någonsin att återvända till oss? Rafflande fortsättning nästa vecka..

I helgen grävde jag om rabatten på framsidan. Planterade en stjärnmagnolia, flyttade buxbom o satte ännu fler tulpanlökar. Detta gjordes i hällregn så både jag o hallen blev rätt leriga. Föratt inte tala om makens regnjacka som jag lånade.. Dessutom kan jag meddela alla trädgårdsintresserade att det är mycket smartare att gräva upp o flytta perenner före man sätter tulpanlökar - annars får man liksom dubbelt jobb- för med varenda spadtag följde en lök med upp!

Bra Plan!

 Åh vad jag längtar....

 Igår hade jag en riktigt bra plan! Sovmorgonsplanen! Eftersom maken sällan går o lägger sig före fem de här veckorna och absolut tidigast klockan två, så har det inte blivit så mycket sovmornar för mig. Det är liksom ingen idé att be en komatös person som sovit två timmar att gå upp o vara med barnen. Han är liksom inte pratbar... Men nu tänkte jag ordna en själv istället! Lilla M har ju sovit länge på mornarna hela veckan, jag har fått gå upp och väcka henne vid tjugo i åtta, eftersom vi åker hemmifrån vid åtta. Hon borde såledess inte vara något problem. ( jag förmodar att den absoluta majoriteten som läser detta är föräldrar som inser att även en sovmorgon till klockan åtta är värd att hyllas) Mellan o Storebror klagar ofta på att det är natt när jag kommer o väcker dem på morgonen, så det borde gå att fixa detta tänkte jag. Listig som jag var lät jag dem vara upp en liten extra stund och belönades faktiskt med två sovande små stockar vid nio tiden som varken krävde vatten eller meddelade att de inte kunde sova.

Hur gick det nu i morse då? Tja jag hade förbisett en sak... Som vanligt kan man väl säga, det är svårt att överlista alla i den här familjen samtidigt. Mellan kom nämligen i för att morgongosa, en trevlig tradition hon o jag har instiftat nu när jag inte börjar så extremt tidigt på morgonen. Fast jag har på sista tiden infört att det skall gosas i hennes säng, så att vi inte väcker Lilla M. Det var just det som Mellan struntade i. På slaget sju gnisslade deras dörr sitt vanliga höga tjut, som en plågad katt ungefär och sen kom nästa brak när vår egen sovrumsdörr slngdes upp. Lilla M vaknade direkt o blev sur för att Mellan kramade mamma, hon är ganska ogin mot syskonen när det gäller ömhetsbetygelser till mig. Visserligen vill hon sällan själv pussas eller kramas men banne mig ska syskonen få gosa med hennes mamma. Så den fina sovmorgonsplanen - den gick upp i rök. När Lilla M släppte en ljudlig brakare följd av ett lyckligt tjut - pjutt, pjutt, och sedna ville hoppa på pappas huvud så gick vi upp.

Har ni föresten upptäckt ketchupmammansblogg ? Den är hur kul som helst o funkar dämpande på abstinensen jag har efter TIas blogg "Fyra nyanser av rosa". Men kanske, kanske kommer Tia tillbaka? Hoppas, hoppas!

Upp och ner

Vissa dagar är vi nyttigare än andra... Igår gjorde vi till och med det förbjudna - åt på McDonalds! Eller åt McDonalds mat i bilen på väg mellan Mellans dans o Storebrors föräldramöte. Jag kunde helt enkelt inte få ihop tid att laga nån mat och dessutom har jag lnge varit grymt sugen på en BigMac, fast den var som vanligt inte så god som jag hade hallucinerat.

Idag har jag däremot varit duktigare! Trots att jag var helt slut efter jobbet så var jag duktig nog att förbereda maten och sen faktiskt gå o träna - fast jag egentligen fantiserade om att slänga mig på soffan med choklad inom räckhåll.

Utvecklingssamtal

Idag har hon varit väldigt pigg Lilla M och inte alls så hängig som igår. Det kändes nästan fånigt att hon var hemma idag med. Nu har jag dock ringt förskolan o sagt att hon kommer i morgon så då ska ni se att hon insjuknar rejält under natten...  Fick hålla på väldigt länge för att försöka få henna att sova middag. Hon var inte alls intresserad utan sjöng o larvade sig o hoppade i sängen.

Min snälla bror var här o passade henne en stund medans vi var på utvecklingssamtal i skolan. Ja vad ska man säga om det?  Vi fick i alla fall fram att Storebror är en otrolig drömmare som behöver kallas tillbaka till verkligheten. Han har liksom inte fattat varför han är i skolan o verkar mest tro att han ska sitta av tiden de har lektioner. Så då sitter han o tänker på annat o missar allt vad de ska göra. Det blir väldigt mycket läxor att göra här hemma... I helgen fick han göra trettio sidor matte o eftersom han idag inte ens tagit hem matteboken (trots att jag frågade honom om han hade den i väskan) så blir det väl något liknande i slutet av denna vecka. Kontrasten mot när jag själv gick i första klass är påfallande. För mig var allt en tävling. Att ligga först i matteboken var något av det viktigaste av allt i mitt liv. Jag hade ingen snygg handstil o stavade lite si och så och inte var jag något vidare på att rita heller, men räkna det kunde jag! Storebror är egentligen också duktig på att räkna men han saknar helt drive att göra uppgifterna - de är tråkiga o för lätta. Det är svårt att inte bli för frustrerad på honom när han ska göra sina läxor ,efter en halv minut sitter han o tänker på något annat o har glömt vad vi skulle göra. Men skäller man för mycket så slår han bakut o vill inte göra något alls.Ja, ja det kanske är en mognadsfråga? Men det känns lite ledsamt när han redan tycker skolan är tråkig- det är ju rätt lång tid kvar!

VAB

Så var det dags igen! Fjärde förkylningen för Lilla M på sex veckor. Kan inte annat än att funderar på det immunoligiskt vansinniga i att ha tolv småbarn i grupp inomhus. Det är liksom att låta lite olika virus gå på party o festa loss. Det är verkligen synd att det inte finns nån ur o skur förskola på rimligt avstånd härifrån. Det är visserligen mysigt att vara hemma med henne men jag har alltid dåligt samvete om jag är borta från jobbet. Löjligt, men sant. Känns som jag fuskar på något sätt. Fast jag skulle ju ha ändå sämre samvete om jag lät henne gå till dagis hostig, trött o genomförkyld.

Ordnat o fint!

Den här helgen har vi äntligen fått lite ordning i trädgården. Eller ja, ordnig o ordning. Vi har i alla fall inte knähögt gräs mer, det ligger inte kvarglömda gamla åkdon överallt, grillen är inte längre vattenfylld o i år har vi till och med gått så långt att vi satt in trädgårdsmöblerna. Förra året fick vi aldrig in hammocken - men tänk vad tid vi sparade sen när det var vår - vi slapp ju bära fram den!

Jag har till och med planterat nästan alla lökar jag köpt - vissa år ligger det några o gror i plastpåsen framåt våren. Lilla M och Storebror hjälpte till, eller ja, om man ska vara ärlig,så hjälpte Storebror till o Lilla M saboterade. Trampade ner växter, plockade blad av buskar  och bar i väg påsarna med tulpanlökarna - allt med samma frenesi. Tillsist fick Storebror mutas att gå iväg en bit o leka med henne så att jag fick ner de sista.

Annars har dagen mest präglats av att Mellan har verkat ha PMS, vilket kunde har varit helt naturligt o ok om hon inte hade varit fem och ett halvt... Tre rejäla utbrott har vi haft, rätt jämnt fördelade över dagen - utlösta av - ingenting! Helt som en blixt från klar himmel, blir hon vansinnig o meddelar at jag är jordens dummaste, att hon hatar mig o tänker flytta - alternativt hoppa från fönstret. Visst, vi har uppmuntrat henne att visa känslor o visst man får bli arg men det är ändå lite arbetsamt när man står där som ett fån o inte fattar nånting. Jag trodde tillexempel att jag var snäll o shysst som skjutsat henne till gympan, försett henne med ny gympadräkt o dessförinnan låtit henne leka med grannbarnen, men nej . Jag var jorden elakaste, lite oklart varför bara, men dum, dum dum var jag. Och till sist blev jag rätt arg. Det är lite provocerande med ett barn som skriker o hotar att spotta på en i omklädningsrummet, när man samtidigt har ett annat nyvaket barn på armen o en oberäknelig Storebror utanför i en gymnastiksal. Ja, ja nu har hon gått o lagt sig för länge sen o sover som en liten ängel - dessförinnan deklarerade hon som vanligt sin oändliga kärlek till mig o var hur mjuk o go som helst. Men man blir lite nervös när man tänker på hur det ska bli ome en åtta, tio år eller så...

