Ser sidan konstig ut?

Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa mama i ett bättre anpassat format?

MobilTabletDator

Johanna, 32: ”Att jobba är semester i jämförelse med mammaledigheten”

Johanna Mjörnbergs mammaledighet blev inte alls så där mysig som hon hoppats. Därför visade det sig vara ganska skönt att börja jobba igen. En lite tröstande krönika för dig som inte alls känner för att gå tillbaka till arbetet just nu.

”Många älskar att vara mammalediga. Det är kaffemys i solen, långpromenader med sovande barn, mys och gos – superhärligt! Men så finns även vi som kanske inte har de där ungarna som fogar sig i allt. Vi som har barn som har en lika stark vilja som kola är segt, som hatar att sitta fast i vagnen och vrålar sig igenom varje promenad. Barn som hellre rullar runt och tjoar en hel dag än ligger i famnen och myser.

Johanna Mjörnberg

Ålder: 32.

Familj: Sambon Kristoffer, 32 och Freja, snart 8 månader.

Bor: Stockholm.

Gör: Rekryteringspartner.

Att vara mammaledig är härligt, mysigt och kul – det är i alla fall det som hörs mest utåt. Jag kände inte så. Varje morgon längtade jag till kvällen när min sambo skulle komma hem och dela på ansvaret. Det var fullt ös konstant oavsett hur trött jag var. Promenaderna var ett skrikinferno. Sovstunderna korta. Vilan obefintlig.

”Hur skulle jag klara att vara utan min lilla tjej hela dagarna? Kommer hon att glömma mig?”

Redan tidigt hade jag och min sambo bestämt att vi skulle dela lika på föräldraledigheten. Det beslutet möttes av mycket förvåning från folk runt omkring – förmodligen för att det fortfarande är ovanligt att faktiskt göra så. För oss har det däremot känts naturligt.

När Johanna kommer hem till Freja blir det bus hela eftermiddagen.
När Johanna kommer hem till Freja blir det bus hela eftermiddagen.

För en vecka sedan var det så dags för mig att börja jobba. Jag blev mer och mer stressad ju närmare dagen kom. Hur skulle jag klara att vara utan min lilla tjej hela dagarna? Kommer hon att glömma mig? Kommer det kännas helt fel? Kommer jag ens kunna leverera på jobbet? Jag visste att min sambo skulle klara av att ta hand om vår dotter, men det kändes ändå som att jag lämnade henne i sticket, att det var fel att göra så.

Jag började tvivla på om jag gjorde rätt i att gå tillbaka på 100 procent. Var det kanske bättre att komma hem två timmar tidigare?

Med facit i hand inser jag att det var helt rätt beslut. DET ÄR SÅ SKÖNT! Att kunna ta en kopp kaffe och dricka hela koppen utan att den kallnat. Att kunna gå på toa utan att springa dit, jäkta sig igenom besöket och springa tillbaka igen bara för att hitta sin bebis under soffbordet med en lurig min.

 Äta långsamt och dricka varmt kaffe = lyx!

Att äta lunch utan att behöva vara stand by för att torka kräks, lyfta bort bebis från sladd, trösta. Att få prata med vuxna om annat än konsistensen på bajs, utvecklingssteg eller sömnscheman. Göra saker man är duktig på. Känna sig efterlängtad och betydelsefull. Kunna hjälpa till. Framför allt – få vara sig själv och inte bara ”mamma”. Det är som semester! Jag njuter!

”Ta steget, gå tillbaka till jobbet. UNNA dig det. Du kommer inte att ångra dig!”

Det bästa av allt är att jag hinner längta efter min dotter och tanka energi så att jag kan ge henne precis all den kärlek, bus och uppmärksamhet hon behöver och förtjänar när jag

kommer hem. Det är utan tvekan den bästa motivationen till att leverera på jobbet.

Så till dig som tvekar, velar och oroar dig: Du är INTE ensam, men VÅGA! Ta steget, gå tillbaka till jobbet. UNNA dig det. Du kommer inte att ångra dig!”

Missa inga krönikor – gå in på mama.nu varje dag!