Knivlisa: Ett avskedsbrev till mina barn

Foto: Illustration: Therese Lundell

När mamas Lisa ”Knivlisa” Eriksson trodde att hon skulle dö i en flygkrasch skrev hon ett avskedsbrev till sina barn. Snyft.

Ämnen i artikel:

Piloten ropade ut i högtalarna: ”Vi ska göra en så kallad low visability landing, ni måste stänga av all elektronisk device. Ni får inte ens ha på flightmode”.

Som om det säger något mer än att vi strax ska störta.

Vi fick inte en bättra känsla när vi nästan nått marken. Då vände plötsligt flygplansnosen RAKT upp igen. Folk började gråta och hålla händerna. Sedan gick det flera minuter innan vi hörde något från cockpit igen.

”Att åka ifrån barnen är det värsta jag vet”

Jag och en vän hade hälsat på en kompis i Prag. Det var min första ”åka iväg med kompis”-helg på åtta år. Innan jag fick barn var jag så klart HELT övertygad om att jag skulle åka iväg på barnfria weekends hela tiden. ALDRIG att jag skulle tillåta att det som var ”jag” – Lisa the crazy world explorer – skulle försvinna.

Jag hade ingen aning om vad som väntade. Att åka ifrån barnen är nämligen det värsta jag vet. Att få en kick i huvudet klockan 01:30, och att någon reser sig klockan 03:00 och ropar: ”MAMMA DET ÄR EN GRIS UNDER SÄNGEN” är något man skämtar om som jobbigt. Det är klart att det ÄR jobbigt, men jag hämtar ju liksom in barn på natten för att jag VILL sova så där, i en hög som jagar grisar.

Jag har skrivit många humorlistor om den där jobbiga delen som de flesta relaterar till. Att man önskar att man hamnar i fängelse så att man ska få sova. Men egentligen har jag avskytt tanken på att ens sova på hotell utan barn.

Det är provocerande, det också. Vi har ju gänget som säger: ”varför skaffade du barn om du inte vill vara med dem?” om man VILL sova på hotell. Men det finns ett annat gäng också, de som säger att man är osjälvständig, hönsig och besatt av sina barn om man inte gillar att sova utan dem (det gänget kan ta sig i röven det också).

”Nu när jag är så nära döden och himlen har jag kanske tillgång till info som ni på jorden inte har”

I alla fall. Tillbaka till flygplanet. Jag har alltid varit flygrädd. Nu trodde jag att vi skulle störta. Till mitt försvar trodde den gråtande personen bredvid mig det mycket mer. Hon ville liksom ta sig ut i den uppblåsbara rutschkanan.

Jag bestämde mig för att skriva ett AVSKEDSBREV till barnen:

”Sixten och Harry. Jag sitter på ett plan som är på väg att störta. Det finns några saker som jag vill att ni ska veta: Jag älskar er för evigt och kommer alltid att finnas med er. Det kanske låter kusligt, och jag vet inte än hur det går till. Men nu när jag är så nära döden och himlen, dels för att jag sitter i ett flygplan, har jag kanske tillgång till info som ni på jorden inte har. Ni kommer i alla fall aldrig kunna motbevisa det. Jag kommer alltid vara med er när ni behöver mig. (Plus en massa punkter som är för piniga att skriva här, man börjar gråta av dem, även jag. Eller bara jag.).

Nyss sa piloten att det är lugnt att landa, det blåste bara för mycket. Pjo. Det betyder att jag kommer få sova bredvid er i natt.

Jag vill säga en sista sak: Det är möjligt att ni i framtiden ser de där ’humorlistorna’ jag skrivit, om hur jobbigt det är att inte få sova. Och jag kom nyss på: TÄNK om ni ser en sån lista när ni är 15 och ba: ’Näe morsan var ju en sån som inte gillade barn *nu stoppar in en prilla för att ni hamnat fel i livet due to mamma som ville sova i fängelse*’. Och då skulle ni aldrig få reda på att det bästa i mitt liv är att sova med er.

Så här är det: I Prag bodde jag i en superlyxig lägenhet med världens skönaste säng. Men sista natten hade jag ändå ont i hela kroppen (ont var en överdrift, men det KÄNDES på huden) för att jag saknade er. Det spelar ingen roll hur jobbigt det är och hur mycket ni väcker mig, att vara nära er trumfar ALLT och jag vill ALDRIG mer sova i en lyxig säng om jag inte får spark i huvudet (obs, det där sista var överdrift igen).”

Så. Det är nog inte så stor risk att jag åker bort igen. Kanske om åtta år. Det är nämligen ganska ansträngande att hålla på och skriva avskedsbrev.

Missa inga krönikor – gå in på mama.nu varje dag!

Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter.

Läs mer

Gör som 60 000 andra mamas - läs vårt magasin! Se erbjudande