Det gör ont!

Idag har jag äntligen gjort processen kort med vår fula förvuxna forsythia. Eller kort o kort - jag höll väl på i sådär två timmar med att hugga, såga, gräva o bända bort den. I går var det ju dessutom uppföljning på gymmet... Och eftersom jag har nåt fel hjärnan som gör att jag alltid måste försöka slå rekord - så gjorde jag femtio armhävningar och har följdaktligen nu väldigt, väldigt ont i armarna! Bara att skjuta på kundvagnen i affären var en plåga. Hur det kommer att kännas i morgon vill jag inte tänka på.

Varför finns här ingen choklad?

Så var vi där igen! Extremt sötsugen o trött så in i döden. Kan det vara nåt hormonellt tro? Gillar inte att var ett offer för hormonerna sådär, men det är ändå skönt när jag gör kopplingen så jag inte går o inbillar mig att jag är dödsjuk eller deprimerad eller nåt.

Borde verkligen läsa på inför morgondagen, men har absolut ingen ork. ingen lust heller, snart är det ju Greys anatomy - det enda Tv program jag ser!

Jag har uppföljning på mitt gym på fredag så jag hoppas verkligen att den här tunga filten av trötthet har försvunnit, annars kommer jag verkligen inte att förbättra några resultat. Hoppas att jag har gått ner lite i vikt i alla fall, tycker nog att det känns så på kläderna, men vågen här hemma visar så olika beroende på var man ställer sig på den, så den kan man inte lita på. Armhävningarna däremot, där kommer jag nog inte att slå några rekord, för det har jag knappt gjort några alls sedan sist, jag har mest satsat på mage, rygg o kondition de här månaderna.

Mellan o Storebror har varit o badat med min bror hela dagen på ett äventyrsbad, eftersom skolan hade studiedag o fritids var stängt. De var så nöjda o glada. han är verkligen super min bror! Tänk att jag avskydde honom så när vi växte upp. Försöker tänka på det när jag ser hur Storebror o Mellan är i luven på varandra varje sekund. Syskon har man ju hela livet - inte bara när man är liten!

Papegojskrälle

Vi är papegojvakter igen! Ofrivilligt... Mina föräldrar åker till Egypten på en vecka. Det hade vi egentligen tänkt också men den här disputationsfesten kostar väl mer än resan i slutänden så det får bli nån annan gång. I vanliga fall står gojan i köket när vi passar honom. Skränar när vi äter o går ner på golvet o jagar makens fötter så fort han får en chans. Men på den platsen sitter nu min tjusiga anslagstavla o den kan ju inte börja sina dagar med att sitta dold bakom en papegojbur o riskera att bli naggad i kanten av odågans näbb. Papegojskrället fick bo i källartrappen den här gången, åtminstone idag. Har man dörren öppen i hallen så har han lite lagom kontakt med oss på nedervåningen, tänkte jag. Fast Lilla M tänkte annorlunda. Hon gillar inte gojan alls, verkar ganska livrädd för den faktiskt. Först var hon glad när mormor o morfar kom med honom. Men sen när de gick o lämnade honom kvar då stämde inte det riktigt för Lilla M. Hon pekade o pekade o sa nej papp, nej papp säkert tusen gånger i kväll. Hoppas hon vänjer sig annars blir det ingen kul vecka, med en förskrämd ettåring o en skränfock till fågel.

Star Wars

Så börjar det redan bli dags att planera nästa födelsedagskalas. Storebror fyller år i slutet av juni men vill absolut bjuda hela klassen medans terminen pågår. Star wars tema är önskemålet o jag försökte lite lamt med att ja det kanske blir lite svårt att hitta såna servetter o dukar... Fast nu har jag hitta ett helt kalastema för star wars kalas, tyvärr, för det var extremt fula grejer. Jag är lite osäker på om jag ska nämna det för storebror överhuvudtaget. Han är ju mest inne på Lego star wars o det ser ju lite gulligare o trevligare ut än Darth Vader som elakt stirrar på en från servetten. Eller den fasansfulla plastduken med Yoda, Vader o Luke Skywalker . Dessutom var det ganska dyrt, man kan kanske fixa nån silverduk o så köra bara på servetterna? Marsipantårta med Star wars på var också ett önskemål, känner att det lite passerar min gräns för vad jag kan åstadkomma i tårtväg, så det får vi nog beställa för dyra pengar. Glasstågtårta var plötsligt inte tillräckligt coolt, nu är det bara star wars för hela slanten. Läste nån tråd där det tipsades om att en tipspromenad med frågor om star wars var jättepopulärt å deras kalas, men jag minns liksom inte tillräckligt mycket från filmerna för att sätta ihop en sån. Nån som är inbiten star wars älskare där ute? Åh varför kan de inte ha tjusiga stilrena barnkalas med alla kakor o bullar i miniformat på vackra porslinsfat . Precis som det ser ut i en av systrarna Voltairs kokböcker. Förra året fick jag nästan till en sån variant för då vägrade jag jättekalas med hela dagisgruppen eftersom lilla M var så ny o influensan härjade. Mellans kalas utformades i stället så att vi bjöd hennes två närmaste kompisar med familj o så matlaget det blev rätt många i alla fall men lugn, lugnt eftersom det var nästan lika mycket vuxna som barn. Jag hade varit flitig o bakat i långa banor innan o hade fem olika sorters kakor alla i rosa! Kanelbullarna var det enda som inte var rosa. Minimuffinsen var glaserade med rosa glasyr o silverkulor.  Tårtan till de vuxna var vit med rosa rosor på ( som jag stulit i grannens trädgård, jag försökte fråga men de var inte hemma) o hade ett rosa sidenband runt sig. Barnen hade tågtårta av glass med rosa maränger. Mellan hade sin rosaperiod som starkast då så hon var extremt nöjd!  Men Star wars.... inte riktigt lika lockande för mig tyvärr

Sista lovdagen

Sista dan på lovet för oss. Maken börjar sitt nya jobb idag.  Gårdagen präglades av viss nervositet. Själv är jag mest nervös över hur vi ska få ihop våra mornar det här året. Nu har ingen av oss forskningstid o följdaktligen ingen flexibilitet alls i arbetstiderna. Så i stället för att börja tjugo över åtta på dagis så måste tjejerna börja tjugo över sju. Tyvärr kombineras det också med att de förmodligen får gå längre på eftermiddagarna också. Jag tycker Lilla M är lite för liten för så långa dagar men vi får väl se hur det går. Sånt går jag kring o ältar o ältar - maken har inte ägnat de ändrade dagistiderna en tanke. Är det så att jag söker saker att ha dåligt samvete över, eller är det han som är lätt ego?

Tidigare var min plan att allt skulle vara tipp topp här hemma inför terminsstarten - allt städat, all tvätt, tvätad, kylen o frysen fylld -fast nu har det äntligen kommit lite snö här o jag är hellre ute med barnen på deras sista lovdag än flänger runt hela dan.

Julen präglades i viss mån av sjukdom, jag som aldrig, aldrig är sjuk blev superförkyld o hostade nätterna igenom. Kanske har jag blivit som min pappa som alltid  blev sjuk varje semester, men aldrig när han jobbade? Hoppas verkligen inte! , När jag nästan repat mig i mellandagarna var det så dags för att jobba natt.... Kände mig betydligt sjukare än en del av patienterna, framför allt framåt tretiden på natten. Men annars har det varit riktigt trevligt, framför allt har Mellan o Storebror varit bättre vänner än på länge. Lilla M är i en rolig men rätt ansträngande ålder. Hon roar sig bra själv under långa stunder - fast i bland med helt fel saker. Hälla ut pusselbitar ur kartonger o riva Mellans legobyggen tillhör favoritsysselsättningen. Orden sprutar ur henne, långa meningar som jag sitta där, mamma sitta här. Mamma, pappa aka (åka) bil. Vovan ata pitta ( Vovven äta pizza) mm. Ibland är det rätt obegripligt men alltmer blir rätt. Sen är det en del konflikter, som det ju ofta är med viljestarka ett och ett halvtåringar... Det där med att sova middag- det är helt klart under Lilla Ms värdighet, ibland kan man genom att hålla fast en ömsom tramsande, ömsom argt vrålande tjej, trötta ut henne o få henne att somna efter sisådär en och en halv timmes kämpande. Annars är det bilen som får henne på fall - så hon får rätt ofta åka med o handla, för då somnar hon på hemvägen. Men vissa dagar hoppar hon helt över att sova middag. Sitta vid bordet och äta mat är också rätt överskattat tycker hon. Hon har varit sjuk i så många omgångar det här lovet så jag har tappat räkningen o då tappar hon aptiten. Välling, clementiner o möjligen glass är vad lilla prinsessan känner för, hoppas att återgången till vardagen med rutiner o förskola kan få fason på det. Middagarna blir så trista när man har en med århundradets sämsta bordsskick med vid bordet.

Disputationen i hamn!

Så har var då äntligen disputationen över. Maken var säkerheten själv o klarade frågorna med glans! Det var så skönt när det var över. Jag var så otroligt nervös innan. glömde ladda kameran, så jag fick bra några suddiga bilder med mobilen. När jag satt mig på åhörarläktaren o tänkte försöka lugna ner mig, så kom jag att tänka på att det vore ju roligt att ha en avhandling o bläddra i om opponenten tog upp nåt speciellt. Men var fanns avhandlingarna egentligen? Efter en snabb kol med maken, visade det sig att jag ju packat in dem i bagageluckan på bilen o sen lämnat dem där... Tyvärr hade jag parkerat en kilometer bort för att slippa böter på sjukhusområdet. Tur att man är hyfsat vältränad för tillfället, för nu blev det springa av. Med mindre än tio minuter kvar till disputationen började spurtade jag, styvsonen o makens äldste bror iväg för att hämta lådorna med böckerna i. Vi sprang som galningar, men halvvägs dit plockade en taxi upp oss, det var makens syster som sett de tre stressade löparna. Vi körde dit lastade in lådorna i taxin o eftersom den fick köra en jätteomväg tilbaka så föredrog jag att rusa. På vägen ser jag några andra personer springandes på sjukhusområdet, det visar sig vara en kollega till maken o makens yngsta bror o hans fru. I samlad tropp springer vi hela vägen till aulan o pustar ut två minuter innan de sätter igång. Böckerna anlände strax efteråt o allt var frid o föjd. Maken var så stilig o så lugn o samlad, jag blev grymt imponerad!

Julstämning?

Så var helgen över o veckan har nästan kommit till mitten. På lördag är det makens disputation o stor fest. Vi är ungefär lika nervösa båda. Jag känner att jag vill kasta tomater på opponenten om han är elak mot maken under disputationen!

I helgen roade jag oc barnen oss med diverse, medans maken fick lite tid att förbereda sig. Inte för att han tycker han har förberett sig klart nu, han är just nu i en fas där han anser att han inte kan någonting och att allt kommer att gå åt skogen. Under tiden han hade ångest fick jag, i ett anfall av vansinne, den ljusa idén att jag o barnen skulle gå till domkyrkan o titta på julspel. Det såg så fint ut på bilderna i tidningen o det skulle passa bra med lite julstämning i stället för all stress. Jag var lite tveksam till hur det skulle gå, men maken hejade optimistiskt på o sa att det skulle vara så kul för barnen. Storebror ville såklart inte alls... Han ville inte lämna hemmet egentligen o än mindre gå till nån kyrka. Han är ingen utflyktsentusiast tyvärr. Fast om man väl får med honom brukar han gilla det, så jag tvingade tappert ut honom i bilen med de andra. Han o Mellan kom i gräl på tre sekunder. Efter ytterligare tio sekunder började de slåss. Julspelet kändes allt mindre som en bra idé, men skam den som ger sig. Vi parkerade bilen hos mina föräldrar för att gå sista biten. Storebror var om möjligt ännu mer motsträvig vid det här laget, eftersom jag rutit åt honom att inte bråka. Tack o lov stack min mamma ut huvudet o undrade om något barn ville stanna hos dem o göra korv. Storebror försvann som en pil. Med bara tjejerna kvar verkade det ändå som om det här med julspel skulle kunna bli riktigt lugnt o trevligt. Vi kom fyrtio minuter innan, men fick ändå plats ganska långt bak. Mellan gick fram o satte sig längst fram där det satt barn, så hon skulle ha chans att se nåt. Lilla M satt i början ganska lugnt i mitt knä - fördelen med lite blyga barn är ju att de håller sig lite lugnare i stora sällskap. Fast efter en halvtimme kände hon sig definitivt trygg nog att vilja gå ner på golvet. Jag tänkte då fortfarande optimistiskt att hon nog skulle sitta mer still när det började. Att hon skulle lyssna på musiken o fascineras av skådespelet - Ha! Hon var extremt ointresserad av vad som försigick där framme. Däremot  var hon mycket intresserad av alla som satt i bänken bakom oss. Efter en stund var hon också väldigt nyfiken på vad som fanns runt hörnet o gick iväg. Jag tog fast henne o mutade henne med att hon fick hålla i mitt Lypsyl, det var kul i fem minuter. Sen ville hon gå på upptäcksfärd igen. Små rundor, nära oss var väl ok, så länge hon var tyst, fast sen började hon spatsera mittgången fram o verkade tänka sig att delta lite i pjäsen. Hukande smög jag fram o haffade henne igen o mutade henne med lussekatt. Den var intressant i säkert nästan tre minuter, sen ville hon inte sitta still. Vi gick en lite tur ut i sidoskeppet på kyrkan o tittade på skulpturer o lampor. Fast då fick hon för sig att en skulptur föreställde en katt, så då vrålade hon - KA, klappa Ka! Vi avlägsnade oss från katten. Vid det här laget var jag ganska trött på både Lilla M o julspel men Mellan var ju där framme vid scenen så vi kunde inte direkt avlägsna oss. Hela tiden satt Lilla Ms dagiskompis Abdullah tyst o lugnt i sin mammas knä o sög frenetiskt på sin napp. Lilla M satt still i en minut, sen kom ett kungatåg gående längs mittgången, med en elefant, en kamel och en häst. Äntligen nåt som kan intressera Lilla M tänkte jag. Det gjorde det! Fast inte riktigt som jag tänkt mig... Klappa fant! Klappa fant hördes det ljudligt från Lilla M när följet passerade. När hon insåg att hon inte fick klappa pappier mache djuren bröt hon samman o kastade sig på golvet. Upp med henne i famnen o gå iväg lite längre bak så vi inte störde alltför många. Så länge jag bar henne var hon faktiskt tyst, fast hon väger ju rätt mycket vid det här laget, så det var inte helt kul att kånka runt på henne. När Julspelet äntligen var över, var min första tanke att Gud var skönt att vi inte måste göra om det här mer i år!

Sött o gott?

Vi har lite olika syn på det här med socker, maken o jag. Visserligen är jag ingen fanatiker som anser att socker är något gift, men jag tycker ändå det är onödigt att äta dolt socker i hel o halvfabrikat. Då äter jag hellre lite choklad o erkänner att det är ren njutning. Jag försöker ju ändå få till lite nyttig vardagsmat här hemma o praktiserar GI- tänk lite sådär lagom. Men maken, när han handlar så slinker det alltid ner väldigt mycket onyttigheter. Chips som han själv stoppar i sig är väl helt ok ( han har verkligen en förbränning att avundas- blir inte tjock, trots nattliga chipsorigier) och choklad kan ju till och med vara lite trevligt- men chokladflingor?? Till frukost för barnen? Det känns som det sämsta jag kan tänka mig! Höll en lång predikan om sockerhalten o vikten av nyttig frukost när chokladflingorna kom innanför dörren. " Men Mellan ville köpa de här" försvarade sig maken. Jovisst Mellan vill nästan alltid köpa allt i hela affären, så jag kan verkligen tro att hon la in all övertalningsförmåga för att få chokladflingorna, men ändå. De fick avnjutas på helgerna blev den gyllene medelvägen o så trodde jag vi löst frukostfrågan för ett tag. Tills han i förra veckan kom hem med "multigrain cheerioos". Yeah right, fullkorn.... 20 % socker var det i dem. Om man tänker hur mycket  socker som barn gärna häller på gröten så är det ändå en tiondel så mycket som 20%. Jag påpekade detta för maken som igår svarade med att köpa hem- gissa vad? Kalaspuffar!! 35% socker....

Vems tur?

Yippie! Rotavirus!!!!

När jag var omkring tjugo så oroade jag mig mycket för hur man skulle få ihop det här med familj o barn o karriär. Sen gick tiden o det löste sig liksom med en del av de där bitarna. Familj fick jag ju till o jobb o även om karriären har varit rätt måttlig hittills har det ju ändå gått framåt. Nu har ju forskningen kommit till också o det har ju visserligen ökat flexibiliteten för mig men också det dåliga samvetet. För det är ju så med forskning - man borde alltid fixa lite mer med den. Jag vill ju verkligen ha allt. Både barn som slutar tidigt på dagis o får vara mycket med sina föräldrar o ett kul jobb med bra karriärsmöjligheter, träning, många vänner o stort umgänge o dessutom tid att läsa - men det är kanske en omöjlig ekvation? Framför allt försvåras det just nu av alla banala infektioner som Lilla M drar på sig. Minst varannan vecka har hon varit sjuk o ibland oftare. Idag var det dags igen- den här gången var det inte feber o hosta som det brukar vara, utan lite kräksjuka, som omväxling. Då måste man dessutom vara hemma minst två dagar och syskonet måste också vara hemma. Nu brukar vi aldrig vara magsjuka i den här familjen så förhoppningen är att det inte sprider sig. Men vem ska nu vara hemma? Den som är i början av sin forskarkarriär o måste prestera mycket för att kvala in i forskargruppen o göra skäl för anslagen,eller den som ska disputera om två veckor? Ja det är ingen lätt nöt att knäcka.

Oh ljuva helg!

<font face="Times New Roman" size="3" color="#000000">I helgen var det första advent om nån lyckats missa det. Och eftersom jag för tillfället inte råkar vara mitt vanliga coola jag( ha, som om jag nånsin var det...), utan i stället har förvandlats till en fullkomlig härva av stress o dåligt samvete, som dagligen låter barnens tal om att jag jobbar för mycket lägga sten på bördan, samtidigt som jag känner att jag presterar alldeles för lite på jobbet, så var det inte så att jag njöt när helgen kom. Framför allt inte som städerskan var sjuk, vilket gjorde att jag redan från början låg sisådär fem effektiva städtimmar efter i schemat. Men julfint skulle det ju bli, jag stressade o for fram så maken blev helt matt. Dessutom skulle det bakas lussekatter, det försökte jag börja med redan förra helgen men stupade på att jag glömde köpa mjöl. Efter att ha ruinerat mig på julblommor o gråtit en skvätt över att det var första advent och spikat upp adventsstjärnan fyra gången, fick jag till sist ihop en deg. Fast samtidigt med att degen rördes ihop av mig o Mellan dök det upp gäster. Dessa fick underhållas med lite glögg o glada tillrop. Tillsist hade degen jäst över alla bredder o fast gästerna var kvar fick jag ju snällt baka ut lussekatterna. Barnen hjälpte glatt till med de första plåtarna fast tröttnade rätt snabbt. Mellan lämnade baket med orden - gör många flätor mamma. Och jag flätade lydigt - en del, sen blev det rätt många vanliga trista lussekatter, men jag avslutade med att göra en stor o tjusig bulle som heter prästens hår.Samtidigt förbannade jag mig själv som jag gör varje år för att jag gör dubbelsats med lussekatter, det tar ju en evig tid att baka ut dem. Senare på kvällen när jag efter viss möda fått Lilla M att somna i sin egen säng, kom jag ner bara för att finna delar av prästens hår spridda lite varstans i vardagsrummet. Storebror hade valt den ( att den var tio gånger större än en normal bulle spelade förmodligen in) men ögonen ville mer än magen. Helgfrid, helgfrid! </font>

Storm i ett vattenglas!

Lovade ju att vid tillfälle berätta om den surrealistiska upplevelsen vi hade med föräldrarna i storebrors klass. Han går i ettan i en klass med tjugofyra andra på en skola med extremt bra rykte, i en stad som rankas ha de bästa skolorna i landet. Plötsligt gick det ut ett mail till alla föräldrar med titeln " oro i klassen". Det var undertecknat av två föräldrapar o där stod att " flera har väl uppfattat att det är stökigt o oroligt i klassen" " En del elever måste ha hörselkåpor för att kunna arbeta" osv. För oss kom det som en komplett överraskning o man blev ju lätt osäker, har vi missat nåt? De bjöd in till ett föräldramöte senare samma vecka - utan lärarna. Det som extra komplicerade hela situationen var att de två föräldraparen var föräldrar till vår sons bästa kompisar o vi vill verkligen inte stöta oss med dem. Men det kändes väldigt märkligt att kalla till ett möte utan skolan med, för att diskutera ett problem som man ju knappast kunde uttala sig om, eftersom vi föräldrar inte så ofta är med i skolan.  Jag bestämde därför mig för att vara med i skolan dan efter. Kunde visserligen inte stanna hela dagen men ett par timmar. Vi var tre mammor som dök upp i skolan den dagen. Det kändes ju lätt konspiratoriskt o en aning pinsamt men det var ju intressant. Jag tyckte inte det var särskilt stökigt o det var roligt att se barnens entusiasm. Vid enskilt arbete så hade en del barn hörselkåpor o fröken förklarade för en annan mamma att det var skolpsykologen som rekommenderat att barn med lite koncentrationssvårigheter kunde ha nytta av dem. Först reagerade även jag rätt negativt på hörselkåporna men om man ser dem ur den synvinkeln att även de små helt normala ljud som uppstår i ett rum med tjugo elever stör en del barn så mycket att de tappar koncentrationen så tycker jag att det kan vara helt ok att prova.

Efter jag varit i skolan kändes det ännu mer angeläget att försöka sätta stop för det här hemliga föräldramötet. På maillistan strömmade åsikter in om att det var rimligt att ha med lärarna men de som sammankallat mötet framhärdade. Det kändes inget vidare, om man inte gick dit så hade man ju inget inflytande alls o de kunde komma överens om hur galna saker som helst o om man gick dit så var det bakom ryggen på läraren.

Tillsist ringde jag läraren för att höra om hon upplevde det som stökigt o vad hon fått höra om mötet. Hon visste givetvis om det och var ledsen o upprörd. Det avgjorde saken för mig o maken, vi skrev ett mail där vi tog avstånd från hemliga föräldramöten bakom ryggen på lärarna o skrev att hon ändå visste om mötet. Då strömmade ännu fler instämmande mail in o tillsist efter fyra dagars intensivt mailande, så ställdes mötet in. Att de inte började i andra ändan? Var med i skolan först för att se hur det var och sen talade med läraren. Om de inte räckte, är ju ett föräldramöte med både lärare o föräldrar nästa steg o sist, väldigt många steg senare kommer ju ett hemligt möte med bara föräldrar.

Lycklig barndom

Jag har precis haft en svår stund! Jag försökte nämligen sätta min mobil på laddning!

 Nu kan man ju tro, när man läser detta, att jag är en komplett idiot som inte fixar någonting tekninskt alls. Men det är bara halva sanningen... För det som gjorde det så enormt komplicerat var att sladden befann sig längst in bakom en låda o satt fast o ville absolut inte komma ut. Så jag fick utnyttja hela min spatiala intelligens ( som eftesom jag är kvinna inte förväntas vara så stor...) för att lista ut att man måste inte bara dra lådan lagom långt ut utan även tippa den i exakt rätt vinkel för att få ut laddardjäveln. För övrigt har jag i kväll haft en aha- upplevelse av stora mått ! Det visar sig nämligen att min mamma - tvärtemot alla mina minnen från barndomen- visst skällde o gormade på oss barn. Här har jag gått och känt mig underlägsen i parti o minut och så visar det sig  att det finns en god chans att mina barn har lika dåligt minne som jag själv - och alltså enbart kommer att minnas en lycklig barndom!

Äntligen snö!

Jo då nu är avhandlingen inlämnad! Inte för att maken är så värst mycket gladare för det, han känner sig "tom"o lite deppig, men jag slipper åtminstone oroa migf ör att han  inte ska hinna.

Vi firade med att gå på SPA- maken fick floating och ryggmassage o jag fick helkroppsmassage. Sen gick vi hem o drack champange o såg på Greys anatomy ( min idé om en helkväl...) och sen gick vi på restaurang o hade en romantisk middag. Baren var hos mormor o morfar utom mellan som sov hos en kompis. Lugnt o skönt var det !

Till skillnad från middagen idag som gick i skrikandets tecken... Lilla M har ju tyvärr fortfarande århundradets sämsta bordsskick ( hemma, inte på dagis) o tvättar gärna maten i glaset när man inte ser det o tömmer sedan galsets innehåll på bordet i ett obevakat ögonblick. när man sedan försöker torka, rycker hon pappret o torkar i tallriken... Nu var hon också upprörd över att hon inte fick stjäla Mellans glas o gav följdaktligen högljutt sin besvikelse tillkänna. Storebror o Mellan tetades med  varandra o kallade varandra för diverse trevliga öknamn. När man bad dem sluta gick Mellan av stolen i protest o jag blev arg o röt att det skulle var askönt om man kunde äta i lugn o ro o ha en trevlig lördagkväl. Då höll Mellan för öronen o vrålade att jag minsann var jättedum som skällde på henne. Då exploderade elaka mamman o lyfte ut henne i hallen o bad henne hålla sig undan resten av kvällen. Fast nu är vi sams igen - allihop o resten avfamiljen ser på Tarzan på Tv. Vårt nät o vår TV har haft rejäla probelm senaste veckorna. Men idag fixade vi äntligen ett nytt modem, det var lite segt att ha en hackande TV och en dator som tog tjugo minuter på sig för att öppna en sida. Luften är mättad med doften av chokladkaka - en ganska konstig chokladkaka som jag bakat. Tyvärr var nämligen äggen slut så jag hittade nåt recept utan ägg som jag testade. Lite torrt men barnen verkar uppskatta den ändå även om Lilla M föredrar ostkex med vitlöksost på .

I går föll snön här för första gången denna vinter. Mellan hade kvällen innan frågat mig om aldrig vintern skulle komma. Det är inte alltid snön kommer hit sa jag, vi får hoppas ! Och så , när vi vaknade föll snön som på beställning från himlen. Idag var hela parken vit så vi var ute hela familjen ( eller ja,det var meningen att vi skulle vara ute hela familjen, fast maken letade efter sina skor o vinterkläderi en timme innan han kom ut...) och gjorde en snögubbe. det var nästan en sån där familjeidyll som man kan se på amerikanska filmer, förutom den biten där Lilla M av misstag fick en spark i huvudet av Storebrors vinterstövlar när de gjorde snöänglar... MEn kul med snö var det verkligen. O nu har det fryst på så alla gator är det blankis på o allt är fortfarande vitt o vackert.

När jag hinner skriva nästa gång ska jag berätta om den spännande - och vansinninga upplevelsen vi har haft på mailinglistan i Storebrors skolklass. Med en sån cliffhanger kan ni knappt bärga er va.

Borta igen

En del människor har problem med att de tar med sig jobbet hem. Går o ältar o funderar därhemma när de borde fokusera på familjen. Idag kan man väl säga att jag har haft motsatt problem. Hela dagen har det liksom ekat i huvudet på mig vad som hände i morse. Allt började bra, vi var färdigätna, påklädda o tandborstade alla tre barnen o jag och i tid. Vi körde Storebror till skolan o Mellan, Lilla M o jag följde honom till dörren. Sen körde jag Lilla M i vagnen tillbaka till bilen o Mellan tog en liten omväg genom buskar o över en kulle. Vi hade en liten dispyt hon o jag angående om hon skulle få sitta på Storebrors bilkudde eller i sin egen bilstol men tillsist kom vi iväg. En del gnäll i bilen över att jag var en elak mamma som inte lät henne åka med grannen till dagis ( vilket för mig kändes lite fånigt eftersom jag ändå måste köra Lilla M dit) Men väl inne på dagis började det... Var är Lady? Säger Mellan så fort hon kommit in genom dörren. Jag går o kollar i bilen, men ser henne inte. In igen,Lilla M står o ser bortkommen ut eftersom vi är på Mellans avdelning o det är en hel del barn som håller på o klär av sig o säger hej då till sina föräldrar. Förklarar för Mellan att jag måste lämna Lilla M på hennes avdelning men att jag sen ska återuppta letandet. Lämningen av Lilla M går bra o jag kollar igenom bilen igen- ingen Lady- den så kärt omhuldade snöleoparden som Mellan bär med sig var hon går. Jaha, där sprack den tidsplanen. Jag kände att jag liksom inte kunde strunta i att åka tillbaka till skolan o leta där, fast det skulle ta minst tjugo minuter extra. Förbannade denna Lady som har sån förmåga att försvinna. Tackade gud att jag inte hade något viktigt möte o att jag i så fall skulle ha fått välja mellan att framstå som en idiot som åker runt o letar gosedjr i buskarna eller en hårdhjärtad mamma som inte bryr sig om sin dotters allra käraste ägodel. Åkte stressad tillbaka till skolan o letade igenom alla buskar som Mellan gått igenom- men ingen Lady! Kände mig jättehemsk som var tvungen att åka till jobbet men försökte trösta mig med att nån säkert lämnat in den på skolan.

Fast när vi åkte dit o letade på eftermiddagen var det ingen som hade sett den. Vaktmästaren var inte där så det finns fortfarande ett litet hopp, men det känns lite dystert.

I morgon är det min födelsedag och eftersom jag är mästerplaneraren nummer ett så ska jag vara på jobbet tidigt, tidigt i morgon. Dessutom har jag två viktiga möten som kommer att krockamed mitt försök, så hur jag än gör i morgon så kommer det nog att bli pannkaka av allt i hop. Fast på kvällen ska jag gå ut o äta med några väninnor o det ska i alla fall bli superkul! Maken o jag ska fira med barnvakt, spa o middag på lördag så jag har även det att se fram emot. Och så förstås det bästa av allt: maken lämnar in avhandlingen för tryckning i morgon!

Confession

Jag måste erkänna en sak. Just nu är det inte bara forskning, hårt arbete o skollovs lediga barn som håller mig borta från bloggosfären. Jag har fallit till föga o köpt Greys anatomy boxen( eller ja, det önska jag att jag kunde säga, men sanningen är den att jag köpt flera boxar...) Så nu sitter jag här o muntrar upp mig på kvällarna med Greys. Jämför, hänförs, fascineras, förskräcks o njuter av skillnaderna mellan svensk o amerikans sjukvård. Men ack vilken hjältgloria doktorerna har i serien. Nåt att drömma om när man själv känner att man vadar i snor...

Glamour

Vårt hus är så glamouröst just nu. Det glittrar. Glittrar överallt. På köksgolvet guldstoft, i hallen, på bordet o på mig, överallt! Vi har haft lovdag idag o två kompisar till barnen var här. Vi pysslade lite. Glitter var inblandat. Nu är det liksom lite mer utblandat. Men stiliga kort blev det!

Mmm Marabou

Jag gillar choklad, inte mörk, dyr o tjusig, utan vanlig banal Marabou apelsinkrokant. Sen har jag några andra godisgrejer som jag gillar, men det är uppenbarligen ingen mainstreamsmak, eftersom mina favoriter försvinner från marknaden en efter en. Vem utom jag saknar fortfarande citron Tulo, eller finns det ens någon som minns Bobos gelegurkor med äppelsmak? Supersura godisar gillar jag också, även om jag oftast ångrar mig efteråt när munnen svider o gommen nästan blöder. Idag gick jag vid två tillfällen förbi ställ med supersura dragsters, en favorit som blir allt ovanligare i affärerna här. Men jag var ståndaktig, jag föll inte för frestelsen. Jag var nära, men så tänkte jag- om jag nu äter ekologiskt o GI artat, var passar sura gelegodisar, säkerligen gjorda av läbbigta animaliska restprodukter, in? Så jag gick vidare-utan godis. Men åh vad jag ångrar mig nu!!!

Var är han?

Äntligen har jag kommit igång med att labba. Kanske kan det bli några resultat i år, så det finns något att skriva om. Fick antagningsbeskedet igår- så nu är jag officiellt doktorandregistrerad o nu gäller det att producera! Våra barn får nöja sig med lite kortare höstlov, de är lediga i morgon o på fredag, maken o jag tar varsinn dag o så har vi bjudit in deras kompisar, så att det blir kul o lek istället för bråk mellan de två stora.

Maken fick såklart en veckas uppskov med avhandlingen ( vad var det jag sa?) så den kaotiska tillvaron är inte över än. Hán sover ju väldigt lite på nätterna eftersom han tycker han jobbar som bäst då. Härom dagen hade han bara sovit fyra timmar på ett och ett halvt dygn men eftersom jag skulle föreläsa var det nödvändigt att han körde barnen till dagis. Storebror skulle vara hos en kompis hela dagen o maken skulle lämna honom där efter dagislämningen. Under min föreläsning ringde det flera gången, tack o lov hade jag det på ljudlöst så studenterna märkte inte det. Under en rast rigde jag upp nummret som visade sig gå till Storebrors kompis- hjälp har det hänt något tänkte jag? Kompisens mamma sa dock något helt oväntat: Hon undrade varför Storebror inte kommit än, klockan var nu lunchtid o de var tvugna att gå ut en sväng. Jag blev helt kall, de hade försökt ringa hem till oss men ingen svarade. Tänk om de kört av vägen på väg till dagis, tänk om det hänt något, jag hade ju inte tagit telefonen på hela förmiddagen. Skakig ringde jag makens mobil. Tack o lov svarade han. Storebror? Ja, han är i skolan, säger maken lugnt. Men det är ju lov, det är ingen skola idag, påpekar jag, du skulle ju lämna honom hos kompisen det pratade vi ju om innan jag åkte i morse. Oj, det glömde jag, säger maken. Men vad sa det på fritids då, när han kom fast vi sagt han skulle vara ledig? Tja, det vet jag inte, säger maken, jag släppte honom på parkeringsplatsen.  Hm...

Ja det slutade ju lyckligt, Storebror var på fritids o kompisen hämtade honom där, så det var väl ingen skada skedd. Förutom att fritidspersonalen måste tycka att vi är rätt virriga o oansvariga föräldrar.

Vintertid

Vi kanske inte skulle ha pratat så mycket om det här med sommar o vintertid i går. Eller så skulle vi förklarat bättre. I morse märkte jag nämligen att Storebror tolkat det här med sommartid på sitt alldeles egna sätt. 5.40 enligt den nya tiden hörde jag nämligen deras sovrumsdörr gnissla till. Efter som Storebror gillar att sova på morgonen så var jag övertygad om att det var Mellan. Men Mellan brukar smyga ner bredvid mig i sängen,eller om det är trångt lägga sig skavfötters, så smög den här gestalten omkring i sovrummet utan att lägga sig i sängen. Efter en stund viskade jag - lägg dig vid fotänden. Lilla M hade då precis somnat efter sin tredje skrik o gnällepisod o låg på min arm. Hon är på gång med sin femte förkylning sen dagisstarten o sover uruselt för tillf'ället.

Tillsist lade sig Storebror på tvären vid fotänden men verkade inte vara inställd på att somna om. Efter en stund hade han gjort så mycket ljud o stökat runt så mycket i sängen så att Lilla M vaknade o ville se vad det var som fanns där nere vid fotänden. Så då gick vi upp, trots att klockan var lite onödigt lite. Det visade sig då att Storebror tolkat talet om en extra timme som att han skulle få en extra speltimme om han gick upp tidigt. Han köpte Lego Batman till Wii i går för sina sparade veckopengar o är besatt av att spela det för närvarande. Ja så olika kan man dra sina slutsatser. Men jag fick i alla falla en extra timme innan jobbet o det är ju inte fy skam! Dessutom öser regnet ner här o det är nästan storm så då brukar det alltid vara lugnare på jobbet. Hoppas kan man ju alltid. Slutar inte förrän nio i kväll o det känns så segt att jobba så länge på en söndag.

Shoppa loss

Kan ju inte tröstäta hur mycket som helst. Så mycket tränar jag ju inte- och jag vill inte ha tillbaka mitt gamla postgravida midjemått! Så lite tröstshopping istället! Nu är jag ju inget vidare på att shoppa till mig själv o hatar shoppingcentra men en sak älskar jag o det är barnkläder! Så nu har jag faktiskt tillåtit mig själv att mot mina vanliga principer köpa tröjor till alla tre barnen utan att det var extrapris ens ( ok 15 v% rabatt på en av dem..). Tiogruppens kläder till po.p är ju så fina!

Dessutom lyckades jag med att handla i fyra olika affärer ensam med alla tre barnen utan att ens ryta idag! Så jag är definitivt på bättringsvägen. Möjligen hjälper det att det bara är lite över ett dygn tills maken ska ha lämnat in avhandlingen. Det känns ändå som om ljuset i tunneln nalkas. Nu har han jobbat i 30 timmar med ca en timmes rast då han somnade när han lade Lilla M att sova middag. Han var sur över det men jag kan ju känna att hans kropp nog behövde en liten paus. Jag vill ju gärna ha en levande man!

Bättre!

Det känns lite bättre idag, efter en natt med något bättre sömn ( sovmorgon till 8!!) och en hel del comfortfood. Nigella Lawson- vacker o cool matguru- rekommenderar mjuk mat som lägger sig som bomull kring hjärtat o tröstar. Så igår åt vi potatismos( GI kan dra åt skogen, ibland behöver man tröst!) o idag har jag o barnen bakat saffransscones till frukost!

Rödgråten

Obs! personen på bilden har inget med texten att göra

Hade ett mindre sammanbrott idag o började störtgråta på mitt arbetsrum på jobbet. Tack o lov var jag ensam där så det blev inte offentligt. Ringde en kompis o fick lite uppmuntran istället så att jag sedan lätt rödgråten kunde smyga mig ut till bilen o iväg att hämta barnen. En mindre motgång på jobbet och en natt där Lilla M skrek o bråkade i först en halvtimme vid halvtvå tiden o sen en lång stund vid fyra iden, det var allt som behövdes för att kasta mig ner i förtvivlan. Är väl lite stressad för tillfället o inte helt välbalanserad. Att jag inte tränat sen i tisdags har inte heller gjort mitt humör bättre. Dessutom känns det pissigt att jobba två helger i rad. Men, men, det blir väl snart bättre. Det måste det bli! Snälla !

Lyckligt slut

Trots att den här dagen började ganska uselt med tre barn som alla vaknat på fel sida. För att inte tala om deras mamma som helst skulle stannat kvar i sängen hela dagen. trots att jag nästan grät efter jag lämnat dem på skolan o dagis för att allt blivit så jobbigt o stressigt o att jag blivit så arg på Storebror när vi väl framme vid skolan upptäckte att hans skolväska fortfarande befann sig hemma på hallgolvet.

Trots att jag haft en stressig eftermiddag på ett nytt ställe med en klar rasist som medarbetare. " Utlänningar- de kommer alltid försent", "bara stormar in så där, ingen hyfs" osv. Trots att fyrtio pensionärer nu är sura på mig för att jag meddelade att det inte blev mer influensavaccineringar den dagen eftersom klockan var fyra o jag slutar då. Trots att Storebrors kompis föräldrar som skulle skjutsa dem till handbollen fick förhinder i sista stund o bönade o bad att jag skulle fixa det i stället. ( Det var bla det som fick mig att vara så hård mot pensionärerna) och trots att jag fick superbråttom på lunchen o fick äta en onyttig hamburgare o förmodligen kommer att gå upp fem kilo denna månaden. Trots allt detta blev jag så glad när jag kom på att det är Greys anatomy i kväll o att jag för en gångs skulle kommer på det innan det nästan är slut! Yes, yes man får ta vara på glädjeämnena!

Glömska

                Blä !

Vi har ju infört anslagstavla här hemma så att vi inte ska glömma så mycket. Dessutom går vi noga igenom kalendrarna på söndagarna o synkar dessa. På min nya mobil lägger jag noga in alla möten med påminnelse som stöd i den röriga vardagen. Men allt detta räcker ändå inte... Idag när jag vaknade märkte jag direkt vad jag glömt göra igår- skruva upp ljudet på klockradion! Igår  drog jag nämligen ner det till tystnad så inte Lilla M skulle vakna för jag var ändå som vanligt vaken. Hon vaknar ju som en klocka vid sextiden o kommer över till vår säng o dricker välling, sen somnar hon gärna om om hon får. själv somnar jag dock sällan om eftersom det är så nära tills jag borde gå upp.Men i morse vaknade hon 5.24 i stället o jag somnade om med henne på armen. Hon är så mysig att gosa med på morgonen. det börjar ju bli dags med eget rum till henne men jag kan inte riktigt förmå mig till det- min sista bebis! ( Hm hon är ju ett och ett halvt så hon räknas inte ens som bebis längre, men i alla fall..) Så när jag slog en liten blick på klockan fem minuter senare ( trodde jag) så var det bara en halvtimme kvar tills vi skulle sitta i bilen färdiga o redo för skola, dagis o jobb. Tja, lite stressigt blev det ju, men vi lyckades faktiskt. Samtidigt som Lila M satt på pottan,borstade jag Mellans tänder o övertygade Storebror om att han skulle klä på sig. När jag sen borstade mina egna så tyckte jag att Colgate hade fått väl konstig smak nuförtiden men reflekterade bara kort över detta, eftersom jag försökte krångla på Lilla M kläderna med en hand. När jag sedan la ner tandborsten visade det sig att det var superhjältar på tandborsten o tandkrämen var Mellans bamse tandkräm.

På eftermiddagen visade det sig att jag glömt en annan viktig sak! När jag satte mig i bilen med andan i halsen eftersom maken ringt till jobbet o meddelat att skolan ringt o sagt att Storebror slagit sig rejält i huvudet o behövde hämtas. Maken skriver som en galning o kan inte avbryta för något utom egen begravning, för tillfället. Så jag kastade mig alltså in i bilen o vred om nyckeln och ingenting hände!. Vred om en gång till o ett litet svagt hostande hördes o sen inget. Jag hade glömt släcka lyktorna i morse. Det var så dimmigt o tradigt väder i morse så för att vara trafiksäker tände jag dem- det skulle jag inte ha gjort, visade det sig nu. Jaha, vad gör jag nu tänkte jag. I fel stad med urladdad bil o Storebror som måste hämtas. Kanske gråta en skvätt ? Funderade starkt på det men kom sedan på att en av mina kollegor nog skulle vara kvar o han brukar också parkera på den parkeringen, dessutom är han otroligt snäll o hjälpsam. Ringde hans mobil o fick napp! Super underbara kollegan kom ut och på ett kick hade vi rullat ut min bil o fått igång den med hjälp av startkablarna. Jag kommer att vara honom evigt tacksam! När jag äntligen kom fram till skolan hade förstås Storebror slutat vara ledsen o undrade varför jag kom så tidigt.

Är den aldrig klar?

Maken meddelade just att han inte behöver lämna avhandlingen till tryckeriet förrän nästa måndag. Jaha- jag som trodde att förrförra veckan skulle ha varit den sista. Den sista veckan vi skulle levt med en person som sover fyra, fem timmar per natt, som hålögd resten av tiden skapar högar av papper o har gift sig med sin dator. Varje vecka har jag sagt mig - det är en fas, det är en fas! Snart, snart är han tillbaka, men nu vet jag inte vad jag tror längre? Kommer han någonsin att återvända till oss? Rafflande fortsättning nästa vecka..

I helgen grävde jag om rabatten på framsidan. Planterade en stjärnmagnolia, flyttade buxbom o satte ännu fler tulpanlökar. Detta gjordes i hällregn så både jag o hallen blev rätt leriga. Föratt inte tala om makens regnjacka som jag lånade.. Dessutom kan jag meddela alla trädgårdsintresserade att det är mycket smartare att gräva upp o flytta perenner före man sätter tulpanlökar - annars får man liksom dubbelt jobb- för med varenda spadtag följde en lök med upp!

Bra Plan!

 Åh vad jag längtar....

 Igår hade jag en riktigt bra plan! Sovmorgonsplanen! Eftersom maken sällan går o lägger sig före fem de här veckorna och absolut tidigast klockan två, så har det inte blivit så mycket sovmornar för mig. Det är liksom ingen idé att be en komatös person som sovit två timmar att gå upp o vara med barnen. Han är liksom inte pratbar... Men nu tänkte jag ordna en själv istället! Lilla M har ju sovit länge på mornarna hela veckan, jag har fått gå upp och väcka henne vid tjugo i åtta, eftersom vi åker hemmifrån vid åtta. Hon borde såledess inte vara något problem. ( jag förmodar att den absoluta majoriteten som läser detta är föräldrar som inser att även en sovmorgon till klockan åtta är värd att hyllas) Mellan o Storebror klagar ofta på att det är natt när jag kommer o väcker dem på morgonen, så det borde gå att fixa detta tänkte jag. Listig som jag var lät jag dem vara upp en liten extra stund och belönades faktiskt med två sovande små stockar vid nio tiden som varken krävde vatten eller meddelade att de inte kunde sova.

Hur gick det nu i morse då? Tja jag hade förbisett en sak... Som vanligt kan man väl säga, det är svårt att överlista alla i den här familjen samtidigt. Mellan kom nämligen i för att morgongosa, en trevlig tradition hon o jag har instiftat nu när jag inte börjar så extremt tidigt på morgonen. Fast jag har på sista tiden infört att det skall gosas i hennes säng, så att vi inte väcker Lilla M. Det var just det som Mellan struntade i. På slaget sju gnisslade deras dörr sitt vanliga höga tjut, som en plågad katt ungefär och sen kom nästa brak när vår egen sovrumsdörr slngdes upp. Lilla M vaknade direkt o blev sur för att Mellan kramade mamma, hon är ganska ogin mot syskonen när det gäller ömhetsbetygelser till mig. Visserligen vill hon sällan själv pussas eller kramas men banne mig ska syskonen få gosa med hennes mamma. Så den fina sovmorgonsplanen - den gick upp i rök. När Lilla M släppte en ljudlig brakare följd av ett lyckligt tjut - pjutt, pjutt, och sedna ville hoppa på pappas huvud så gick vi upp.

Har ni föresten upptäckt ketchupmammansblogg ? Den är hur kul som helst o funkar dämpande på abstinensen jag har efter TIas blogg "Fyra nyanser av rosa". Men kanske, kanske kommer Tia tillbaka? Hoppas, hoppas!

Upp och ner

Vissa dagar är vi nyttigare än andra... Igår gjorde vi till och med det förbjudna - åt på McDonalds! Eller åt McDonalds mat i bilen på väg mellan Mellans dans o Storebrors föräldramöte. Jag kunde helt enkelt inte få ihop tid att laga nån mat och dessutom har jag lnge varit grymt sugen på en BigMac, fast den var som vanligt inte så god som jag hade hallucinerat.

Idag har jag däremot varit duktigare! Trots att jag var helt slut efter jobbet så var jag duktig nog att förbereda maten och sen faktiskt gå o träna - fast jag egentligen fantiserade om att slänga mig på soffan med choklad inom räckhåll.

Utvecklingssamtal

Idag har hon varit väldigt pigg Lilla M och inte alls så hängig som igår. Det kändes nästan fånigt att hon var hemma idag med. Nu har jag dock ringt förskolan o sagt att hon kommer i morgon så då ska ni se att hon insjuknar rejält under natten...  Fick hålla på väldigt länge för att försöka få henna att sova middag. Hon var inte alls intresserad utan sjöng o larvade sig o hoppade i sängen.

Min snälla bror var här o passade henne en stund medans vi var på utvecklingssamtal i skolan. Ja vad ska man säga om det?  Vi fick i alla fall fram att Storebror är en otrolig drömmare som behöver kallas tillbaka till verkligheten. Han har liksom inte fattat varför han är i skolan o verkar mest tro att han ska sitta av tiden de har lektioner. Så då sitter han o tänker på annat o missar allt vad de ska göra. Det blir väldigt mycket läxor att göra här hemma... I helgen fick han göra trettio sidor matte o eftersom han idag inte ens tagit hem matteboken (trots att jag frågade honom om han hade den i väskan) så blir det väl något liknande i slutet av denna vecka. Kontrasten mot när jag själv gick i första klass är påfallande. För mig var allt en tävling. Att ligga först i matteboken var något av det viktigaste av allt i mitt liv. Jag hade ingen snygg handstil o stavade lite si och så och inte var jag något vidare på att rita heller, men räkna det kunde jag! Storebror är egentligen också duktig på att räkna men han saknar helt drive att göra uppgifterna - de är tråkiga o för lätta. Det är svårt att inte bli för frustrerad på honom när han ska göra sina läxor ,efter en halv minut sitter han o tänker på något annat o har glömt vad vi skulle göra. Men skäller man för mycket så slår han bakut o vill inte göra något alls.Ja, ja det kanske är en mognadsfråga? Men det känns lite ledsamt när han redan tycker skolan är tråkig- det är ju rätt lång tid kvar!

VAB

Så var det dags igen! Fjärde förkylningen för Lilla M på sex veckor. Kan inte annat än att funderar på det immunoligiskt vansinniga i att ha tolv småbarn i grupp inomhus. Det är liksom att låta lite olika virus gå på party o festa loss. Det är verkligen synd att det inte finns nån ur o skur förskola på rimligt avstånd härifrån. Det är visserligen mysigt att vara hemma med henne men jag har alltid dåligt samvete om jag är borta från jobbet. Löjligt, men sant. Känns som jag fuskar på något sätt. Fast jag skulle ju ha ändå sämre samvete om jag lät henne gå till dagis hostig, trött o genomförkyld.

Ordnat o fint!

Den här helgen har vi äntligen fått lite ordning i trädgården. Eller ja, ordnig o ordning. Vi har i alla fall inte knähögt gräs mer, det ligger inte kvarglömda gamla åkdon överallt, grillen är inte längre vattenfylld o i år har vi till och med gått så långt att vi satt in trädgårdsmöblerna. Förra året fick vi aldrig in hammocken - men tänk vad tid vi sparade sen när det var vår - vi slapp ju bära fram den!

Jag har till och med planterat nästan alla lökar jag köpt - vissa år ligger det några o gror i plastpåsen framåt våren. Lilla M och Storebror hjälpte till, eller ja, om man ska vara ärlig,så hjälpte Storebror till o Lilla M saboterade. Trampade ner växter, plockade blad av buskar  och bar i väg påsarna med tulpanlökarna - allt med samma frenesi. Tillsist fick Storebror mutas att gå iväg en bit o leka med henne så att jag fick ner de sista.

Annars har dagen mest präglats av att Mellan har verkat ha PMS, vilket kunde har varit helt naturligt o ok om hon inte hade varit fem och ett halvt... Tre rejäla utbrott har vi haft, rätt jämnt fördelade över dagen - utlösta av - ingenting! Helt som en blixt från klar himmel, blir hon vansinnig o meddelar at jag är jordens dummaste, att hon hatar mig o tänker flytta - alternativt hoppa från fönstret. Visst, vi har uppmuntrat henne att visa känslor o visst man får bli arg men det är ändå lite arbetsamt när man står där som ett fån o inte fattar nånting. Jag trodde tillexempel att jag var snäll o shysst som skjutsat henne till gympan, försett henne med ny gympadräkt o dessförinnan låtit henne leka med grannbarnen, men nej . Jag var jorden elakaste, lite oklart varför bara, men dum, dum dum var jag. Och till sist blev jag rätt arg. Det är lite provocerande med ett barn som skriker o hotar att spotta på en i omklädningsrummet, när man samtidigt har ett annat nyvaket barn på armen o en oberäknelig Storebror utanför i en gymnastiksal. Ja, ja nu har hon gått o lagt sig för länge sen o sover som en liten ängel - dessförinnan deklarerade hon som vanligt sin oändliga kärlek till mig o var hur mjuk o go som helst. Men man blir lite nervös när man tänker på hur det ska bli ome en åtta, tio år eller så...

Det gör ont!

Idag har jag äntligen gjort processen kort med vår fula förvuxna forsythia. Eller kort o kort - jag höll väl på i sådär två timmar med att hugga, såga, gräva o bända bort den. I går var det ju dessutom uppföljning på gymmet... Och eftersom jag har nåt fel hjärnan som gör att jag alltid måste försöka slå rekord - så gjorde jag femtio armhävningar och har följdaktligen nu väldigt, väldigt ont i armarna! Bara att skjuta på kundvagnen i affären var en plåga. Hur det kommer att kännas i morgon vill jag inte tänka på.

Varför finns här ingen choklad?

Så var vi där igen! Extremt sötsugen o trött så in i döden. Kan det vara nåt hormonellt tro? Gillar inte att var ett offer för hormonerna sådär, men det är ändå skönt när jag gör kopplingen så jag inte går o inbillar mig att jag är dödsjuk eller deprimerad eller nåt.

Borde verkligen läsa på inför morgondagen, men har absolut ingen ork. ingen lust heller, snart är det ju Greys anatomy - det enda Tv program jag ser!

Jag har uppföljning på mitt gym på fredag så jag hoppas verkligen att den här tunga filten av trötthet har försvunnit, annars kommer jag verkligen inte att förbättra några resultat. Hoppas att jag har gått ner lite i vikt i alla fall, tycker nog att det känns så på kläderna, men vågen här hemma visar så olika beroende på var man ställer sig på den, så den kan man inte lita på. Armhävningarna däremot, där kommer jag nog inte att slå några rekord, för det har jag knappt gjort några alls sedan sist, jag har mest satsat på mage, rygg o kondition de här månaderna.

Mellan o Storebror har varit o badat med min bror hela dagen på ett äventyrsbad, eftersom skolan hade studiedag o fritids var stängt. De var så nöjda o glada. han är verkligen super min bror! Tänk att jag avskydde honom så när vi växte upp. Försöker tänka på det när jag ser hur Storebror o Mellan är i luven på varandra varje sekund. Syskon har man ju hela livet - inte bara när man är liten!

Papegojskrälle

Vi är papegojvakter igen! Ofrivilligt... Mina föräldrar åker till Egypten på en vecka. Det hade vi egentligen tänkt också men den här disputationsfesten kostar väl mer än resan i slutänden så det får bli nån annan gång. I vanliga fall står gojan i köket när vi passar honom. Skränar när vi äter o går ner på golvet o jagar makens fötter så fort han får en chans. Men på den platsen sitter nu min tjusiga anslagstavla o den kan ju inte börja sina dagar med att sitta dold bakom en papegojbur o riskera att bli naggad i kanten av odågans näbb. Papegojskrället fick bo i källartrappen den här gången, åtminstone idag. Har man dörren öppen i hallen så har han lite lagom kontakt med oss på nedervåningen, tänkte jag. Fast Lilla M tänkte annorlunda. Hon gillar inte gojan alls, verkar ganska livrädd för den faktiskt. Först var hon glad när mormor o morfar kom med honom. Men sen när de gick o lämnade honom kvar då stämde inte det riktigt för Lilla M. Hon pekade o pekade o sa nej papp, nej papp säkert tusen gånger i kväll. Hoppas hon vänjer sig annars blir det ingen kul vecka, med en förskrämd ettåring o en skränfock till fågel.